Fiske förekommer runt om i hela världen, men det utförs av många olika anledningar. Det kan vara ett yrke, en hobby eller ett sätt att få mat på bordet. Men oavsett syftet kan beten gå sönder, fastna eller lossna. I Norden tappar vi uppskattningsvis 28 miljoner beten varje år. Att beten lossnar är inte något som alla kan påverka eller undvika. Något som däremot går att ändra är vilka beten vi faktiskt använder oss av och vilka material de består av. Det finns en mängd olika fiskeutövare som skulle kunna dra nytta av ny forskning inom området och det är på tiden att vi anammar ett mer hållbart sportfiske. Studien undersöker hur ett ekologiskt hållbart fiskedrag i form av en jigg kan framtas genom en materialcentrerad designprocess. Med hjälp av materialdriven design och användarcentrerad design undersöks möjligheterna att ersätta syntetiska plaster med bioplaster, i ett mjukt plastbete. Designmetoder användes för att granska och bekräfta problemet med förlorade fiskedrag. Marknadsanalyser, deltagande observationer och intervjuer utfördes med verksamma inom sport- och hobbyfiske. Metoderna gav en bredare uppfattning av problemet och vilka förbättringsmöjligheter som fanns. Olika prototyper skissades och framtogs genom bioplaster. För att säkerställa att produkten lever upp till användarnas krav, genomgick prototyperna olika tester, samt utvärderas. Studien ger ett kunskapsbidrag om vilka material som fungerar och vilka som inte fungerar vid tillverkning av mjuka plastdrag. Den visar dessutom hur massproducerade formar skulle kunna uppmana hobbyfiskare att tillverka sina egna drag. Det framgår också hur man från grunden kan framställa egna fiskedrag genom ett DIY-projekt. Studien resulterar även i två bionedbrytbara produkter. En produkt för abborrefiske och en för gäddfiske. / Fishing occurs throughout the entire planet, but it occurs for different reasons. It could be a profession, a hobby or a livelihood. Regardless, the bait can break, get stuck or get loose. In the North we lose around 28 million baits every year. The fact that lures is not something that everyone can influence or avoid. However, something that can be changed, is which lures we use and which materials they are made of. There are a variety of anglers who could benefit from new research in this field, and it is about time we embrace a more sustainable sport fishing. This study examines how an ecologically sustainable fishing lure in the shape of a jig, can be produced through a material centered design process. With material driven design and user centered design, this study investigates the possibilities of replacing synthetic plastics with bioplastics in a soft plastic bait. Several design methods were used to research and confirm the problem of lost fishing lures. Market analyses, participant observations and interviews were done with people active in sport- and hobby fishing. These methods gave a broader perception of the problem and which opportunities there are. Different prototypes were sketched and then made by bioplastics. The prototypes were evaluated through different tests, to ensure that the products will live up to the requirements presented by the users. This study provides knowledge about which materials work, and which do not when manufacturing soft plastic features. It also shows how mass-produced molds could encourage hobby anglers to make their own lures. It’s also shown how you can make your own fishing lures from scratch, through a DIY project. The study also results in two biodegradable products. One product for perch fishing and one for pike fishing.

”Durable water repellents (DWR) är textilimpregneringar som bidrar med vattenavvisande egenskaper som håller länge på funktionella tyg. Tyvärr är dessa hydrofobiska ytbehandlingar vanligtvis en källa till skadliga och persistenta kemikalier och de även är producerade från fossilbaserade resurser. Eftersom medvetenheten kring de här problemen har ökat, har innovativa, miljövänliga och biologiskt nedbrytbara alternativ tagits fram. Hittills finns dock inga produkter gjorda av 100% förnybara råvaror. I ett försök att utveckla en biobaserad, icke-giftig DWR som aktiveras under milda förhållanden, lades fokus på utveckling av en lagringsstabil sprayimpregneringsprodukt för hemmabruk. Vid formulering av emulsionerna/dispersionerna utvärderades en stor mängd biobaserade och kommersiellt tillgängliga hydrofobiska och amfifila molekyler med avseende den vattenavvisande effekt som de bidrog med på den behandlade textilen. Samtidigt bedömdes de producerade formuleringarna noggrant för att skapa förståelse om effekterna från ingredienserna och deras relation till produktens stabilitet. De kandidatprodukter som valdes ut och undersöktes vidare hade lovande vattenavvisande egenskaper och visade rimlig hållbarhetstid på åtminstone en månad i 40 °C. Standardiserade sprayscores på 3 (där 1 är sämst och 5 är bäst) nåddes efter 24 timmars hängtorkning i rumstemperatur. Dessutom uppnåddes sprayscore på 5 efter en kort, icke-industriell torktumling på låg temperatur och den behölls efter minst tio tvättar på syntetiska textiler. Utvalda produkter påverkade inte märkbart tygets andningsförmåga och majoriteten hade ingen influens på textilens mjukhet och färg. Förutom uppskalningsexperiment och partikelstorleksmätningar, granskades resultat med en tillämpningsstudie av formuleringarna på femton olika tygtyper. Produkternas effekter på utseende och känsla dokumenterades för de olika textilierna. Egenskaper som kontaktvinklar, sprayscores och tvättbeständighet bestämdes och jämfördes med en kommersiellt tillgänglig produkt. / Durable water repellents (DWR) are textile finishes that provide long-lasting water repelling properties to functional garments. However, these hydrophobic finishes are commonly a source of polluting and persistent chemicals and are produced from fossil resources. As a result of increasing awareness, innovation towards environmentally friendly and biodegradable alternatives has progressed, yet no 100% renewable sourced products are available. In an attempt to create a bio-based, non-toxic DWR, that is curable under mild conditions, focus was put on the development of a shelf stable spray impregnation product intended for consumer use. By formulating dispersion/emulsion systems, a wide variety of commercially available, renewable sourced amphiphilic and hydrophobic molecules were evaluated on their effect on the water repelling performance of treated textile fabrics. Simultaneously, the produced systems were assessed carefully to create understanding on the effect of substances and their corresponding ratios on the stability. Promising candidate products that were selected for further investigation showed reasonable stability for 1 month at 40 °C. Industrial standard spray ratings of 3 (where 1 is worst and 5 is best) after hang drying at room temperature could be reached within 24 hours. On top of that, spray ratings of 5 could be reached after short time, non-industrial tumble drying at low temperatures, which could even be retained for at least ten laundering cycles on synthetic textiles. The selected finishes did not have a measurable effect on the breathability of the treated fabrics, while the majority did not considerably affect the hands-feeling or colour of the textiles. Besides several scaling up experiments and particle size measurements, extrapolation of the findings was carried out by testing the developed formulations on fifteen different types of textiles. Effects on appearance and feel were documented, additionally, contact angle, spray score, and wash durability were determined and compared with a commercially available product.