<p>Narkotikamissbruk idag är ett stort problem och något som poliser dagligen kommer i kontakt med. En undersökning gjord vid Underrättelseroteln vid LKP i Västra Götaland visar på att narkotika ligger bakom många vardagsbrott. Alla som förts upp som skäligen misstänkta för narkotikabrott under åren 1999-2002 kartlades och jämfördes med den vardagsbrottslighet som förekommit under dessa tre år. Det visade sig att i 33% av fallen av vardagsbrottsligheten förekom personer som också varit uppförda som skäligen misstänkta för narkotikabrott. Narkotikamissbruket bland ungdomar i Sverige har ökat i stort sett varje år sedan början av 1990-talet. Ett sätt att försöka komma åt narkotikamissbruket är att hitta idéer för att på lång sikt minska nyrekryteringen av narkotikaanvändare, fördelaktigast genom att koncentrera insatserna kring ungdomar. Vi tycker att det finns behov av en mer kontinuerlig form av narkotikautbildning på landets tre polisutbildningar och ge förslag på hur intresserade studenter kan ges möjlighet till ytterligare engagemang och kunskapsinformation i framtiden. Kursen drogtecken och symptom har använts på polisutbildningen i ca. 5 år och syftar till att under två dagar lära ut de olika drogkategorierna, hur de påverkar kroppen och hur man kan se på en person att han eller hon är påverkad av en viss drog. Idag är den utbildningen utbytt på två av landets polisutbildningar. I diskussionen behandlas Brå:s rapport (1999:1) här beskrivs hur polisen som droginformatör inte tycks utgöra någon avgörande betydelse för elevernas attityder kring droger i allmänhet. Vi tror dock annorlunda. Vi tror det beror mycket på hur informationen förmedlas. Det viktiga är hur informationen förs fram och vad budskapet är. Våra idéer kring skolkontakt tror vi kan förverkligas genom att nyttja studenterna på skolorna i Stockholm, Umeå och Växjö. Målet är inte att varje polisiär individ ska bli duktig på det mesta som handlar om narkotika, målet är att minska nyrekryteringen.</p>

<p>Vi har i det här arbetet valt att fördjupa oss i hur det förebyggande arbetet mot narkotika fungerar på området Backen i Umeå. I detta arbete har vi ställt oss tre frågor: Fungerar det förebyggande arbetet mot narkotikan? Fungerar samverkan mellan de olika aktörerna? Hur kan en handlingsplan över det drogförebyggande arbetet se ut? Vi har i arbetet läst verksamhetsplaner, handlingsplaner och även intervjuat berörda aktörer som alla försöker arbeta mot narkotikan på området Backen. Utifrån dessa fakta har vi arbetat fram en handlingsplan som kan vara en hjälp för dom olika aktörerna på Backen området. Handlingsplanen understryker vikten av samarbetet mellan dom olika aktörerna, samt en tidig upptäckt och konsekvent handlande från dom vuxna gentemot narkotikan…</p>

<p>Under 1990-talet har det skett en markant ökning då det gäller högstadieungdomar som provat narkotika. Sedan 2001 har antalet legat på en konstant nivå enligt CAN (Central förbundet för alkohol- och narkotika upplysning). Ökningen har skett under en tid då informationen och kunskapen om narkotika och dess konsekvenser varit relativt kända. När ungdomar börjar på högstadiet ökar risken att de kommer i kontakt med alkohol, tobak och narkotika. Eftersom ökningen sker under högstadieperioden borde de förebyggande insatserna mot droger vara som starkast då. Syftet med vårt arbete är att undersöka tre högstadieskolors förebyggande arbete. Vi vill ge en bild av skolornas arbete och strategi mot att eleverna ska prova droger. Vår teori om ett förebyggande arbete mot narkotika fungerar som en mall för resultatet och diskussionen…</p>

<p>Vi valde detta ämnet för att vi anser att det är ett växande problem i dagens samhälle. Statistik från CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotika upplysning) visar att på sjuttiotalet var andelen elever som någon gång provat narkotika hög. Denna nivå sjönk under åttiotalet för att sedan öka igen på nittiotalet och är nu under tjugohundratalet åter på samma höga nivå som på sjuttiotalet. Vi tror att högstadieskolorna har en stor möjlighet att påverka ungdomarna att inte använda droger. Vi ville därför ge en bild av hur två olika högstadieskolor i Umeå arbetar förebyggande mot droger. Vilka de samarbetar med och hur undervisningen ser ut. Vi har intervjuat personal på en friskola och vi försökte även att få information från en kommunal skola men de har inte velat samarbeta. Syftet med att ta en av varje var att se på skillnaderna i undervisningen. Vi har hållit en intervju med en polis som samverkar med de flesta skolorna i Umeå. Vi har även sökt information i litteratur som används av skolorna i sin narkotikaundervisning. Genom detta arbete har vi kommit fram till att intresset för narkotikaundervisning är lågt eftersom att det inte finns någon färdig handlingsplan eller målsättning i den skola vi har varit i kontakt med. Vi anser att skolorna är dåligt styrda från högre instanser, det borde finnas mycket tydligare riktlinjer.</p>

<p>I den inledande delen av arbetet försöker vi förklara begreppet brottsoffer och de juridiska aspekterna kring uttrycket. För att få en inblick i brottsofferfrågornas framväxt har vi berört de viktigaste milstolparna och reformerna som gjorts i Sverige under de senaste decennierna angående ett brottsoffers status. Som exempel kan nämnas kvinnofridsdebatten som pågått under årtionden. Vidare beskriver arbetet polisens informationsskyldighet och informationsplikt. Miniminivån för polisens informationsskyldighet styrs av polisens avrapporteringssystem, rationella anmälansrutin (RAR), som är direkt kopplat till förundersökningskundgörelsen (FUK). Arbetet belyser de viktigaste paragraferna ur denna lagstiftning och klarlägger vissa begreppet som förekommer. Vidare belyser vi informationsproblematiken utifrån ett brottsförebyggande perspektiv…</p>

<p>Syftet med vår litteraturstudie i upprepad utsatthet är, att beskriva fenomenet utifrån vedertagna kriminologiska teorier, samt sammanställa åtgärdsförslag, som kan användas i det förebyggande polisarbetet. Med upprepad utsatthet menas att samma person eller samma objekt utsätts för flera brott under en begränsad tidsperiod. I England har man forskat på området sedan 80-talet. I Sverige är det först på senare år som man ägnat sig åt att genomföra studier i ämnet…</p>

<p>MC-kriminaliteten är idag ett växande hot mot samhället. Det finns tre stora MC-klubbar med tillhörande supporterklubbar som utger sig tillhöra de enprocentsklubbarna som står utanför samhällets regler och lagar utan håller sig till deras egna bestämmelser. Gävleborgs- och Norrbottens län har under många år varit förskonade mot en större etablering av dessa klubbar. Av denna anledning så är det av intresse att fördjupa sig i vad orsaken är till att dessa klubbar inte har etablerats i dessa två län. Denna kunskap är viktig att erhålla som nybliven polis, detta eftersom att det i utbildningen inte finns inlagt i något moment som ett ämne och att det ger oss förutsättning för att kunna jobba effektivt mot denna typ av kriminalitet. Information om dessa Mc-klubbar, rättsväsendets arbete, regeringens syn på denna typ av kriminalitet, juridiska hinder och samarbete mellan aktörerna i samhället är viktiga aspekter för att kunna förebygga och jobba mot denna Mc-kriminalitet och för att kunna stävja utvecklingen och förhindra en nyrekrytering av medlemmar till dessa MC-klubbar.</p>

<p>Detta arbete handlar om polisens och socialtjänstens roll i arbetet med att uppmärksamma barn i fara. Denna uppmärksamhet har fokuserats på barn som varit vittne till våld i hemmet eller som själva har varit utsatta för brott. Vi har ansett att denna fråga gällande barn i fara är så viktig att den behöver lyftas fram i samhället. Vi har valt att även studera hur långt arbetet kommit med att uppmärksamma barn som brottsoffer och som målsägande. För att få en så omfattande bild som möjligt över ämnet har vi använt oss av olika källor som litteratur, lagstiftning, förarbeten och samtal med personer som arbetar inom området. Resultatet har visat på stora brister gällande polisens anmälningsskyldighet och bristande kunskap inom detta område gällande barn i fara. Denna okunskap inom polisen har inneburit att barn som utsatts för fara inte har fått det stöd och hjälp de har rätt till.</p>

<p>Efter en kartläggning av polismyndigheten i Skåne (2003) gällande förekomsten av kriminella ungdomsgäng konstaterades det att i Malmös stadsdel Rosengård fanns cirka 100 kriminellt aktiva ungdomar och att det fanns ett antal verksamma ungdomsgäng i området. Med vetskap om att ungdomskullarna kommer att öka de kommande åren i Skåne med en topp under 2005-2008 ser polisen en risk för ökad ungdomskriminalitet i området. Syftet med detta fördjupningsarbete är att ta reda på hur polisen arbetar mot ungdomsbrottslighet i just stadsdelen Rosengård. Mina frågeställningar rör gängmiljöerna och polisens handlingsplan mot ungdomskriminaliteten. Mitt tillvägagångssätt har varit att granska dokument från polismyndigheten i Skåne samt läsa litteratur rörande ungdomskriminalitet. För att få ökad kunskap om hur man arbetar i Rosengård har jag att intervjuat polisinspektör Erik Jansåker. Omfattningen begränsas till tidsperioden 2003-2005 och inriktas på polisiära frågor. Vad jag har kunnat konstatera är att myndigheten har uppmärksammat problemet med ungdomskriminalitet och utarbetat strategier och lokala handlingsplaner. I Rosengård arbetar man mot ungdomskriminaliteten med en utarbetad modell som innebär individorienterade insatser mot ledargestalter och de mest brottsaktiva ungdomarna. Målet är att ledargestalterna ska bli föremål för de sociala myndigheternas åtgärder.</p>

<p>Anledningen till att vi skrev denna rapport var att vi ville fördjupas oss i ämnet samt att vi tycker att det är ett samhällsproblem. Generellt sett har antalet jägare i dagens samhälle ökat och därmed också jakttrycket, till följd av detta ökar även antalet brottstillfällen. Vi ville undersöka möjligheterna att uppdaga och förebygga jakt- fiskebrott i Västerbottens inland, samt undersöka möjligheterna till ett utökat samarbete mellan olika parter. Vi har därmed kommit fram till att de polisiära problemen går att lösa med mer utbildning om jakt fiskebrott till utredarna och ett mer utvidgat samarbete mellan de parter som berörs. För att få så mycket information som möjligt om dagens syn på jakten och fisket i Västerbottens inland, har vi intervjuat berörda personer inom Länsstyrelsen, Jakt- fiskebevakare och poliser som idag jobbar med jakt- fiskebrotts utredningar och även funnit några statliga utredningar inom detta ämne. Det vi funnit intressant är att meningsskiljaktigheter råder inom själva myndigheten om vem eller vilken myndighet som skall ansvara för bevakningen och tillsynen av jakten och fisket på statens mark ovan odlingsgränsen.</p>