I nedanstående arbete diskuteras didaktiska utmaningar och metoder vid undervisning i svenska av elever med autismspektrumproblematik i grundskolans årskurs 9. Med utgångspunkt i tillgänglig litteratur i ämnet belyses olika aspekter: styrdokument/lagar, utmaningar, avvägningar och metoder, utifrån följande frågeställningar: Hur kan en svensklärare i grundskolans årskurs 9 arbeta didaktiskt med elever med autismspektrum- problematik? Hur kan dessa elever inkluderas i den gemensamma undervisningen? Vilka anpassningar kan göras? Vilka är behoven och hur kan de mötas? Metoden som används är en systematisk litteraturstudie. Studien tar avstamp i förändringarna av skollagen i Lgr11. Dessa innebar att elever med högfungerande autismspektrumproblematik många gånger kom att skrivas in i grundskolan, istället för som ofta tidigare i grundsärskolan. Samtidigt betonades vikten av inkludering. Detta skapade sammantaget en ny situation, med nya behov, och ny aktualitet för ett tidigare inte lika uppmärksammat forskningsfält. Slutsatserna i nedanstående arbete pekar på det viktiga i individuell kartläggning, väl avvägd kommunikation och genomtänkt bemötande, och betonar bland annat behoven av struktur, tydlighet, konkretion, visualisering, planering och arbete med det sociala klimatet i klassrummet. De stöttande strukturernas inkluderande funktioner och hjälp för hela elevgruppen lyfts fram, liksom behovet av djupgående kunskaper hos pedagogen.