Syfte: Trä är ett förnyelsebart material som bidrar till mindre miljöpåverkan än andra material. Klimatförändringen leder till ökad nederbördsmängd som ställer högre krav på beständighet hos fasader, samtidigt ska ytterligare miljöpåverkan undvikas i bästa mån. Denna rapport utreder modifierat trä, ett sätt att förbättra träs beständighet som inte kräver underhåll och är ett alternativ för framtiden. Målet är att jämföra tre modifieringsmetoder, acetylering, furufrylering och värmebehandling, med cederträ beträffande beständighet, miljöpåverkan, kostnad och utseende för att öka användandet av modifierat trä som trärent fasadmaterial. Metod: Litteraturstudie visade på forskningsfronten för modifieringsmetoderna och dokumentanalysen gav kompletterande data om produkternas miljöpåverkan, utseende och beständighet. Intervjuer gav inblick i aktörernas roller vid valet av fasadmaterial samt klargjorde kostnader för metoderna. Ytterligare intervjuer gav kompletterande data till dokumentanalysen och visade skillnaden mellan beständighet och miljö- påverkan för modifieringsmetoderna. Observationer gjordes för värmebehandlat trä och furfurylerat trä. Resultat: Arkitekter och förvaltare har en stor påverkan på valet av fasad men det är beställaren som fattar beslut. För beställaren är priset den viktigaste parametern och därför skulle de flesta byggherrar välja värmebehandlat trä, det billigaste alternativet. Dock rangordnade de flesta miljöpåverkan som den viktigaste parametern som visar på att aktörerna går mot att använda metoder som är bra för miljön. Acetylerat trä visade sig vara det alternativet som forskare föredrar ur beständighetssynpunkt. Det är viktigt att veta vilka parametrar som är väsentliga för byggnaden och utifrån dem avgöra om fasaden är värd kostnaden som modifierat trä medför. Konsekvenser: Att använda modifierat trä är dyrt, men ett billigare alternativ än cederträ. Aktörerna tycker dig se en framtid för dessa metoder, men eftersom metoderna är dyra är marknaden begränsad till nischade beställare eller detaljplaner och främst användbara i mindre projekt. För att öka användandet av modifierat trä krävs större kunskap på marknaden, flera referensobjekt som kan hjälpa beställare att välja metoden samt tid och pengar i projekt för att utvärdera och välja modifierat trä. Begränsningar: Dokumentanalysen gav användbar empiri, men utbudet var begränsat då det fanns gott om information om vissa behandlingsmetoder och mindre om andra. Intervjuerna gav mycket empiri men visade på en okunskap om metoderna ute i branschen, trots avgränsningen till aktörer som aktivt arbetar med trä i byggnaden, vilket gjorde sista frågeställningen svårbesvarad. Överlag är en begränsning att det endast finns ett fåtal fasader med modifieringsmetoderna att utreda, vilket gjorde observationerna svåra.

Denna artikel är en del av ett kandidatexamensarbete inom civilingenjörsprogrammet med inriktning Samhällsbyggnad på Kungliga Tekniska Högskolan. I artikeln undersöks de två trämodifieringsmetoderna värmebehandling och furfurylering. Syftet är att undersöka varför dessa modifieringsmetoder ännu inte klarat av att på allvar konkurrera med konventionell tryckimpregnering. Hur furfurylering och värmebehandling går till, miljöeffekter eller andra hinder för användningen av metoderna utreds. Målet är att bedöma möjligheterna för modifieringsmetoderna att öka sina marknadsandelar i framtiden. Slutsatsen är att båda metoderna helt klart är miljövänligare än konventionell tryckimpregnering och att de inom de flesta områden ger en tillräcklig ökning av beständigheten för att kunna konkurrera med denna. En nackdel med både furfurylering och värmebehandling är att de ger träet sämre slagseghet och att värmebehandlat trä inte lämpar sig för bärande konstruktioner. De hinder som hittills hållit tillbaka användningen är framförallt ett högre pris och det faktum att de båda produkterna inte finns lika tillgängliga på marknaden som konventionellt tryckimpregnerat virke. Det finns stora möjligheter för metoderna att öka sina marknadsandelar i framtiden om större fokus läggs på livscykelperspektivet samtidigt som kunskapen om materialen ökar i branschen. / This article is one part of a bachelor's essay within the Civil Engineering program at the Royal Institute of Technology. Two wood modification methods, furfurylation and thermal modification of wood, are studied in this article.  The purpose is to examine why these modification methods still have not managed to compete with the conventional pressure treatment. How furfurylation and heat treatment is done, environmental impacts or other obstacles using the methods are investigated. The goal is to assess the possibilities for these modifying methods to increase their market share in the future. The conclusion is that both methods are clearly more environmentally friendly than conventional pressure treatment.  In most areas they are able to provide a necessary increase of the resistance in order to compete with pressure treatment. A disadvantage of both furfurylation and heat treatment of wood is that they cause poorer impact strength. In addition, heat-treated wood is not suitable for load-bearing structures .The obstacles that so far have held back the use of these methods are primarily a higher price and the fact that the two products are not as available in the market as conventional pressure-treated lumber. There are great opportunities for the methods to increase their market share in the future if more focus can be on life-cycle thinking at the same time as the knowledge of the materials in the industry growths.

Since prehistoric time man has used wood to build their environment. The material’s availability combined with its good mechanical properties has often made it the material of choice. Like all materials exposed to natures degradative processes the properties of wood decreases over time. Rot, UV radiation and attacks by insects and pests damage wood if not protected. Since we want what we build to consist, optimizing our building materials durability is of great interest. Techniques and methods for increasing the endurance of wood have been developed in several different places and for a long time. Three reinvented methods to modify wood and its properties are heat treatment, acetylation and furfurylation. This work examines the durability problems that occur to wood used as façade material, and methods for increasing the durability are identified. By conducting a literature review three, in Sweden only small-scale established, methods of modifying wood are being examined. Most of the treatment methods increase the biological resistance in exchange for weakened mechanical properties. Modified wood often has similar characteristics as conventional pressure-treated wood, why a transition from environmentally hazardous pressure-treatment to wood modification would be an environmental benefit. In connection with the work the design of a single family home was made. By applying the results encountered in the work of wood treatments, we found that the most appropriate choice of façade material for the single family home is furfurylated wood. There is currently no large-scale commercial production of modified wood in Sweden. Since we have a good access to forests in Sweden, there is a strong tradition of timber construction and there are environmental benefits in reducing the use of pressure-treated wood, we see great potential in developing a Swedish production of modified wood.