Studien undersöker hur självframställning görs och kommenteras på två olika bloggar skrivna av Elsa Billgren och Sandra Beijer. Deras bloggtexter med tillhörande bilder analyseras med hjälp av teorier om självframställning, självbiografier och autofiktion. Analysen ställs sedan i relation till svenskämnet och vilken läskompetens som krävs i de digitala, utvidgade textvärldar eleverna rör sig i idag. Analysen visar att drag av såväl självbiogafiska och autofiktiva tendenser finns på bloggarna som undersöks. Bloggförfattarna visar på en medvetenhet som bloggen som marknadsförare av ett fiktionaliserat jag och beskriver hur de med hjälp av storytelling och förskönande bilder av verkligheten framställer sig själva på sina plattformar. Självframställningen sker genom en blandning av fakta och fiktion.

Autofiktion är ett omdiskuterat genrebegrepp som fått ökad aktualitet i Sverige under de senaste decennierna genom en rad verk som positionerat sig på gränsen mellan verklighet och fiktion. Med denna uppsats vill jag lyfta fram tre av dessa verk, nämligen Karl Ove Knausgårds Min kamp (2009), Stig Larssons När det känns att det håller på ta slut (2012) och Marcus Birros Släng alla kartor (2012). Syftet är att undersöka texternas litterära tekniker och romantiska idéinnehåll för att urskilja en autofiktionens estetik. Det jag kommer fram till genom mina analyser är att texterna ger uttryck för en antilitterär estetik som styr läsaren mot en självbiografisk läsning. Detta åstadkommer författarna dels genom det självbiografiska anslaget och den strikta subjektiviteten, dels genom inslag av metareflektion och självkritik från berättarjagen som uppenbarar texten som en fortlöpande arbetsprocess. Författarna kringgår litterära konventioner genom ett öppet och tentativt skrivande som inte eftersträvar det formfulländade. De förhåller sig till det låga på ett skrivtekniskt plan genom inslag av talspråklighet och genom att ge illusionen av en konstlös komposition. Även innehållsligt får det låga utrymme i form av berättarjagens bekännelser vad gäller deras destruktiva karaktärsdrag eller tveksamma moraliska handlingar. Berättarjagens destruktiva läggning och deras tendens att framhålla konsten som överordnad livet visar på det romantiska arv som går att spåra i texternas idéinnehåll. I texterna framställs berättarjagen som begåvade men motarbetade outsiders, som bara kan närma sig livet genom att skriva det.

No description available.

No description available.

Elias och Leonora blir sammanförda som av en osynlig kraft. Båda har sina skäl att inte inleda en relation, men de blir motvilligt förälskade i varandra. En förälskelse de inte ens erkänner för sig själva. Under ytan sker dock en dold kommunikation, på flera plan, som de har svårt att värja sig mot. Där upplevs och uttrycks en empati och kärlek som de inte riktigt förstår eller kan styra. En kärlek som lever sitt eget liv. Oavsett avstånd. Denna text är en del av slutet på ett romanprojekt.

No description available.

A declaration of her love for Germany by the Jewish author Lena Gorelik in her semi-autobiographical text Lieber Mischa (Dear Mischa 2011) has led me to ask whether the Holocaust is still the point of reference and central characteristic of the self-conception of the contemporary or third generation of Jewish writers in Germany after 1945. In addition to Gorelik's text, this study analyzes Katja Petrowskaja's Maybe Esther (2014) and Olga Grjasnowa's All Russians Love Birch Trees (2012). The three Jewish women writers immigrated from Eastern Europe, live in Germany, and write in German. My analysis of the literary identities the authors constructed for their protagonists sheds light on current trends in contemporary Jewish life in Germany and demonstrates that they reject the special status assigned to them as ‘victims of the Holocaust’ or as ‘exotic,’ both in the sense that they are seen as representatives of the Jewish minority and as ‘immigrants’ from the former USSR. This ascription of ‘otherness’ nourishes both philo- and anti-Semitic discrimination. Although the novels mark the Holocaust as an event that should never be forgotten, it is not history but rather the experience of ‘otherness’ that keeps Jewish life in Germany from being ‘normal.’

Denna uppsats är början på en uppföljande roman om Elias och Leonora. Det har gått sju år sedan de senast träffades i romanen Väck mig innan du går. Elias bor i Frankrike med sin familj och två barn. Leonora bor kvar i Lund med sin dotter och har en nära relation med en annan man, Isak. Det är sommar 2022 och Leonora och Isak ska åka tåg till Schweiz för att hälsa på en vän. Elias ska också resa med sin familj från Paris till Munchen för att hälsa på barnens farfar. Läsaren får följa Elias och Leonoras resa, både den yttre genom Europa och den inre resan genom minnen och upplevelser. Vad har hänt under de sju år som gått? Och kommer deras vägar korsas igen?

Syftet med denna kandidatsuppsats är att undersöka hur Julian Schutting framställer minnen på ett litterärt sätt. Vidare undersöks i huruvida denna framställning av det förflutna motsvarar en autentisk bild av verkligheten. Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie av boken Zersplittertes Erinnern (2016). Uppsatsen bygger på den teoretiska ramen om autobiografi, autofiktion, litterärt och kollektivt minne. Undersökningen visar på att subjektet handlar om ett autobiografiskt jag som kan delas upp i berättarjaget och upplevande jaget. Som läsare får man en fragmenterad bild av händelserna. Distansering används i form av subjektväxel och utelämning av subjektet, där verbet tar första positionen. Den poetiska språkanvändningen och den komplexa syntaxen bidrar till att skapa ett litterärt minne. Schutting använder sig av en blandning av realitet och fiktion, där den egna erfarenheten står central. Schutting lyckas at tåterskapa en autentisk bild, där läsaren själv får avgöra hur realistisk boken ska läsas. Zersplittertes Erinnern kan uppfattas som ett medium mellan det individuella och kollektiva minnet. Skrivprocessen används för att hantera det egna förflutna och göra det tillgänglig för både sig själv och andra.

No description available.