Vid adhesiv cementering, så kallad bonding, rekommenderar fabrikanter att glaskeramers cementeringsyta etsas innan applicering av silan. Att värmebehandla silan med respektive utan etsning, har i tidigare studier visat en höjning av bindningsstyrkan mellan olika material.Den litiumdisilikatbaserade glaskeramen IPS e.max® Press har funnits på marknaden sedan 2005 och få studier har gjorts på ytbehandlingar och dess effekter på materialet och bindningen till olika material.Syftet: att undersöka om ytbehandling med värmebehandlat silan ger en högre bindningsstyrka till adhesivt cement hos en litiumdisilikatbaserad glaskeram, jämfört med kombinationen etsning och silanisering.Material och metod: 12 litiumdisilikatbaserade keramiska block pressades. Blocken delades parvis in i sex grupper och ytbehandlades med etsmedel och/eller silan med eventuell påföljande värmebehandling.Blocken cementerades samman varpå mikrostavar sektionerades fram, som sedan termocyklades. 10 provkroppar ur varje grupp valdes ut för ett microtensile bond strength test. Frakturytorna bedömdes i mikroskop. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey’s test samt Student’s t-test.Resultat: Resultaten visar ingen signifikans i bindningsstyrka mellan enskilda grupper oavsett ytbehandling. En statistisk signifikant skillnad (p=0,047) finns mellan grupperna med ytbehandlingen icke-etsad respektive etsad. Högsta medelvärdet uppmäter de etsade grupperna.Mellan de värmebehandlade grupperna, oavsett temperatur, uppmättes ingen statistisk signifikant skillnad på bindningsstyrkan. En höjning av temperaturen visar en numerisk ökning av medelvärdet.Slutsats: En låg signifikans kan utläsas mellan de icke-etsade och de etsade grupperna, där de etsade visar högre bindningsstyrka. Resultatet mellan grupperna gällande medelvärdet av bindningsstyrka och värmebehandling är ej av statistisk signifikans tillika jämförelse av grupper oavsett ytbehandling.

Syfte: Syftet med föreliggande in-vitro studie är att undersöka olika kompositbaserade reparationssystem och dess bindningsstyrka till porslin för metallkeramiska konstruktioner. Material och metod: Metallstavar tillverkades via CAD/CAM i CoCr (5.0x5.0x15.0mm) kortsidan förbehandlades genom sandblästring (aluminumoxid, 250 µm), ångblästring, oxidation, sandblästring och ångblästring. Fältspatporslin applicerades enligt följande: opak, dentin, emalj, till höjden av 1.2 ± 0.2 mm. Porslinsytorna slipades med sandpapper, 600-, 800-, 1200-kornstorlek kiselkarbid. Fem grupper (n=15) gav totalt 75 provkroppar. På vardera provkropp applicerades adhesiv samt kompositmaterial enligt fabrikanternas anvisningar (Kuraray, Kulzer, Voco, Ivoclar) inklusive kontrollgrupp som etsades med fluorvätesyra (Ultradent). Samtliga provkroppar termocyklades (5000 cykler, mellan 5°C och 55°C) före/efter applicering av kompositmaterial. Skjuvkraftstest utfördes på alla provkroppar med belastningshastighet 0.5 mm/min. Frakturanalys utfördes där brottytorna delades in i adhesiv-, kohesiv- eller mixfraktur. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey´s test med signifikansnivån α=0.05. Resultat: Fluorvätesyra påvisade en signifikant högre bindningsstyrka 11.32 ± 4.28  MPa i jämförelse med övriga grupper (p<0.01). Övriga gruppers medelvärde var mellan 2.61 ± 1.36 till 3.96 ± 2.85 MPa. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de övriga grupperna. Samtliga grupper fick adhesiva frakturer, men Voco-gruppen uppvisade även mixfrakturer.  Slutsats: Samtliga reparationssystem visar på låg bindningsstyrka och baserat på resultaten kan det inte rekommenderas. Förbehandling av porslinsyta med fluorvätesyra i kombination med silan resulterar i högst bindningsstyrka till komposit. Värdet är trots allt lågt för en god långtidsprognos, men det enda som kan rekommenderas. Det faktum att fluorvätesyra har giftiga egenskaper vore det lämpligt att fortsätta utvecklingen av reparationssystem för att hitta ett lämpligt alternativ. / Purpose: The purpose of this study is to investigate different repair systems and their bond strength to porcelain for metal-ceramic constructions. Material and method: Metal were manufactured by CAD / CAM in CoCr (5.0x5.0x15.0mm), was pretreated with sandblasting (alumina, 250 µm), steam blasting, oxidation, sandblasting and steam blasting. Feldspar porcelain was applied according to the following steps: opaque, dentin, enamel, selfglaze to a final porcelain height of 1.2 ± 0.2 mm. The porcelain surfaces were groud with silicon carbide sandpaper, 600-, 800-, 1200-grain size. Five groups (n = 15) in a total of 75 specimens. Adhesives and composite materials were applied to each group according to the instructions of the various manufacturers  (Kuraray, Kulzer, Voco, Ivoclar, Ultradent, Etching with hydrofluoric acid). All specimens were thermocycled (5000 cycles) in two water baths between 5 ° C and 55 ° C before and after application of composite material. Shear bond strength test was performed on all specimens with a load speed of 0.5 mm / min and the bond strength was reported in MPa. Fracture analysis was performed where the fracture surfaces were divided into adhesive, cohesive or mixed fracture. The results were analyzed with one-way ANOVA, Tukey´s test with significance level α= 0.05. Result: The result clearly showed that hydrofluoric acid had a significantly higher bond strength of 11.32 ± 4.28 MPa compared to the other groups (p <0.01). The mean value of the other groups was between 2.61 ± 1.36 to 3.96 ± 2.85 MPa, with  no significant difference between the groups. All groups had adhesive fractures, but the Voco-group also showed mixed fractures. Conclusion: The study concludes that all repair systems have a low bond strength and based on the results can’t be recommended. Pretreatment of the porcelain surface with hydrofluoric acid in combination with silan results in the highest bond strength to composite, the bond strength is still too low for long-term use, but the only one that can be recommended. However hydrofluoric acid is highly toxic which require further research in the field in order to develop reparation systems with suitable properties.

SammanfattningSyfteSyftet med föreliggande studie var att undersöka om olika förbehandlingar av metallens yta påverkar bindningsstyrkan mellan CoCr och porslin.Material och metodSexton metallbasar med totalt 64 porslinscylindrar tillverkades genom gjutning av CoCr och porslinsuppläggning (de olika skikten; bondingagent, opak och dentin). Metallbasarna delades slumpmässigt in i 4 grupper; SB 50 sandblästrade med 50 m Al2O3, SB 250 sandblästrade med 250 m Al2O3, OASB oxiderade med atmosfäriskt tryck och sandblästrade med 250 m Al2O3, samt kontrollgrupp OVSB oxiderade i vakuumtryck och sandblästrade med 250 m Al2O3, samtliga grupper blästrades med 3 bars tryck. Efter glansbränning termocyklades provkropparna i 5000 cykler, förvarades fuktigt i 36o C och testades enligt ISO/TS11405:2016. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey´s test. Signifikansnivån sattes till  = 0,05. Brottytorna analyserades visuellt och fotograferades i mikroskop. ResultatMedelvärdet för samtliga grupper var likvärdiga men med stor skillnad i spridning inom grupperna. Brotten delades in i tre grupper, adhesiv-, kohesiv- och blandfraktur.Slutsats Med reservation för de begränsningar som finns inom föreliggande studie kan följande slutsatser dras:•De olika förbehandlingsmetoderna, oxidering med vakuum eller atmosfäriskt tryck följt av sandblästring eller enbart sandblästring med olika kornstorlekar, ger ingen specifik skillnad vad gäller bindningsstyrkan mellan metall och porslin.•Oxidering med vakuum har ingen negativ inverkan på bindningsstyrkan mellan metall och porslin. De-gasing av metallen kan utföras.•Sandblästring med 50 μm hade större spridning inom gruppen än de övriga tre grupperna. •Studiens nollhypotes kan bekräftas. / Abstract PurposeThe purpose of the present study was to investigate whether various pretreatments affect the bond strength between CoCr and porcelain.Material and method64 porcelain cylinders were manufactured (bonding agent, opaque, dentin) divided on sixteen metal bases. The metal bases were randomly divided into 4 groups; SB 50 sandblasted with 50 m Al2O3, SB 250 sandblasted with 250 m Al2O3, OASB oxidized with atmospheric pressure and then sandblasted with 250 m Al2O3 and control group OVSB oxidized in vacuum and then sandblasted with 250 m Al2O3. All groups were sandblasted with 3 bars pressure. After glazefiring, the specimens were thermocycled 5000 cycles, stored in moist at 36o C and tested according to ISO / TS11405: 2016. The results were analyzed with one-way ANOVA, Tukey's test with significance level  = 0.05. The fracture surfaces were analyzed visually and photographed in microscope.ResultsThe mean values in all groups were equivalent but with large difference in standard deviation within the groups. The fractures were divided into three groups, adhesive-, cohesive and mixed fractures.ConclusionWithin the limitations of the study, the following conclusions can be drawn: •The different pretreatment methods, vacuum or atmospheric pressure, oxidation with or without sandblasting do not affect the bond strength between metal and porcelain.•Oxidation with vacuum does not adversely affect the bonding strength between metal and porcelain. De-gasing of the metal can be performed.•Sandblasting with 50 μm had a greater deviation within the group than the other groups•The study's null-hypothesis can be confirmed