Otrygghet är ett komplext fenomen med stor utbredning i samhället. Den mest otrygga gruppen utgörs av unga kvinnor, vilka samtidigt är minst utsatta för brott i det offentliga rummet. Det paradoxala förhållandet benämns som the fear of crime paradox och genomsyrar studien. Syftet med studien är att belysa den upplevda (o)tryggheten hos unga kvinnor i Björns Trädgård i Stockholm, en park som länge präglats av otrygghet och ett negativt rykte. Genom sex kvalitativa intervjuer skapar studien en inblick i huruvida platsers utformning utifrån teorin Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) påverkar (o)tryggheten hos unga kvinnor. Resultatet visar att otryggheten påverkas av den negativa uppfattningen om Björns Trädgård, vilken kvinnornas föräldrar bidrar till att reproducera. Bristande synlighet i form av försämrad belysning, att inte se eller bli sedd samt avsaknaden av andra människor framträder som otryggt. Samtidigt föreslås förbättringar av de nämnda aspekterna som åtgärder med potential att öka tryggheten i parken. Slutsatsen betonar vidare att otryggheten är förenlig med hur kvinnor socialiseras in i att känna sig otrygga ensamma ute på kvällen, vilket resulterar i en ständigt närvarande riskmedvetenhet som i sin tur bidrar till att kvinnor tenderar att undvika otrygga platser.