In Sweden has the temporary agency work industry settled in an explosive way since the deregulation of the unemployment agency monopole in 1993. The demand of civil right for the employer that is rented out confronts the entire labour law regulation with new challenges. The purpose with this paper is an investigation of the principle of equal treatment in The Swedish temporary agency work act and also to create a deeper understanding of the effects of labour and employment relationship. An investigation of relevant collective agreements will be done to highlight the difficulties the principal of equal treatment is exposed to. Further on is there a will to gain understanding for the wage concept and what possible can be included in the wage concept in relation to the principal of equal treatment in The temporary agency work directive. By using the dogmatic method, an approach to descriptive identifying relevant sources of law and clarify the legal situation in the area. In the conclusions it will be determined that the principle of equal treatment in The Swedish temporary agency work act have different effects depending on if the temporary agency or if the client corporation is tied to an collective agreement alternative if a collective agreement is completely missing. Since the temporary agency work industry do not have complete coverage ratio by collective agreements cannot the principal of equal treatment with respect to wages be guaranteed for all workers that are rented by the temporary agencies. Further on is noted that the temporary workers agreement that regulates working and conditions of employment for workers in temporary agency work industry, is present only available in the Swedish language. Mainly is it the measurement model of average earning positions that is the basis for wage setting for those workers that are rented out. The model is deemed to be somewhat complex and difficult to understand. Given the above, and as well that people with migrant backgrounds are well represented within the temporary agency industry, it is considered a reasonable action to provide collective agreement in various languages. To offer collective agreements on workers, respective language, would mean that any linguistic confusions is been taken care of and all workers, regardless of ethnicity, may take part in collective agreement on equal terms. / I Sverige har bemanningsbranschen etablerat sig explosionsartat efter avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet 1993. För att möta behovet av rättsligt skydd för arbetstagare som hyrs ut har den arbetsrättsliga regleringen ställts inför utmaningar. Syftet med uppsatsen är att utreda likabehandlingsprincipen i uthyrningslagen samt skapa en djupare förståelse för dess eventuella verkningar gällande arbets- och anställningsförhållande. För att tydliggöra den problematik likabehandlingsprincipen kan tänkas skapa kommer relevanta kollektivavtal att studeras på ett exemplifierande sätt. Vidare finns viljan att få förståelse för lönebegreppet och vad som möjligen kan inkluderas i lönebegreppet i relation till likabehandlingsprincipen i bemanningsdirektivet. Genom att använda den rättsdogmatiska metoden görs en ansats att deskriptivt kartlägga relevanta rättskällor och klargöra rättsläget på området. I slutsatserna konstateras att likabehandlingsprincipen i uthyrningslagen får olika effekt beroende på om antingen bemanningsföretaget eller kundföretaget är bunden av kollektivavtal alternativt om kollektivavtal helt saknas. Eftersom att bemanningsbranschen inte har fullständig täckningsgrad av kollektivavtal kan inte likabehandlingsprincipen beträffande lön garanteras för samtliga arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Vidare konstateras att Bemanningsavtalet, som reglerar arbets- och anställningsvillkor för arbetare inom bemanningsbranschen, i dagsläget endast finns på svenska. Huvudsakligen är det beräkningsmodellen om genomsnittligt förtjänstläge som utgör grunden för lönesättningen för de arbetstagare som hyrs ut. Modellen anses vara något komplex och svårförståelig. Mot ovanstående och att personer med invandrarbakgrund är välrepresenterade inom bemanningsbranschen anses en rimlig åtgärd vara att tillhandahålla gällande kollektivavtal på olika språk. Att erbjuda kollektivavtalen på arbetstagarnas respektive språk skulle medföra att eventuella språkförbistringar överbyggs och att samtliga arbetstagare, oavsett etnicitet, får ta del av gällande kollektivavtal på lika villkor.

Statistik från de 35 största bemanningsföretagen på arbetsmarknaden påvisar att bemanningsbranschen växer i en rasande fart och det blir allt vanligare med uthyrd arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Det blir därför allt viktigare med korrekta och tydliga regleringar för uthyrd arbetskraft. Majoriteten av de idag existerande regleringarna gällande arbetsmiljö och ansvaret för denna återfinns i arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen samt arbetsmiljöverkets föreskrifter. Dessa regleringar är väldigt omfattande och vida i sin formulering, främst gällande arbetsmiljöansvar. Syftet med denna kandidatuppsats har varit att utreda arbetsgivarbegreppet i relation till arbetsmiljöansvaret samt att undersöka om befintlig lagstiftning i praktiken är tillräcklig för att tillämpas på arbetskraft i bemanningsbranschen. Jag har även undersökt bemanningsdirektivet, dess implementering och inverkan på svensk lagstiftning. Denna undersökning gjordes främst för att se om detta direktiv på något sätt påverkar arbetsmiljöansvaret när det gäller uthyrd arbetskraft. Jag har använt mig av den rättsdogmatiska metoden i författandet av denna uppsats. Stora delar av uppsatsen är av deskriptiv karaktär, vill säga en beskrivning av det rådande rättsläget. Den avslutande delen av uppsatsen är av normativ karaktär, där lyfts mina egna tankar och funderingar kring hur det enligt mig borde vara. För att få en god förståelse för arbetsmiljölagen och de övriga arbetsmiljöregleringarnas innehåll och omfattning går jag grundläggande igenom dessa i de inledande kapitlen av uppsatsen. I denna del av uppsatsen belyser jag även arbetsmiljöansvar ur olika perspektiv. I det avslutande kapitlet redovisas de slutsatser som framkommit samt egna reflektioner i ämnet. De slutsatser som kan dras är bland annat att det finns ett omfattande skydd i arbetsmiljölagen för den ”traditionella arbetstagaren” men att lagstiftningen är komplicerad när det kommer till uthyrd arbetskraft. Man kan även dra slutsatsen att det i nuläget inte i någon stor utsträckning existerar eller planeras för en tillkomst av en specifik reglering för uthyrd arbetskraft och dess arbetsmiljö. Det skall tilläggas att bemanningsdirektivets implementering inte kommer att innefatta arbetsmiljö.

Abstract The use of temporary agency workers has increased significantly during the last decades. Due to considerable differences in the legal status and working conditions of temporary agency workers within the EU, the directive 2008/104/EC on temporary agency work was adopted in 2008. The current directive has a two folded purpose, first and foremost to improve the employment and working conditions for temporary agency workers, by establishing the principle of equal treatment. The second purpose is to create greater acceptance for the temporary work agencies, and also to review and remove any unjustified restrictions or prohibitions against them. There are several different models for labour market regulation represented within the EU. The Swedish and Nordic model has through history relied heavily on regulation via collective agreements, entered into by the social partners, with a minimal amount of state interference and regulation. For Sweden there is a potential problem in the implementation of the directive on temporary agency work, since it follows from case law by the European Court of Justice (ECJ). That the Swedish type of collective agreement, that lacks universal applicability, is insufficient as the sole means of implementing EU directives establishing rights for all workers. The main purpose of this thesis is to analyze if and how it’s possible to implement the directive on temporary agency work, within the established Swedish model for labour market regulation, and at the same meet the requirements of the EU-law. / Sammanfattning Användandet av uthyrd arbetskraft från bemanningsföretag har ökat avsevärt de senaste decennierna. EU:s bemanningsdirektiv 2008/104/EG har tillkommit med anledning av att arbetsvillkoren och den rättsliga regleringen med avseende på bemanningsarbete idag skiljer sig kraftigt bland EU:s medlemsstater. Bemanningsdirektivet har ett tudelat syfte, dels syftar det till att förbättra arbetsvillkoren för bemanningsanställda genom införandet av en likabehandlingsprincip av bemanningsanställda. Därtill syftar direktivet till att skapa större acceptans och undanrö-ja hinder för bemanningsföretagen. Inom EU:s medlemsstater finns en rad olika arbetsmarknadsmodeller representerande. Den svenska och nordiska modellen karaktäriseras av minimalt med statlig reglering, och en hög grad av reglering genom kollektivavtal som förhandlas fram och sluts mellan arbetsmarknadens parter. Den kontinentala modellen som kan sägas var den härskande inom övriga EU och så även för EU:s reglering, bygger på reglering genom lag och en lagfäst möjlighet till att allmängiltigförklara (utsträcka) vissa kollektivavtal. Vilket innebär att arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal, tvingas tillämpa ett visst avtal. För Sveriges del uppkommer ett potentiellt problem i genomförandet av bemanningsdirektivet, då det följer av äldre rättspraxis från EU-domstolen att vår svenska typ av kollektivavtal inte är ett fullgott sätt att implementera EU-direktiv. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att utreda om och hur det går att genomföra bemanningsdirektivet inom den svenska modellen, och samtidigt leva upp till de krav som följer av EU-rätten. Enligt min bedömning kommer det krävas att en bakomliggande lagstiftning införs, som garanterar direktivets skydd för samtliga arbetstagare. Den nödvändiga lagstiftningen kan dock utformas på ett sätt som inte undergräver den svenska modellen.