Syftet med rapporten är att undersöka hur autonoma bussar kan tillgängliggöras till barn med mild intellektuell funktionsnedsättning, med utgångspunkt i de autonoma bussar som idag rullar på Campus Valla vid Linköpings Universitet. Föräldrar agerar i detta fall grindvakter, då det är de som bestämmer huruvida de tillåter sina barn att åka med de självkörande bussarna eller inte. För att bemöta föräldrarna undersöktes deras attityder gällande autonoma bussar och hur denna kan förbättras. Även vilka funktioner som bör finnas i autonoma bussar för att öka deras villighet att låta deras barn färdas ensamma i bussarna undersöktes. Intervjuer och en workshop genomfördes med föräldrar, såväl som syskon och skolpersonal för att få en omfattande bild av barn med intellektuell funktionsnedsättning. Generellt är föräldrarna negativa till att låta deras barn färdas ensamma med dagens autonoma bussar,men ser positivt på framtiden om de utformas med hänsyn till individer med intellektuell funktionsnedsättning. Funktioner som gör att barnen känner sig trygga ombord på bussarna i kombination med inskolning, skapar i sin tur trygghet hos föräldrarna. Detta kan göras genom att implementera befintliga hjälpmedel som barnen använder till vardags, exempelvis Time Timer och bildstöd. Övervakningskameror var också något föräldrarna gemensamt tyckte skulle vara gynnsamt på bussen. De ansåg att de skulle öka tryggheten på bussen på flera vis, både genom att de möjliggör att personal i ett kontrollrum kan övervaka resan men även att de skulle finnas filmbevis ifall något olyckligt sker under bussens färd. Föräldrarnas önskemål mynnades ut i funktionsriktlinjer som är tänkta att implementeras vid utformningav framtidens autonoma bussar. / The purpose of the report is to examine how autonomous buses can be made accessible to children with mild intellectual disabilities and is based on the autonomous buses currently operating at Campus Valla, Linköping University. In this case, parents act as gatekeepers, as they are the ones who determine whether they allow their children to ride the self-driving buses or not. To address parents' concerns, their attitudes towards autonomous buses and how they can be improved were investigated. The report also explores the features that should be present in autonomous buses to increase parents' willingness to let their children travel alone on the buses. Interviews and a workshop were conducted with parents, as well as siblings and school staff, to gain a comprehensive understanding of children with intellectual disabilities. Generally, parents are negative about letting their children travel alone on current autonomous buses but have a positive outlook on the future if they are designed with consideration for individuals with intellectual disabilities. Features that create a sense of security for children on board the buses, combined with practice, in turn, generate a sense of safety for parents. This can be achieved by implementing existing aids that children use in their daily lives, such as Time Timers and visual supports. Surveillance cameras were also something the parents collectively believed would be beneficial on the bus. They believed that cameras would enhance safety on the bus in multiple ways, both by enabling personnel in a control room to monitor the journey, as well as providing video evidence in case of any unfortunate incidents during the bus ride. The parents' preferences resulted in functional guidelines intended to be implemented in the design of future autonomous buses.

Barn reser mycket, precis som vuxna människor gör. En stor andel av barnens resor går till och från skolan, men utöver det sker även mycket fritidsresor till bland annat föreningsliv och idrottsanläggningar. Hur barn reser i vardagen påverkar både barns hälsa och utvecklande av självständighet. Med anledning av detta handlar detta examensarbete om just barns mobilitet och hållbara vardagsresor. Syftet är att lyfta barns olika resande samt inspirera och ta fram underlag för ett vidare arbete med barns mobilitet. Studien utfördes främst genom litteraturstudier samt enkätundersökningar. En resvaneundersökning gjordes tillsammans med Järfälla kommun för elever och föräldrar på Skälbyskolan, där frågorna undersökte resorna till skolan samt fritidsaktiviteter. En ytterligare enkät skickades ut till kommuner i nätverket ResSmart i Stockholmsområdet, och undersökta huruvida kommunerna arbetar med skol- respektive fritidsresor eller inte samt anledningar till detta. Resultatet av undersökningarna visar att gång och cykel är de vanligaste färdsätten till skolan, oftast själv eller tillsammans med jämnåriga. Skillnaden är dock stor gällande hur många barn som cyklar beroende på årstid, där endast en mycket liten andel cyklar på vinterhalvåret. Till fritidsaktiviteter är det överlägset vanligaste färdmedlet bil, vilket leder till att barnens självständighet kring dessa resor är låg. Anledningen till skjuts till fritidsaktiviteter är främst avståndet men även kopplat till tiden på dygnet och det generella familjepusslet. Vid skjuts till skolan uppgavs anledningen vara tidsbrist och att föräldrarna ändå skulle resa vidare med bilen. Vid jämförelse mellan förortsskolan Skälbyskolan och Gustav Vasa skola i Stockholms innerstad, syns att gång är det vanligaste färdsättet i båda områden. Däremot sker varken skjutsning eller cykling till Gustav Vasa skola, trots att anledningen till skjuts när den väl sker är densamma som vid Skälbyskolan. Gällande det kommunala arbetet är det fler kommuner som arbetar med hållbara skolvägar än barns fritidsresor. Dessutom skiljer sig arbetssättet, och vid arbete med fritidsresor nämns endast fysiska åtgärder och mjuka åtgärder saknas helt. Utifrån resultatet har åtgärdsförslag presenterats för ett utvecklat arbete inom området. För skolresor bör fokus ligga på att påverka föräldrarnas resvanor samt underlätta för vintercyklande. För fritidsresor föreslås istället att mycket åtgärder kopieras från skolvärlden, och där arbetet bör starta med inventering och resvaneundersökningar. Vidare föreslås att mjuka åtgärder ska introduceras, samt att komplexa och långsiktiga åtgärder som fritidsbussar och tätare stadsplanering är nödvändiga. Slutligen menar studien att vidare arbeten och arbete krävs för ett fortsatt utvecklat arbete med barnsresor. Området fritidsresor behöver lyftas både i underlag och information men även i medier och i större forum. / Just like adults, children travel regularly in their everyday life. A major part of children’s travels goes to school, but apart from that children also do leisure travels to club activities and leisure facilities. The everyday travel habits of children affect both their health and independence. For this reason, this thesis will embrace children’s mobility and sustainable everyday travels. The aim is to raise the different travel types of children as well as present a basis for continued work within the topic. The study contains of literature research and questionnaires. One of the surveys was made in collaboration with Järfälla municipality. The two questionnaires, one for the students and one for their parents, investigated the travels habits to school and leisure activities for children in Skälbyskolan. Another questionnaire was sent to municipalities in the network of ResSmart. This survey collected information about if and how the municipalities work with children’s school travels and leisure travels, including also the reason why in some cases nothing was done. The result of the surveys showed that walking and cycling are the most common ways of transport to school. Most of the travels was done alone or with other children. Considering the use of bicycle, the use is dependent on the time of the year, where a large proportion cycle in summer but few in winter. To leisure activities, a great majority of the travels are made by car. Because of this, the independence of children’s leisure travel is generally non-existing. The reason why parents drive their children to leisure activities mainly depends on the distance, but also the time of the day in relation to darkness and the general family life. When driving children to school, the main reasons are lack of time and continued travels by car. When comparing Skälbyskolan with Gustav Vasa skola in the downtown of Stockholm, the result showed that walking is to most popular way of travel for both schools. However, neither cycling nor driving was made regularly to Gustav Vasa skola, even if the reasons when actually driving was the same as in Skälbyskolan. Regarding the municipality planning and actions, it is more common that municipalities work with sustainable school travels than children’s leisure travels. Furthermore, the working methods differ, where only physical arrangements are made within leisure travel routes and the lack of mobility management is a fact. With basis in the literature and survey results, action proposals are presented for a developed work within the area. For school travels, the actions should focus on reaching the parents and affecting their choice of mode, as well as actions for easier and more comfortable cycling during winter season. Considering leisure travels is the proposal to copy actions from the work with school travels, where the work should start off with inventions and travel habits surveys in leisure clubs. Furthermore, mobility management actions should be introduced, but also complex and long-term actions including leisure buses for children as well as compact city planning. Finally, the study mean that further work and surveys are needed for continued and developed work with children’s mobility. The area of children’s leisure travels should be raised both in planning documents and information, but also is media and larger forums.