No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur August Strindberg med sin novellsamling Giftas och rapartisten Yasin, enligt dagspressen, utmanat moralen i sin samtid. Ett annat syfte är att samtidigt undersöka hur dagspressen förhåller sig till åtskillnaden mellan verk och person. Studien bygger på tidningsartiklar från olika svenska tidskrifter som täckt receptionen under år 1884 och mellan 2019–2020. De teoretiska utgångspunkterna som materialet analyseras genom är receptionsestetik, kritik som teori och metod, moral som ett perspektiv, biografism och arbetarlitteratur som position. Ur analysen har studien kunnat påvisa att diskussionerna om moral i dagspressen idag skiljer sig från hur frågan behandlades under 1880-talet. Därmed inte sagt att moral inte existerar i litteraturkritiken; moralen är fortfarande en grundpelare när litteratur ska värderas och bedömas. Det som bestämmer var om moralmuren litteraturen och dess upphovsperson hamnar verkar handla om hur samstämmiga litteraturen och upphovspersonen är med den samtida moralen. Utifrån analysen är slutsatserna att det inte hänt mycket runt frågan om verk-person sedan Giftasåtalet. I materielat som framgått har de liberala tidningarna tagit Strindbergs parti och försökt särskilja personen Strindberg från hädelse. Samtidigt som de konservativa tidningar betraktat novellsamlingen som en dagbok i vilken Strindberg passar på att håna religionen. De kritiker som skiljt Yasin från sina verk har motiverat det utifrån konstnärliga men även politiska och socioekonomiska faktorer, och på så sätt framställt Yasin som ett offer med genial musikalisk talang. De kritiker som opponerat sig mot Yasins konst har snarare fokuserat på hans kriminella livsstil och sett musiken som uttryck för det och endast det.