No description available.

Tidigare forskning inom detta område har fokuserat på barns vård, däremot har barns upplevelser utifrån ett aktivitetsperspektiv under sjukhusvistelse inte uppmärksammats. Författarnas uppfattning var att aktiviteter som erbjuds på barn- och ungdomskliniker oftast passar yngre barn och därför ansågs det relevant att tillfråga äldre barn om deras upplevelser av att kunna vara delaktiga i aktiviteter på sjukhus. Syftet var att beskriva barns upplevelser av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med semi-strukturerade intervjuer. Ett bekvämlighetsurval användes och respondenterna var 12 barn i åldrarna 8-15 som befann sig på två barn- och ungdomskliniker i södra Sverige. Datamaterialet bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen av datamaterialet resulterade i det övergripande temat “Upplevelse av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter”. Resultatet delades in i tre kategorier; delaktighet, meningsfull aktivitet och aktiviteter på sjukhus. Slutsatsen var att barnen upplevde både möjligheter och begränsningar i att kunna vara delaktiga i aktiviteter under sin sjukhusvistelse. Majoriteten av barnen upplevde sig ha goda möjligheter till att kunna vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter såsom att vistas på lekterapi, spela tv-spel och umgås med familj och vänner. / Previous science has focused on children’s clinical care and the children’s experience from an activity perspective during their hospital stay has not been focused on. The author’s opinion was that the activities in children’s and youth clinics often are suited for younger children. Therefor it seemed relevant to ask older children about their experience of participation in activities at the hospital. The aim was to describe children’s experiences of the possibility to participate in meaningful activities during their hospital stay. A qualitative method were used with semi-structured interviews. A convenience sample were used and the study included 12 children aged 8-15 in two children and youth clinics in southern Sweden. For data analysis a qualitative content analysis was used. The analysis resulted in the overall theme “Experience of possibility to participation in meaningful activities”. The result ended up in the three categories; participation, meaningful activities and activities at the hospital. The conclusion were that the children experienced both possibilities and limitations in order to participate in activities. The majority of the children experienced good possibilities to participate in meaningful activities as the play therapy, play video-games and spend time with family and friends.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett stort hälsoproblem över världen och den sjukdom som just nu ökar kraftigast. Fysisk aktivitet är viktig för det allmänna välbefinnandet samt i behandlingen av och för att förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes med god motivation och kunskap och stöd finns det få hinder för att utöva fysisk aktivitet på rätt personlig nivå. Diabetessjuksköterskan har en viktig roll i diabetesvården för patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur diabetessjuksköterskan inom primärvården ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med intervjuer av nio diabetessjuksköterskor i mellersta Sverige. Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Resultat: Diabetessjuksköterskan såg på sin roll som uppskattad och betydelsefull när det gäller rådgivningen av fysisk aktivitet till patienter med typ 2-diabetes. Det framkom att diabetessköterskorna kände sig delaktiga och att de identifierade individens behov av fysik aktivitet även om råden inte alltid följdes av patienten. Ett fåtal av diabetessjuksköterskorna ansåg att patienten hade det största ansvaret för sin sjukdom och egenvård. Slutsats: Den här studien stärker tidigare studier att diabetessjuksköterskan behövs i information och rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker då detta har god effekt på patientens välbefinnande. Diabetessjuksköterskan kände sig uppskattad och betydelsefull men tog på sig ett stort ansvar för patienternas egenvård genom att använda ett compliance perspektiv istället för att använda empowerment perspektiv.