Det finns många små och medelstora familjeägda aktiebolag i Sverige och delägare i dessa företag har en stark anledning att skydda sina ägarpositioner i företaget mot oönskade förvärv från nya ägare. Familjemedlemmar har ofta investerat privat förmögenhet i företaget och både äger aktier och arbetar vanligen i företaget vilket innebär att dessa i högre grad än andra är beroende av dess resultat. Delägare i dessa företag önskar i de flesta fall att ägandet kvarstannar inom familjen och att ett framtida skifte till den yngre generationen genomförs. Under företagets livstid kan ett antal situationer och komplikationer inträffa i vilket ett skydd mot oönskade förvärv är motiverat. En ägare kan önska avyttra sin ägarandel, genomgå en äktenskapsskillnad eller plötsligt avlida. Denna uppsats utreder gällande rätt vid skydd av ägarpositioner i små och medelstora familjeägda aktiebolag. Mer specifikt utreds rättsläget huruvida delägare, genom avyttringsbegränsningar, kan erhålla ett tillräckligt starkt skydd mot oönskade aktieförvärv. Ytterligare ett syfte är att ge vissa synpunkter om skyddet av ägarpositioner de lege ferenda. Aktier är enligt ABL 4 kap. 7 § fritt överlåtbara men genom avyttringsbegränsningar i bolagsordningen och aktieägaravtal kan ägare begränsa aktiers fria omsättning. Begränsningar enligt bolagsordningen följer ABL och är bindande för företaget till skillnad mot aktieägaravtal som endast binder aktieägare enligt avtalsrättsliga regler. Skyddet kan förstärkas genom familjerättsliga fång såsom äktenskapsförord och testamente. Vad för slags skydd som delägare i små och medelstora familjeföretag bör upprätta är individuellt och beroende av det enskilda företaget respektive delägares unika situation. Skydd av ägarpositioner i dessa företag är inte tillräckligt starkt vilket föranleds av att ABL saknar flexibilitet och valfrihet och eftersom ABL är tillämplig för alla aktiebolag. Det är svårt att tillgodose samtliga företag med ett tillfredsställande skydd mot oönskade förvärv och därför bör en särskild bolagslag de lege ferenda upprättas för privata aktiebolag. I denna bolagslag skall aktier inte vara fritt överlåtbara och utgöra särskild egendom per automatik. Det skulle innebära ett starkt grundläggande skydd genom en del tvingande bestämmelser och föredras framför att förenkla regelverket i ABL. Skyddet skall kunna ändras med samtliga ägares samtycke med undantag för tvingande regler. En slags ”oberoendeklausul” kan förslagsvis infogas i lagen som upprätthåller många av fördelarna med förbehållen tillåtna enligt bolagsordningen i ABL varför dessa förbehåll kan överges, alternativt modifieras. Aktieägaravtalets betydelse torde förhoppningsvis minska genom en bolagslag eftersom många av dessa skydd bör omfattas av bolagslagen. Skyddet av ägarpositioner skulle med säkerhet förstärkas genom en bolagslag i vilket små och medelstora företags särskilda skyddsbehov tillgodoses. Denna lag torde bidra till ett bättre företagsklimat vilket främjar vårt näringsliv samtidigt som godtrosförvärv och osäkerheten kring tredjemans bundenhet bortfaller.

<p>Det finns många små och medelstora familjeägda aktiebolag i Sverige och delägare i dessa företag har en stark anledning att skydda sina ägarpositioner i företaget mot oönskade förvärv från nya ägare. Familjemedlemmar har ofta investerat privat förmögenhet i företaget och både äger aktier och arbetar vanligen i företaget vilket innebär att dessa i högre grad än andra är beroende av dess resultat. Delägare i dessa företag önskar i de flesta fall att ägandet kvarstannar inom familjen och att ett framtida skifte till den yngre generationen genomförs. Under företagets livstid kan ett antal situationer och komplikationer inträffa i vilket ett skydd mot oönskade förvärv är motiverat. En ägare kan önska avyttra sin ägarandel, genomgå en äktenskapsskillnad eller plötsligt avlida. Denna uppsats utreder gällande rätt vid skydd av ägarpositioner i små och medelstora familjeägda aktiebolag. Mer specifikt utreds rättsläget huruvida delägare, genom avyttringsbegränsningar, kan erhålla ett tillräckligt starkt skydd mot oönskade aktieförvärv. Ytterligare ett syfte är att ge vissa synpunkter om skyddet av ägarpositioner <em>de lege ferenda</em>.</p><p>Aktier är enligt ABL 4 kap. 7 § fritt överlåtbara men genom avyttringsbegränsningar i bolagsordningen och aktieägaravtal kan ägare begränsa aktiers fria omsättning. Begränsningar enligt bolagsordningen följer ABL och är bindande för företaget till skillnad mot aktieägaravtal som endast binder aktieägare enligt avtalsrättsliga regler. Skyddet kan förstärkas genom familjerättsliga fång såsom äktenskapsförord och testamente.</p><p>Vad för slags skydd som delägare i små och medelstora familjeföretag bör upprätta är individuellt och beroende av det enskilda företaget respektive delägares unika situation. Skydd av ägarpositioner i dessa företag är inte tillräckligt starkt vilket föranleds av att ABL saknar flexibilitet och valfrihet och eftersom ABL är tillämplig för alla aktiebolag. Det är svårt att tillgodose samtliga företag med ett tillfredsställande skydd mot oönskade förvärv och därför bör en särskild bolagslag <em>de lege ferenda</em> upprättas för privata aktiebolag. I denna bolagslag skall aktier inte vara fritt överlåtbara och utgöra särskild egendom per automatik. Det skulle innebära ett starkt grundläggande skydd genom en del tvingande bestämmelser och föredras framför att förenkla regelverket i ABL. Skyddet skall kunna ändras med samtliga ägares samtycke med undantag för tvingande regler. En slags ”oberoendeklausul” kan förslagsvis infogas i lagen som upprätthåller många av fördelarna med förbehållen tillåtna enligt bolagsordningen i ABL varför dessa förbehåll kan överges, alternativt modifieras. Aktieägaravtalets betydelse torde förhoppningsvis minska genom en bolagslag eftersom många av dessa skydd bör omfattas av bolagslagen. Skyddet av ägarpositioner skulle med säkerhet förstärkas genom en bolagslag i vilket små och medelstora företags särskilda skyddsbehov tillgodoses. Denna lag torde bidra till ett bättre företagsklimat vilket främjar vårt näringsliv samtidigt som godtrosförvärv och osäkerheten kring tredjemans bundenhet bortfaller.</p>

<p>Trots principen om avtalets subjektiva begränsning kan det finnas skäl till att utöka ett aktieägaravtals verkningar mot förvärvande tredje man för att skydda beaktansvärda intressen. Då rättsläget är oklart är det av intresse att undersöka huruvida en tolkning med laganalogins hjälp mot sakrättens samt skiljerättens område kan klargöra rättsläget.</p><p>För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller aktieägaravtal och de bakomliggande teorierna rörande den analogiska tillämpningen.<strong> </strong>Därefter analyseras undantag till avtalets subjektiva begränsning, varefter en diskussion följer där frågan huruvida analogier kan dras besvaras.<strong></strong></p><p>Resultatet av denna framställning är att en analogisk tillämpning kan göras mot de två undersökta rättsområdena, dock endast i begränsad utsträckning vad gäller skiljerättens område. En kombinerad applicering av möjliga analogier från sakrättens och skiljerättens områden på aktieägaravtal leder till ett resultat där aktieägaravtalets bundenhet mot både förvärvande tredje man samt kvarstående parter klargörs.</p> / <p>Despite the doctrine about privity of contract, there can be reasons to recognise effects of a shareholder’s agreement against acquiring third party to protect legitimate interests. Since the legal position is uncertain, it is of interest to examine whether an analogy of law towards indefeasible rights and arbitration agreements can clarify this uncertainty.</p><p>To give the reader enough background information for the analysis, the legal position regarding shareholder’s agreement and the basic theories about the application of analogies are described. Thereafter exceptions to the privity of contracts are analysed, after which a discussion where the question whether analogies can be made is answered.         <strong></strong></p><p>The result of this thesis is that an application by analogy can be made towards the two examined areas, but only to a limited extent regarding arbitration agreements. A combined application of analogies possible from indefeasible rights and arbitration agreements creates a result where the validity of a shareholder’s agreement towards both acquiring third party and remaining parties is clarified.</p>

Trots principen om avtalets subjektiva begränsning kan det finnas skäl till att utöka ett aktieägaravtals verkningar mot förvärvande tredje man för att skydda beaktansvärda intressen. Då rättsläget är oklart är det av intresse att undersöka huruvida en tolkning med laganalogins hjälp mot sakrättens samt skiljerättens område kan klargöra rättsläget. För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller aktieägaravtal och de bakomliggande teorierna rörande den analogiska tillämpningen. Därefter analyseras undantag till avtalets subjektiva begränsning, varefter en diskussion följer där frågan huruvida analogier kan dras besvaras. Resultatet av denna framställning är att en analogisk tillämpning kan göras mot de två undersökta rättsområdena, dock endast i begränsad utsträckning vad gäller skiljerättens område. En kombinerad applicering av möjliga analogier från sakrättens och skiljerättens områden på aktieägaravtal leder till ett resultat där aktieägaravtalets bundenhet mot både förvärvande tredje man samt kvarstående parter klargörs. / Despite the doctrine about privity of contract, there can be reasons to recognise effects of a shareholder’s agreement against acquiring third party to protect legitimate interests. Since the legal position is uncertain, it is of interest to examine whether an analogy of law towards indefeasible rights and arbitration agreements can clarify this uncertainty. To give the reader enough background information for the analysis, the legal position regarding shareholder’s agreement and the basic theories about the application of analogies are described. Thereafter exceptions to the privity of contracts are analysed, after which a discussion where the question whether analogies can be made is answered.          The result of this thesis is that an application by analogy can be made towards the two examined areas, but only to a limited extent regarding arbitration agreements. A combined application of analogies possible from indefeasible rights and arbitration agreements creates a result where the validity of a shareholder’s agreement towards both acquiring third party and remaining parties is clarified.