<p>Ny teknik föder nya tankegångar om huruvida man kan använda den till för lösningar. Undersökningen genererade stor kunskap om hur en timringsprocess går till och hur virket torkas i stort. Allt från hur den traditionella torkningen av timmer går till och hur värmebehandling av trä går till. När jag började med den här undersökningen tyckte jag att det skulle bli intressant att se hur resultatet av timret hade utfallit. Vilket sedermera skulle inspirera mig till lösning för RCDT:s behov. Vad jag inte visste då var att materialet och frågorna som uppstod under processen skulle bli så omfattande. Hur som helst så kom jag fram till två lösningar för RCDT:s behov vilka jag anser vara bra. De behöver dock en finjustering som kommer att slutföras utanför denna C-uppsats. Varje dag är ett lärande och det visade sig verkligen med det här projektet. Otroligt lärorikt.</p>

Ny teknik föder nya tankegångar om huruvida man kan använda den till för lösningar. Undersökningen genererade stor kunskap om hur en timringsprocess går till och hur virket torkas i stort. Allt från hur den traditionella torkningen av timmer går till och hur värmebehandling av trä går till. När jag började med den här undersökningen tyckte jag att det skulle bli intressant att se hur resultatet av timret hade utfallit. Vilket sedermera skulle inspirera mig till lösning för RCDT:s behov. Vad jag inte visste då var att materialet och frågorna som uppstod under processen skulle bli så omfattande. Hur som helst så kom jag fram till två lösningar för RCDT:s behov vilka jag anser vara bra. De behöver dock en finjustering som kommer att slutföras utanför denna C-uppsats. Varje dag är ett lärande och det visade sig verkligen med det här projektet. Otroligt lärorikt.

Syfte: Trä är ett förnyelsebart material som bidrar till mindre miljöpåverkan än andra material. Klimatförändringen leder till ökad nederbördsmängd som ställer högre krav på beständighet hos fasader, samtidigt ska ytterligare miljöpåverkan undvikas i bästa mån. Denna rapport utreder modifierat trä, ett sätt att förbättra träs beständighet som inte kräver underhåll och är ett alternativ för framtiden. Målet är att jämföra tre modifieringsmetoder, acetylering, furufrylering och värmebehandling, med cederträ beträffande beständighet, miljöpåverkan, kostnad och utseende för att öka användandet av modifierat trä som trärent fasadmaterial. Metod: Litteraturstudie visade på forskningsfronten för modifieringsmetoderna och dokumentanalysen gav kompletterande data om produkternas miljöpåverkan, utseende och beständighet. Intervjuer gav inblick i aktörernas roller vid valet av fasadmaterial samt klargjorde kostnader för metoderna. Ytterligare intervjuer gav kompletterande data till dokumentanalysen och visade skillnaden mellan beständighet och miljö- påverkan för modifieringsmetoderna. Observationer gjordes för värmebehandlat trä och furfurylerat trä. Resultat: Arkitekter och förvaltare har en stor påverkan på valet av fasad men det är beställaren som fattar beslut. För beställaren är priset den viktigaste parametern och därför skulle de flesta byggherrar välja värmebehandlat trä, det billigaste alternativet. Dock rangordnade de flesta miljöpåverkan som den viktigaste parametern som visar på att aktörerna går mot att använda metoder som är bra för miljön. Acetylerat trä visade sig vara det alternativet som forskare föredrar ur beständighetssynpunkt. Det är viktigt att veta vilka parametrar som är väsentliga för byggnaden och utifrån dem avgöra om fasaden är värd kostnaden som modifierat trä medför. Konsekvenser: Att använda modifierat trä är dyrt, men ett billigare alternativ än cederträ. Aktörerna tycker dig se en framtid för dessa metoder, men eftersom metoderna är dyra är marknaden begränsad till nischade beställare eller detaljplaner och främst användbara i mindre projekt. För att öka användandet av modifierat trä krävs större kunskap på marknaden, flera referensobjekt som kan hjälpa beställare att välja metoden samt tid och pengar i projekt för att utvärdera och välja modifierat trä. Begränsningar: Dokumentanalysen gav användbar empiri, men utbudet var begränsat då det fanns gott om information om vissa behandlingsmetoder och mindre om andra. Intervjuerna gav mycket empiri men visade på en okunskap om metoderna ute i branschen, trots avgränsningen till aktörer som aktivt arbetar med trä i byggnaden, vilket gjorde sista frågeställningen svårbesvarad. Överlag är en begränsning att det endast finns ett fåtal fasader med modifieringsmetoderna att utreda, vilket gjorde observationerna svåra.

Denna artikel är en del av ett kandidatexamensarbete inom civilingenjörsprogrammet med inriktning Samhällsbyggnad på Kungliga Tekniska Högskolan. I artikeln undersöks de två trämodifieringsmetoderna värmebehandling och furfurylering. Syftet är att undersöka varför dessa modifieringsmetoder ännu inte klarat av att på allvar konkurrera med konventionell tryckimpregnering. Hur furfurylering och värmebehandling går till, miljöeffekter eller andra hinder för användningen av metoderna utreds. Målet är att bedöma möjligheterna för modifieringsmetoderna att öka sina marknadsandelar i framtiden. Slutsatsen är att båda metoderna helt klart är miljövänligare än konventionell tryckimpregnering och att de inom de flesta områden ger en tillräcklig ökning av beständigheten för att kunna konkurrera med denna. En nackdel med både furfurylering och värmebehandling är att de ger träet sämre slagseghet och att värmebehandlat trä inte lämpar sig för bärande konstruktioner. De hinder som hittills hållit tillbaka användningen är framförallt ett högre pris och det faktum att de båda produkterna inte finns lika tillgängliga på marknaden som konventionellt tryckimpregnerat virke. Det finns stora möjligheter för metoderna att öka sina marknadsandelar i framtiden om större fokus läggs på livscykelperspektivet samtidigt som kunskapen om materialen ökar i branschen. / This article is one part of a bachelor's essay within the Civil Engineering program at the Royal Institute of Technology. Two wood modification methods, furfurylation and thermal modification of wood, are studied in this article.  The purpose is to examine why these modification methods still have not managed to compete with the conventional pressure treatment. How furfurylation and heat treatment is done, environmental impacts or other obstacles using the methods are investigated. The goal is to assess the possibilities for these modifying methods to increase their market share in the future. The conclusion is that both methods are clearly more environmentally friendly than conventional pressure treatment.  In most areas they are able to provide a necessary increase of the resistance in order to compete with pressure treatment. A disadvantage of both furfurylation and heat treatment of wood is that they cause poorer impact strength. In addition, heat-treated wood is not suitable for load-bearing structures .The obstacles that so far have held back the use of these methods are primarily a higher price and the fact that the two products are not as available in the market as conventional pressure-treated lumber. There are great opportunities for the methods to increase their market share in the future if more focus can be on life-cycle thinking at the same time as the knowledge of the materials in the industry growths.

Stångmaterialet 593Y och Q samt trådmaterialet 593B hos Ovako i Hällefors värmebehandlas för att stålet ska få de speciella egenskaper som gynnar efterföljande bearbetningar hos kund. Den värmebehandlingsprocess som stålet genomgår heter mjukglödgning eller sfäroidiseringsglödgning, vilket är en tidskrävande process där strukturella förändringar sker i materialet. Syftet med detta arbete har varit att hitta en värmebehandlingscykel för ovanstående material där produkten möter kundens krav på perlitandel samt hårdhet. För att få en grundläggande förståelse för materialets grundstruktur undersöktes ingångsstrukturen hos vardera material direkt efter valsning samt efter den värmebehandlingscykel som används idag av Ovako i Hällefors. Ingångsstrukturen hos 593Y och B är en finlamellär perlitisk struktur medan 593Q har en fin bainitisk struktur. Den värmebehandlingscykeln som används idag av Ovako i Hällefors värmer upp materialet till 720 ˚C för att sedan svalna ner till 630 ˚C för stångmaterialen samt uppvärmning till 750 ˚C för att svalna ner till 670 ˚C för trådmaterialen. Under mjukglödgningen så bryts cementiten mellan ferritskivorna i grundmassan upp i mindre fragment och antar en sfärisk form tillsammans med att hårdheten i materialet minskas. Mängd kvarvarande perlitisk struktur i grundmassan efter mjukglödgningen bestämmer perlitandelen (PA) i materialet. Analysen utav olika värmebehandlingscykler och undersökning av provbitar genom ljusoptiskt mikroskop tillsammans med Vickers hårdhetsprovning har gett god förståelse och kunskap om hur materialen uppför sig under värmebehandlingen. Med denna kunskap så har en godkänd värmebehandlingscykel tagits fram till stångmaterialen 593Y och Q. Det kommer behövas ytterligare undersökningar och testet för att kunna komma fram med en cykel som passar kundens krav för trådmaterialet.

Rekristallisationsförloppet som sker i samband med varmbearbetning av stål, och den efterföljande värmebehandlingen, spelar en avgörande roll för den fortsatta strukturens utseende, och således dess slutgiltiga egenskaper. I följande examensarbete har varmbearbetning och värmebehandling simulerats på ett verktygsstål under olika betingelser i en dilatometer utrustad med deformationsenhet. Målet med examensarbetet är att ge förslag på i vilket temperaturintervall fullständig rekristallisation sker vid varmbearbetning, samt undersöka möjligheten att ”reparera” en partiellt rekristalliserad struktur med efterföljande värmebehandling. Resultaten av det experimentella arbetet visade att fullständig rekristallisation, under de i dilatometern rådande betingelserna, inträffar mellan 1000–1100°C. Vidare kunde en partiellt rekristalliserad struktur ge upphov till lokala kornförgrovningar; vilka inte går att eliminera med de värmebehandlingsmetoder som låg inom ramen för arbetet. För att säkerställa tillämpbarheten av de simulerade resultaten på den verkliga processen rekommenderas att mer omfattande undersökningar av den verkliga processen görs; vilket inte hanns med inom tidsramen för detta arbete.

Ergostone, fortsättningsvis företaget, producerar idag en produkt som fungerar likt en vetekudde. Produkten innehar en silikonprofil, producerad i Kina tillsammans med silikonkorkar. Profilen fylls sedan med täljstensdamm och försluts med silikonkorken. Den går att värma för värmebehandling eller kyla för kylbehandling. Syftet med denna rapport är att undersöka möjligheterna att utveckla och producera en ny silikonprofil som kan bredda företagets sortiment med en än mer funktionell produkt. Rapporten innehåller även undersökningar om utveckling av ett tillbehör som kan möjliggöra fastsättning av företagets produkter på kroppen. Målet är att leverera ett förslag på en ny silikonprofil som kan produceras i Handöl och ett förslag på en fastsättningsmetod, fortsättningsvis “klämma”, för företagets samtliga produkter. Produktutvecklingen har utförts med olika verktyg såsom brainstorming, branschanalys, intressentanalys m fl. för att komma fram till koncept. För att få ett slutgiltigt koncept användes Pugh elimineringsmatris och av det slutgiltiga konceptet byggdes sedan en prototyp, både på klämma och silikonprofil. Resultatet landade i en produkt gjord av silikonslang som beställs av leverantörer i Sverige och sätts sedan ihop med befintliga korkar av företaget i Handöl. Klämman gjuts i silikon med en ögla för att kunna fästa ett elastiskt band som i sin tur möjliggör fastsättning på kroppen. Arbetet lyckades och ett underlag för att producera en ny mångfunktionell produkt har överlämnats till företaget. / <p>2022-07-01</p>

Since prehistoric time man has used wood to build their environment. The material’s availability combined with its good mechanical properties has often made it the material of choice. Like all materials exposed to natures degradative processes the properties of wood decreases over time. Rot, UV radiation and attacks by insects and pests damage wood if not protected. Since we want what we build to consist, optimizing our building materials durability is of great interest. Techniques and methods for increasing the endurance of wood have been developed in several different places and for a long time. Three reinvented methods to modify wood and its properties are heat treatment, acetylation and furfurylation. This work examines the durability problems that occur to wood used as façade material, and methods for increasing the durability are identified. By conducting a literature review three, in Sweden only small-scale established, methods of modifying wood are being examined. Most of the treatment methods increase the biological resistance in exchange for weakened mechanical properties. Modified wood often has similar characteristics as conventional pressure-treated wood, why a transition from environmentally hazardous pressure-treatment to wood modification would be an environmental benefit. In connection with the work the design of a single family home was made. By applying the results encountered in the work of wood treatments, we found that the most appropriate choice of façade material for the single family home is furfurylated wood. There is currently no large-scale commercial production of modified wood in Sweden. Since we have a good access to forests in Sweden, there is a strong tradition of timber construction and there are environmental benefits in reducing the use of pressure-treated wood, we see great potential in developing a Swedish production of modified wood.

Inledning:För dentala ändamål finns idag en rad helkeramiska alternativ på marknaden. Ett vanligt förekommande material är det litiumdisilikatbaserade IPS e.max® Press, en glaskeram som används på de tandtekniska laboratorierna för framställning av protetiska konstruktioner genom pressteknik. Ett problem är att materialet ibland inte fyller ut formen, vilket ger en misslyckad pressning och objekten går förlorade. En idé finns att detta kan undvikas genom förvärmning av främst presskolv men även presspuck. Detta förfarande rekommenderas dock inte av fabrikanten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar böjhållfastheten i pressade litiumdisilikatkroppar, samt huruvida förvärmning av presskolv och presspuck påverkar kristallstrukturen i materialet.Material och metod:Sextio cylindriska provkroppar, med en konnektor med radien 1,5mm, framställdes i det litiumdisilikatbaserade materialet. Provkropparna delades in i tre grupper (n=20), där variablerna var förvärmning av presskolv (FK), förvärmning av presskolv och presspuck (FKP) samt en kontrollgrupp som följde fabrikantens anvisningar. Ett trepunkts böjprov utfördes på samtliga provkroppar. Brottytan SEM-analyserades för att upptäcka eventuella skillnader i ytans kristallstruktur.Resultat:Medelvärdet i Newton och standardavvikelsen (±SD) avseende böjhållfasthet var följande: Kontrollgrupp 255N (±26), FK 253N (±22) och FKP 252N (±29). Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Inga skillnader i ytans kristallstruktur kunde ses i SEM-analysen.Slutsats:Inom ramen för föreliggande studies begränsningar kan följande slutsats dras:•Den litiumdisilikatbaserade keramen IPS e.max® Press påverkas inte vad gäller böjhållfasthet eller avseende materialstruktur av förlängd värmebehandling av presskolv och presspuck.

Vid adhesiv cementering, så kallad bonding, rekommenderar fabrikanter att glaskeramers cementeringsyta etsas innan applicering av silan. Att värmebehandla silan med respektive utan etsning, har i tidigare studier visat en höjning av bindningsstyrkan mellan olika material.Den litiumdisilikatbaserade glaskeramen IPS e.max® Press har funnits på marknaden sedan 2005 och få studier har gjorts på ytbehandlingar och dess effekter på materialet och bindningen till olika material.Syftet: att undersöka om ytbehandling med värmebehandlat silan ger en högre bindningsstyrka till adhesivt cement hos en litiumdisilikatbaserad glaskeram, jämfört med kombinationen etsning och silanisering.Material och metod: 12 litiumdisilikatbaserade keramiska block pressades. Blocken delades parvis in i sex grupper och ytbehandlades med etsmedel och/eller silan med eventuell påföljande värmebehandling.Blocken cementerades samman varpå mikrostavar sektionerades fram, som sedan termocyklades. 10 provkroppar ur varje grupp valdes ut för ett microtensile bond strength test. Frakturytorna bedömdes i mikroskop. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey’s test samt Student’s t-test.Resultat: Resultaten visar ingen signifikans i bindningsstyrka mellan enskilda grupper oavsett ytbehandling. En statistisk signifikant skillnad (p=0,047) finns mellan grupperna med ytbehandlingen icke-etsad respektive etsad. Högsta medelvärdet uppmäter de etsade grupperna.Mellan de värmebehandlade grupperna, oavsett temperatur, uppmättes ingen statistisk signifikant skillnad på bindningsstyrkan. En höjning av temperaturen visar en numerisk ökning av medelvärdet.Slutsats: En låg signifikans kan utläsas mellan de icke-etsade och de etsade grupperna, där de etsade visar högre bindningsstyrka. Resultatet mellan grupperna gällande medelvärdet av bindningsstyrka och värmebehandling är ej av statistisk signifikans tillika jämförelse av grupper oavsett ytbehandling.