Jag har länge tyckt att soundet från en stråke är häftigt. Det finns inspelningar med jazzstråk, men det är inte jättevanligt och jag undrade varför. Är det för att det finns för många svårigheter att hantera med stråken? Eller var det kanske så att det fanns massor med möjligheter som inte många tog vara på? Syftet i mitt arbete har varit att ta reda på vad det finns för möjligheter och svårigheter med att spela stråke på kontrabas i jazzmusik. I arbetsprocessen har jag valt ut låtar och spelat in dessa låtar med ett band bestående av trummor, el-gitarr, tenor saxofon och viola. Sedan har jag skickat låtarna till verksamma stråkbassister så att de kan kommentera och ge tips. Utifrån kommentarerna, tipsen och min egna analys av låtarna har jag gjort övningar som har gjort att jag på bättre sätt har kunnat ta vara på möjligheterna och hantera svårigheterna. De tankar jag hade i början av arbetet angående vad som skulle vara möjligheterna med stråken och vad som skulle vara svårigheterna har visat sig i vissa fall inte stämma alls, i vissa fall stämma delvis och i vissa fall stämde de helt. Ett exempel är att jag tänkte i början av arbetet att få till bra rytmer skulle vara en svårighet, dock visade sig rytmer även vara en möjlighet då man kan ha större rytmisk variation med stråken än med fingrarna eftersom man kan hålla ut en ton längre med stråken. / For a long time I have been thinking that the sound of a bowed tone is cool. There are recordings of music with jazz bowing, but it is not very common and I wondered why. Is it because there are too many difficulties with bowplaying? Or are there a lot of opportunities that only a few bass players take advantage of? The aim of my thesis is to figure out what the difficulties and the opportunities with bow playing on the double bass are in jazz music.  In my research process I have chosen a couple of songs, rehearsed and recorded them with a band including drums, guitar, tenor saxophone and viola. After each recording session, I sended the recordings to a couple of active bow playing bass musicians, which answered with comments and advices.  Based on the advices and my own analysis of the songs, I did exercises that taught me how to handle the difficulties and how to fully use the opportunities with bow playing in jazz music.  In the beginning of the project I had some thoughts about what the opportunities and difficulties would be. Some of the thoughts came out to be, in some cases incorrect, in some cases partly correct and in some cases fully correct.  An example is that, beginning my research I thought that playing rhythms with a bow would be difficult, but as it turned out, playing rhythms could also be an opportunity. I then could use more versatile rhythms than with my finger, since the bow allows me to hold a tone for a longer time.