<p>Trots principen om avtalets subjektiva begränsning kan det finnas skäl till att utöka ett aktieägaravtals verkningar mot förvärvande tredje man för att skydda beaktansvärda intressen. Då rättsläget är oklart är det av intresse att undersöka huruvida en tolkning med laganalogins hjälp mot sakrättens samt skiljerättens område kan klargöra rättsläget.</p><p>För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller aktieägaravtal och de bakomliggande teorierna rörande den analogiska tillämpningen.<strong> </strong>Därefter analyseras undantag till avtalets subjektiva begränsning, varefter en diskussion följer där frågan huruvida analogier kan dras besvaras.<strong></strong></p><p>Resultatet av denna framställning är att en analogisk tillämpning kan göras mot de två undersökta rättsområdena, dock endast i begränsad utsträckning vad gäller skiljerättens område. En kombinerad applicering av möjliga analogier från sakrättens och skiljerättens områden på aktieägaravtal leder till ett resultat där aktieägaravtalets bundenhet mot både förvärvande tredje man samt kvarstående parter klargörs.</p> / <p>Despite the doctrine about privity of contract, there can be reasons to recognise effects of a shareholder’s agreement against acquiring third party to protect legitimate interests. Since the legal position is uncertain, it is of interest to examine whether an analogy of law towards indefeasible rights and arbitration agreements can clarify this uncertainty.</p><p>To give the reader enough background information for the analysis, the legal position regarding shareholder’s agreement and the basic theories about the application of analogies are described. Thereafter exceptions to the privity of contracts are analysed, after which a discussion where the question whether analogies can be made is answered.         <strong></strong></p><p>The result of this thesis is that an application by analogy can be made towards the two examined areas, but only to a limited extent regarding arbitration agreements. A combined application of analogies possible from indefeasible rights and arbitration agreements creates a result where the validity of a shareholder’s agreement towards both acquiring third party and remaining parties is clarified.</p>

Trots principen om avtalets subjektiva begränsning kan det finnas skäl till att utöka ett aktieägaravtals verkningar mot förvärvande tredje man för att skydda beaktansvärda intressen. Då rättsläget är oklart är det av intresse att undersöka huruvida en tolkning med laganalogins hjälp mot sakrättens samt skiljerättens område kan klargöra rättsläget. För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller aktieägaravtal och de bakomliggande teorierna rörande den analogiska tillämpningen. Därefter analyseras undantag till avtalets subjektiva begränsning, varefter en diskussion följer där frågan huruvida analogier kan dras besvaras. Resultatet av denna framställning är att en analogisk tillämpning kan göras mot de två undersökta rättsområdena, dock endast i begränsad utsträckning vad gäller skiljerättens område. En kombinerad applicering av möjliga analogier från sakrättens och skiljerättens områden på aktieägaravtal leder till ett resultat där aktieägaravtalets bundenhet mot både förvärvande tredje man samt kvarstående parter klargörs. / Despite the doctrine about privity of contract, there can be reasons to recognise effects of a shareholder’s agreement against acquiring third party to protect legitimate interests. Since the legal position is uncertain, it is of interest to examine whether an analogy of law towards indefeasible rights and arbitration agreements can clarify this uncertainty. To give the reader enough background information for the analysis, the legal position regarding shareholder’s agreement and the basic theories about the application of analogies are described. Thereafter exceptions to the privity of contracts are analysed, after which a discussion where the question whether analogies can be made is answered.          The result of this thesis is that an application by analogy can be made towards the two examined areas, but only to a limited extent regarding arbitration agreements. A combined application of analogies possible from indefeasible rights and arbitration agreements creates a result where the validity of a shareholder’s agreement towards both acquiring third party and remaining parties is clarified.

Sammanfattning Den som är under arton år är omyndig, vilket innebär att denne inte får råda över sina tillgångar och ingå avtal med bindande verkan enligt FB 9 kap. 1§. Vanligtvis är den omyndiges föräldrar både vårdnadshavare och förmyndare för sitt barn. Det är förmyndares ansvar att förvalta barnets tillgångar. Överstiger värdet på dessa tillgångar åtta gånger prisbasbelopp eller har tillgångar ett särskilt ursprung och karaktär enligt FB 13 kap. 2§, står föräldraförvaltningen under överförmyndarens tillsyn. Det ger ett sakrättsligt skydd för barnets egendom i situationer när föräldrarna har råkat på utmätning eller konkurs. Understiger tillgångar denna gräns eller saknas krav på särskild överförmyndarkontroll står det föräldrarna fritt att bestämma hur de tillgångarna kan användas eller placeras enligt FB 13 kap. 1§. Dock stadgas det i FB 13 kap. 1 och 7§§ att barnets tillgångar skall hållas separat och det som inte används för barnets behov skall göras räntebärande. Föräldrar har underhållsplikt för sina barn enligt FB 7 kap. 1§ efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga samt den omyndiges tillgångar och sociala förmåner. Staten tilldelar varje barn bosatt i Sverige det allmänna barnbidraget. Bidraget är avsett för barnets uppfostran och uppehälle men utbetalas till barnets vårdnadshavare. Hur det allmänna barnbidraget skall användas står föräldrarna fritt så länge barnets behov är tillgodosedd. Storleken på det allmänna barnbidraget täcker endast en del av de kostnader som det innebär att ha ett barn i familjen. Detta är för att föräldrar har det primära försörjningsansvaret, medan statens ansvar är sekundärt. Föräldrar har således dispositionsrätt över det allmänna barnbidraget och kan välja att antingen använda hela beloppet eller att placera det på ett separat bankkonto för att säkra barnets ekonomi i framtiden. På vilket sätt hanteras detta konto avgör om tillgodohavandet kan sakrättsligt skyddas mot föräldrarnas borgenärer vid utmätningsärenden. / Abstract A person under the age of eighteen is underage, which means that he cannot reign over his own assets and cannot conclude legally binding agreements according to FB 9 chapter 1§. Usually it's the parents that have custody and guardianship of their child. It is the guardian's responsibility to manage the child's assets. If the value of the assets exceeds the eight base amount or if the assets have a particular origin (inheritance, legacy or gift) or character according to FB 13 chapter 2§ then parents conduct is the subject of the overguardian’s supervision. It obtains protection for the child's property against parents’ creditors in situations when parents are facing foreclosure or bankruptcy. If the underaged’s assets value is below that limit or if there’s no requirements for overguardian’s supervision, the parents can freely determine how these assets can be used or place money into a bank account according to the FB 13 chapter 1§. However, FB 13 chapter 1 and 7§§ requires that the child's assets shall be separated from parents property and what isn’t used for the child's needs shall bring interests. Parents have a duty of alimony for their children as stated by FB 7 chapter 1§ out of consideration for child’s reasonable needs and parents' overall economic capacity along with the child's own assets and social benefits. The state assigns each child resident in Sweden the universal child allowance which is intended for the child's upbringing and living expenses, but it is paid to the child's guardian. The parents decide freely way the universal child allowance is to be used, as long as the child's needs are satisfied. The amount of the universal child allowance covers only a part of the costs of having a child in the family. This is because the parents have the primary maintenance obligation, while the state's responsibility is secondary. Parents thus have disposition over the universal child allowance and may choose to spend either the whole amount for the child's needs or to place the amount in a separate bank account to secure the child's economy in the future. The way this account is managed determines whether the money can be protected against parental creditors at execution issues.