ABSTRACT Background: The incidence of type 2 diabetes is increasing worldwide. Early intervention in form of medication, advice on self-management and lifestyle changes is necessary to avoid complications. Few Swedish studies are made on the diabetes nurse’s views on promotion of self- management. Purpose: To examine the diabetes specialist nurse’s experience of promoting self-management to patients with type 2 diabetes in primary care.   Method: A qualitative explorative study where eight diabetes nurses were interviewed. The interview guide consisted of semistructed questions concerning the promotion of self-management. Results: The diabetes nurse’s role in promoting patient self-management is significant, if resources are available in the form of adequate time for the patient and good team work. Best results are achieved when the diabetes nurse serves as a good coach by; building mutual trust, giving support and commitment, maintaining the exchange of knowledge through regular two-way communication and by being available. Organisational hold backs constitute a bottleneck for promotion of self-care. They are characterized by; limited resources which compel unsatisfactory priorities, political control by “Vårdvalet” and lack of diabetes teams.  Limitations of the patient may work against self-management by patient denial of the disease or physical limitations that complicate physical activity. Conclusion: Sufficient resources are required so that the diabetes nurse can conduct good diabetes care in accordance with the National Board guidelines. Key words:  type 2 diabetes, primary care, diabetes specialist nurse, self-management, patient education

Bakgrund Typ 1-diabetes mellitus utgör en konstant närvaro som kräver daglig egenvård hela livet ut. Under ungdomsåren sker stora fysiska och sociala förändringar på kort tid vilket försvårar egenvården. Samtidigt utvecklar ungdomen självständighet från föräldrarna och anammar därmed ett ökat sjukdoms- och egenvårdsansvar. Diabetessjuksköterskan har med sin specialistkompetens och sin kontinuerliga kontakt med ungdomen värdefull kunskap om faktorer som påverkar ungdomens följsamhet till behandling. Syfte Syftet var att beskriva diabetessjuksköterskans erfarenhet av faktorer som påverkar ungdomars följsamhet till behandling vid typ 1-diabetes mellitus. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjumetod. Sju intervjuer med diabetessjuksköterskor genomfördes varav en pilotintervju. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat I resultatet framgick att stöd och acceptans från föräldrar och omgivning samt att ungdomen själv accepterade sin sjukdom var faktorer som påverkade följsamheten till behandling. Förståelse för sjukdomen, uppnådd genom kunskap eller mognad var nödvändigt för att kunna utföra god egenvård. Önskvärt var att diabetesvården utformades och anpassades efter ungdomens livsstil och personliga önskemål. Slutsats Faktorer som påverkade följsamheten till behandling varierade från individ till individ och en ungdom individuellt anpassad personcentrerad diabetesvård förbättrade egenvården och därmed följsamheten.

Introduction: Type 1 diabetes is a chronic disease that affects the individual in everyday life. The diabetes team sets the treatment goals together with the patient aiming for a good quality of life and to prevent complications. The diabetes nurse should include in-depth knowledge of the daily life of people with diabetes, and have respect for the individual's choices and life situation. Aim: To describe how people with type 1 diabetes experience the support from the diabetes nurse. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach has been used. A secondary analysis including semi-structured interviews with 15 adults (> 18 years) with type 1 diabetes was conducted. Result: The result was summarized with an overall theme "At the clinic - experience of the support offered" describes how people experience the support from their diabetes nurse. The theme constituted three categories "Access to the diabetes nurse", "The diabetes nurse - a source of information and knowledge that might need to be complemented with the support from other professionals" and,"Mutual trust - the patient's experience of the district nurse as a discussion partner and support". Conclusion: The results showed that the accessibility to diabetes nurses was experienced as good. It was simple and easy to make contact. The diabetes nurses were experienced to be engaged and provide good support to the patients. A good dialogue with the diabetes nurse and commitment from the diabetes nurse were mentioned as important factors that made the visits to be experienced as good and important. There were requests for greater access and expanded opportunities for help from counselors, as well as an increased focus on how the person is feeling. / Introduktion: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som påverkar personen i vardagen. Diabetesteamet sätter upp mål tillsammans med patienten om dennes behandling för att få en bra livskvalitet och motverka komplikationer. Diabetessjuksköterskan bör bland annat ha fördjupade kunskaper om det dagliga livet för personer med diabetes samt ha respekt för den enskilde individens val och livssituation. Syfte: Att beskriva hur personer med diabetes typ 1 upplever stödet från diabetessjuksköterskan. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats har används. En sekundäranalys har gjorts där semistrukturerade intervjuer med 15 vuxna (>18 år) med diabetes typ 1 inkluderats. Resultat: Resultatet sammanfattades med ett övergripande tema "Att komma till mottagningen - upplevelsen av stödet i den vård som erbjuds" som handlar om hur personer upplever stödet från sin diabetessjuksköterska. Temat bestod av tre kategorier "Tillgänglighet till diabetessjuksköterskan ", "Diabetessjuksköterskan - en källa till information och kunskap som kan behöva kompletteras med andra yrkesgrupper" och "Ett ömsesidigt förtroende – patientens upplevelse av diabetessjuksköterskan som diskussionspartner och få stöd". Konklusion: Resultatet visade att tillgängligheten till diabetessjuksköterskorna upplevdes god. Det var enkelt och lätt att ta kontakt. Diabetessjuksköterskorna upplevdes vara engagerade och ge ett bra stöd till patienterna. En bra dialog med diabetessjuksköterskan och engagemang från diabetessjuksköterskan nämndes som viktiga faktorer som gjorde att besöken kändes bra och betydelsefulla. Det framkom önskemål om ökad tillgänglighet och utökade möjligheter till hjälp från kuratorer, samt ett ökat fokus på hur personen mår.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett stort hälsoproblem över världen och den sjukdom som just nu ökar kraftigast. Fysisk aktivitet är viktig för det allmänna välbefinnandet samt i behandlingen av och för att förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes med god motivation och kunskap och stöd finns det få hinder för att utöva fysisk aktivitet på rätt personlig nivå. Diabetessjuksköterskan har en viktig roll i diabetesvården för patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur diabetessjuksköterskan inom primärvården ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med intervjuer av nio diabetessjuksköterskor i mellersta Sverige. Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Resultat: Diabetessjuksköterskan såg på sin roll som uppskattad och betydelsefull när det gäller rådgivningen av fysisk aktivitet till patienter med typ 2-diabetes. Det framkom att diabetessköterskorna kände sig delaktiga och att de identifierade individens behov av fysik aktivitet även om råden inte alltid följdes av patienten. Ett fåtal av diabetessjuksköterskorna ansåg att patienten hade det största ansvaret för sin sjukdom och egenvård. Slutsats: Den här studien stärker tidigare studier att diabetessjuksköterskan behövs i information och rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker då detta har god effekt på patientens välbefinnande. Diabetessjuksköterskan kände sig uppskattad och betydelsefull men tog på sig ett stort ansvar för patienternas egenvård genom att använda ett compliance perspektiv istället för att använda empowerment perspektiv.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem. Trots detta finns det få studier som undersöker hur personer upplever det att få denna diagnos, hur de hanterar nödvändiga livsstilsförändringar samt hur stödet från diabetessjuksköterskan upplevs. Syfte: Att beskriva individers upplevelser och erfarenheter av att diagnostiseras med typ 2-diabetes samt hur de upplever stödet från diabetessjuksköterskan på vårdcentralen den första tiden efter diagnos. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Nio deltagare inkluderades med bekvämlighetsurval. Intervjuerna analyserades med både manifest och latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Resultat: Analysen från intervjuerna resulterade i två teman och sju subteman. Det första temat var Upplevelser och känslor den första tiden efter en diabetesdiagnos med följande subteman: Upplevelser vid diagnostillfället, Upplevelser och känslor av att leva med diabetes samt Hantering av vardagslivet. Det andra temat var Upplevelser och erfarenheter av diabetesvården med tillhörande subteman: Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan, Multiprofessionellt team, Förbättringsområden och Hälsolitteracitet. Slutsats: Upplevelsen av att få diagnosen typ 2-diabetes kunde komma chockartat eller som en lättnad att det inte var värre. Trots att kunskapen fanns om nödvändiga livsstilsförändringar så var det svårt att få till hållbara strategier och lösningar i vardagen. Stödet från diabetessjuksköterskan var viktigt och kunde påverka hur motiverade deltagarna var att införa hälsosamma rutiner i sitt liv. / Background: Type 2 diabetes is a growing public health problem. Despite this, there are few studies exploring how people react to this diagnosis, how they deal with the necessary lifestyle changes and what they think about the support offered by the diabetes nurse. Aim: To describe individuals’ perceptions and experiences of being diagnosed with type 2 diabetes as well as their impressions of the support offered by the diabetes nurse at the primary health center during the initial period after the diagnosis. Methods: Qualitative interview study with semi structured questions. Nine participants were selected through convenience sampling. The interviews were analysed through both manifest and latent content analysis in accordance with the Graneheim and Lundman method. Results: The analysis of the interviews resulted in two themes and seven subthemes. The first theme concerns Perceptions and emotions during the initial period of a diabetes diagnosis with the following subthemes: Perceptions at the time of diagnosis, Views and emotions regarding life with diabetes and Handling of everyday life. The second theme concerns Views on and experiences of diabetes care with the following subthemes: Views on the support received from the diabetes nurse, Multi-professional team, Areas of improvement and Health literacy. Conclusion: The announcement of a type 2 diabetes diagnosis sometimes came as a chock and sometimes as a relief. Despite being aware of the necessary lifestyle changes, the interviewees had difficulties applying sustainable strategies and solutions in their daily lives. Support from the diabetes nurse was important and could influence the participants’ commitment to introducing healthy habits into their lives.

Bakgrund: Diabetes är ett växande problem i Sverige liksom i övriga världen. Sjukdomen och dess komplikationer orsakar mycket lidande och stora kostnader för samhället. Inom diabetesvården arbetar personalen för att patienter med diabetes ska leva ett gott liv med så lite lidande och komplikationer som möjligt. För att säkra kvalitén och utveckla vården behöver vårdpersonalen systematiskt och kontinuerligt identifiera förbättringsområden och genomföra små som stora förbättringsarbeten. Syfte: Denna studie syftar till att beskriva diabetessjuksköterskans arbete med förbättringar inom primärvården samt att beskriva faktorer som främjar respektive hindrar arbetet med förbättringar. Metod: Metoden som användes var en enkätbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie. Totalt 84 diabetessjuksköterskor inom primärvården i Västra Götalandsregionen besvarade enkäten. Data analyserades statistiskt och redovisades deskriptivt. Öppna frågor analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att 92% tyckte att det är mycket viktigt att bedriva förbättringsarbete och 56% angav att de hade ganska stora möjligheter att utföra förbättringsarbete. Av diabetessjuksköterskorna som besvarade enkäten så hade 63% ganska ofta idéer om förbättringsarbete och 73 % hade kunnat bedriva förbättringsarbete. Det som tydligast angavs som viktigt för att bedriva förbättringsarbete var stöd från ledningen, ett fungerande samarbete med övrig personal och tid för reflektion kring förbättringsområde. Slutsats: Diabetessjuksköterskan tycker det är viktigt med förbättringsarbete och har ofta idéer om förbättringsområden. Om försättningar ges vad gäller stöd från ledning, samarbete med övrig personal och tid för att kunna bedriva förbättringsarbete så ökar möjligheterna för att utvecklingen och kvaliteten av diabetesomvårdnaden drivs framåt. / Diabetes is a growing problem in Sweden as well as in the rest of the world. The disease and its complications cause a great deal of suffering and great costs to society. In diabetes care, health care personnel work to ensure that patients with diabetes live a good life with as little suffering and complications as possible. To ensure quality and develop care, healthcare personnel need to systematically and continuously identify areas of improvement and carry out small and large improvement work. Objective: The aim of the study was to explore the diabetes specialist nurse's work with improvements in primary care and to describe factors that promote and hinder the improvement work. Method: The method used was a survey-based quantitative cross-sectional study. A total of 84 diabetes specialist nurses in the Västra Götaland region answered the questionnaire. Data were analyzed statistically and presented descriptively. Open-ended questions were analyzed by qualitative content analysis. Results: The results of the study showed that 92% of the participants thought it was very important to do improvement work, 80% felt that they had very large or quite large opportunities to do improvement work and 86% indicated that they very often or quite often had ideas about improvement work. 73% of the participants had the opportunity to participate in improvement work. What was most clearly stated as important for being able to carry out improvement work was that they had support from management and time to be able to carry out improvement work. Conclusion: The diabetes specialist nurse's thinks it is important and often has ideas for improvement work. If the diabetes specialist nurse is given the conditions for conducting improvement work such as support from management, a working collaboration with other staff and time for reflection on improvement areas, it can lead to increased quality in diabetes care and better care for patients with diabetes.

Bakgrund: Användandet av modern diabetesteknik ökar ständigt. De diabetestekniska produkterna utvecklas fortgående med nya funktioner som möjliggör individanpassning och stärker egenvården. I utländska studier beskrevs en stress över diabetestekniken hos vårdpersonal som arbetade med patienter med diabetes på grund av bristande rutiner och hög arbetsbelastning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur diabetessjuksköterskor i Sverige upplevde arbetet med modern diabetesteknik i vården av vuxna patienter med typ 1 diabetes. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva diabetessjuksköterskor som arbetade med vuxna patienter diagnostiserade med typ 1 diabetes. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tolv underkategorier och tre huvudkategorier: Patienten och tekniken, Diabetessjuksköterskan och tekniken, Organisationen. Diabetestekniken sågs som en tillgång för patienternas egenvård men krävde individanpassning och ansvarstagande från patientens sida. Den fungerade som ett pedagogiskt verktyg för diabetessjuksköterskorna samtidigt som den skapade hög arbetsbelastning. Diabetessjuksköterskan var den diabetestekniska experten i teamet. I arbetet med diabetestekniken var det betydelsefullt med kollegialt stöd och en fungerande fysisk arbetsmiljö. Slutsats: Användningen av modern diabetesteknik gynnar patienterna och diabetesvården. Diabetestekniken både underlättar och är en utmaning för diabetessjuksköterskor i Sverige.

Abstract                                                                               Bakgrund: Både nationellt och internationellt är diabetesnefropati den vanligast bakomliggande orsaken till njursvikt, och svarar för ca en fjärdedel av den njursvikt som leder till dialysbehandling och njurtransplantation. Det kan drabba unga och äldre personer med både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Syfte: Att beskriva hemodialysbehandlade personers upplevelser av att leva med diabetesnefropati utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori. Metod: Kvalitativ design. Åtta personer med diabetesnefropati och dialysbehov intervjuades. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats baserad på Katie Eriksons omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet visade att personernas livssituation förändrades. De upplevde både kroppsliga och psykiska symtom samt att även deras sociala relationer påverkades. De lärde sig att hantera sin situation genom att acceptera sin sjukdom. Att ha familj och anhöriga var av stor betydelse för emotionalt stöd för att kunna uppleva välbefinnande. Slutsats: Diabetessjuksköterskor behöver ha en grundkunskap om individers upplevelser av att leva med hemodialysbehandlad diabetesnefropati för att hitta bättre sätt att kunna stötta dem. Med tidig information och stöttning av personer med risk för diabetesnefropati, kan risken för utveckling av diabetesnefropati minskas eller undvikas. / Abstract Background: Both nationally and internationally, diabetic nephropathy is the most common underlying cause, and accounts for about a quarter of kidney failure that leads to dialysis treatment and kidney transplantation. It can affect both young and adult people with diabetes as an underlying disease. Chronic kidney disease can result from both type 1 diabetes and type 2 diabetes. Purpose: To describe persons in hemodialysis experiences of living with diabetic nephropathy based on Katie Eriksson's nursing theory. Method: Qualitative design. Eight persons with diabetic nephropathy and need for dialysis were interviewed. The data was analysed through a qualitative content analysis with a deductive approach based on Katie Erikson's nursing theory. Results: The results showed that the participants' life situation changed. The participants experienced both physical and psychological symptoms and that their social relationships were also affected. They learned to cope with their situation by accepting their illness. Having family and relatives was of great importance for emotional support to be able to experience well-being. Conclusion: Diabetes nurses need to have a basic knowledge of individuals' experiences of living with hemodialysis-treated diabetic nephropathy to find better ways to support them. With early information and support of patients at risk of diabetic nephropathy, the risk of developing diabetic nephropathy can be reduced or avoided.