Syftet med rapporten är att undersöka hur autonoma bussar kan tillgängliggöras till barn med mild intellektuell funktionsnedsättning, med utgångspunkt i de autonoma bussar som idag rullar på Campus Valla vid Linköpings Universitet. Föräldrar agerar i detta fall grindvakter, då det är de som bestämmer huruvida de tillåter sina barn att åka med de självkörande bussarna eller inte. För att bemöta föräldrarna undersöktes deras attityder gällande autonoma bussar och hur denna kan förbättras. Även vilka funktioner som bör finnas i autonoma bussar för att öka deras villighet att låta deras barn färdas ensamma i bussarna undersöktes. Intervjuer och en workshop genomfördes med föräldrar, såväl som syskon och skolpersonal för att få en omfattande bild av barn med intellektuell funktionsnedsättning. Generellt är föräldrarna negativa till att låta deras barn färdas ensamma med dagens autonoma bussar,men ser positivt på framtiden om de utformas med hänsyn till individer med intellektuell funktionsnedsättning. Funktioner som gör att barnen känner sig trygga ombord på bussarna i kombination med inskolning, skapar i sin tur trygghet hos föräldrarna. Detta kan göras genom att implementera befintliga hjälpmedel som barnen använder till vardags, exempelvis Time Timer och bildstöd. Övervakningskameror var också något föräldrarna gemensamt tyckte skulle vara gynnsamt på bussen. De ansåg att de skulle öka tryggheten på bussen på flera vis, både genom att de möjliggör att personal i ett kontrollrum kan övervaka resan men även att de skulle finnas filmbevis ifall något olyckligt sker under bussens färd. Föräldrarnas önskemål mynnades ut i funktionsriktlinjer som är tänkta att implementeras vid utformningav framtidens autonoma bussar. / The purpose of the report is to examine how autonomous buses can be made accessible to children with mild intellectual disabilities and is based on the autonomous buses currently operating at Campus Valla, Linköping University. In this case, parents act as gatekeepers, as they are the ones who determine whether they allow their children to ride the self-driving buses or not. To address parents' concerns, their attitudes towards autonomous buses and how they can be improved were investigated. The report also explores the features that should be present in autonomous buses to increase parents' willingness to let their children travel alone on the buses. Interviews and a workshop were conducted with parents, as well as siblings and school staff, to gain a comprehensive understanding of children with intellectual disabilities. Generally, parents are negative about letting their children travel alone on current autonomous buses but have a positive outlook on the future if they are designed with consideration for individuals with intellectual disabilities. Features that create a sense of security for children on board the buses, combined with practice, in turn, generate a sense of safety for parents. This can be achieved by implementing existing aids that children use in their daily lives, such as Time Timers and visual supports. Surveillance cameras were also something the parents collectively believed would be beneficial on the bus. They believed that cameras would enhance safety on the bus in multiple ways, both by enabling personnel in a control room to monitor the journey, as well as providing video evidence in case of any unfortunate incidents during the bus ride. The parents' preferences resulted in functional guidelines intended to be implemented in the design of future autonomous buses.