<p>Jag tänker med denna rapport visa vilka informationsskyldigheter polisen har mot brottsoffer, och hur brottsoffer tycker att polisen lever upp till dessa. Jag kommer även visa på eventuella problem med uppgiften att informera brottsoffer på ett korrekt sätt. Polisens informations och underrättelseskyldighet kommer jag att klarlägga efter lagtext, och då främst genom Förundersökningskungörelsens regler om polisens informationsskyldighet i § 13. Med hjälp av intervjuer av poliser på olika myndigheters brottsoffergrupper kommer jag även att ta reda på om de i sitt arbete ser några problem med informationen, eller om de tycker att den fungerar som den ska. Via litteratur ska jag i detta arbete också visa om brottsoffer anser att polisens information har nått ut till dem enligt reglerna. Studien visar att det finns stora brister i polisens informationsutlämnande då all information inte når brottsoffren som den ska. Vidare visar studien att brottsoffren dock, trots bristfällig information, i stort sett är nöjda med de enskilda polisernas bemötande vid brottstillfället. I slutet av arbetet nämns även några problem med polisens informationsskyldighet och eventuella anledningar till att den inte efterlevs. Därefter ges också några förslag till hur man ska kunna få bukt med problemet kring polisens informations och underrättelseskyldighet mot brottsoffer.</p>

<p>Vår avsikt med denna rapport är att belysa problematiken med Polisens resurser och den låga uppklarningsprocenten av de så kallade mängdbrotten. Det vill säga brott av enklare beskaffenhet med polisiär förundersökningsledning. Förenklat kan man säga att dessa brott utgörs av tillgreppsbrott, lindrigare våldsbrott, skadegörelsebrott och fridsbrott som drabbar allmänheten i relativt stor omfattning jämfört med grov brottslighet. Grunden till denna rapport är att mängdbrotten utgör den absolut största delen av den totala brottsligheten samtidigt som de har den lägsta uppklaringsprocenten. Detta faktum innebär sannolikt att otryggheten hos befolkningen ökar samtidigt som allmänhetens tilltro till rättsväsendet sjunker kraftigt. Vi vill undersöka hur det arbetas inom polisväsendet för att komma tillrätta med detta problem. Rapporten bygger på statistik, rörande ämnet, och därtill även intervjuer om hur Polisen arbetar mot mängdbrottslighet bland ett par olika myndigheter i Sverige. Vi har kommit fram till att man genom att införa ett nytt arbetssätt har kunnat ge mängdbrottsligheten ett större utrymme utredningsarbetet samtidigt som intresset för att utreda dessa brott har ökat.</p>

<p>Att alkohol och våld har ett samband är sedan länge känt och användningen av narkotika förstärker ofta våldsbenägenheten. Örnsköldsviks kommun utarbetade 2003, genom samarbete med polis och krögare, ett förebyggande program mot alkohol- och droger i krogmiljön: Krogutbildningen. I rapporten valde vi att undersöka vilka resultat Krogutbildningen givit, både när det gäller statistik över det krogrelaterade våldet, effekter som aktörer i utbildningen uppmärksammat samt utbildningens framtid. Resultatet fick vi fram genom att intervjua representanter från kommunen, polisen och krögarna i Örnsköldsvik. Vi har även använt brottsstatistik från BRÅ samt den lokala polisen. De största effekterna visade sig vara att krogpersonalen fick ökad kunskap och därmed blev tryggare i sin yrkesroll, den generella berusningsnivån på krogen sjönk genom att krögarna tillämpade ansvarsfull alkoholservering. Mellan 2003 och 2004 sjönk det krogrelaterade våldet med 20 %. Utbildningen är nu ordinarie verksamhet och andra projekt har utmynnat från dess upplägg.</p>

<p>Brottsoffrens situation har uppmärksammats mer och mer under de senaste decennierna, vilket för polisens del betyder ökade skyldigheter. En av dessa skyldigheter är ett direktiv från Rikspolisstyrelsen som ålägger polisen att inom två veckor från anmälningstillfället ta en förnyad kontakt med brottsoffer utsatta för våldsbrott eller integritetskränkande tillgreppsbrott. Syftet med arbetet är att undersöka direktivet, klargöra hur det efterlevs i verkligheten och belysa dess betydelse för brottsoffren. Som underlag användes litteratur inom brottsofferområdet, en brottsofferundersökning, en medarbetarundersökning inom polisen och även intervjuer med personal vid tre polismyndigheter. Jag har funnit att polisen själv anser sig ha bristande kunskaper om sina informationsskyldigheter och endast 17 % ansåg att det fanns en väl fungerande rutin för hur RPS-direktivet skulle följas. I min granskning av de båda undersökningarna finns en tydlig koppling mellan brottsoffrens kritik mot polisen och de brister polisen själv anser sig ha. Min slutsats är att brottsoffers psykiska påfrestning kan lindras av att få rätt information i rätt tid då detta hjälper till att skapa överblick och ordning i det kaos de befinner sig i. Genom att återknyta till brottsoffren, så visar polisen att man bryr sig och man hjälper dem att få det stöd de behöver och har rätt till. Detta leder förhoppningsvis till ”friskare” brottsoffer, bättre samhällsekonomi och ett förbättrat rykte för polisen.</p>

<p>Vårt intresse för medling väcktes andra terminen vid polisutbildningen i Umeå. Vi valde att skriva om medlingsverksamheten i Umeå och belysa den ur ett problem- och framtidsorienterat perspektiv. Medling vid brott är ett möte mellan brottsoffer och gärningsman, som tillsammans med en opartisk medlare försöker skapa förståelse för vad som hänt och varför. Medling bygger på rättviseformen reparativ rättvisa och används som ett komplement till det straffrättsliga systemet. Vi har tagit del av relevant material samt intervjuat verksamma personer. Idag finns nio verksamma medlare i Umeå. Förra verksamhetsåret genomfördes 103 medlingssamtal. I dagsläget klarar man av nuvarande mängd ärenden. 1 januari 2008 träder en ny lag i kraft. Lagen säger att alla kommuner ska erbjuda gärningsmän under 21 år medlingssamtal. Med tanke på den nya lagen och erbjudande till kranskommunerna om att köpa medlingstjänster från Umeå kan det medföra att man i framtiden behöver se över verksamhetens kapacitet. I vår rapport har vi funnit att medlingsverksamheten i Umeå fungerar bra, men att det fortfarande finns några konkreta problem.</p>

<p>Lagen om unga lagöverträdare syftar till att ungdomar som begår brott skall hållas borta ifrån kriminalvården för att kunna ges en andra chans i samhället och för att belysa eventuella problem som kan finnas i ungdomens hemmiljö så att ungdomar inte hamnar i ett mönster med allt grövre kriminalitet. Klottrarproblematiken är inget som bara dyker upp, utan det byggs upp under en lång tid. Oftast börjas det i väldigt tidig ålder som oskyldigt busstreck som enligt vår hypotes inte tas på allvar av vare sig föräldrar, skola, polis eller socialtjänst. Risken att bli dömd för skadegörelse kopplat till klotter är försvinnande liten. I Stockholm län finns det idag omkring 200 storklottrare vilket innebär att de klottrar dagligen och har klottret som största intresse. Att antalet klotterbrott har ökat beror enligt Björn Wiberg, polisinspektör vid tunnelbanepolisen att det fortfarande är inne att vara klottrare i vissa kretsar. Det öppnas hela tiden nya butiker som säljer klotterprylar och för modeföretagen är det här med utanförskapet och att måla graffiti en grej. Syftet med rapporten är att ta reda på om polisen i Stockholms län har en handlingsplan för unga klottrare. Vi kommer att intervjua polisen i Stockholm för att söka reda på resultatet. Vårt resultat ger en fingervisning om att Polisen inte har en handlingsplan för hur klottret skall hanteras, samt att olika enheters roller och samarbete är lite diffusa.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att belysa problemet och få förståelse varför det är svårt för poliser att lämna information enligt förundersökningskungörelsen. Detta är en skyldighet för poliser och det finns reglerat i kungörelsen. Tidigare studier visar att det är ett problem, och en del av problemet är att man har svårt att tolka lagtexten. Vi har gjort en djupdykning i kungörelsen och förarbeten för att undersöka hur de olika begrepp lagtexten tar upp ska tolkas. Vi har även gjort intervjuer med poliser som jobbar i yttre tjänst i Umeå. Resultat på intervjuerna visar att poliser har dåliga kunskaper om de fysiska och psykiska konsekvenser som sker när man utsätts för ett brott. Resultatet visar även att poliser har dålig kunskap i förundersökningskungörelsen. Det som krävs är mer utbildning i bemötandet av brottsoffer och om kungörelsen i dess helhet.</p>

<p>Frågor som uppsatsen söker svar på är tänkbara orsaker till varför ungdomskriminalitet uppstår. Uppsatsen består dels av att vi undersökt varför vissa ungdomar ansluter sig till gäng och brottslighet och dels en utvärdering av en modell för bekämpning av ungdomskriminalitet. Vi har tittat närmare på en handlingsplan som kommunen, skolan, polisen och socialtjänsten i stadsdelen Backa i Göteborg skrivit under 2004. För att uppfylla syftet med uppsatsen ställs tre frågeställningar; vilka är orsakerna till att unga söker sig till kriminella ungdomsgäng, vilka resultat har handlingsplanen som vi studerat givit, vilka alternativa lösningar kan förhindra nyrekrytering till kriminella ungdomsgäng? För att svara på frågeställningarna har bland annat granskat handlingsplanen och intervjuat berörda aktörer. Resultaten är nedslående. Samtliga menar att handlingsplanen är verkningslös. Det finns ingen utvärdering av handlingsplanen utan denna studie är den enda i sitt slag. Statistisk över brottsligheten i Backa visar att våldsbrotten ökar markant. Dock har stöld, rån och häleribrotten minskat. Detta är något som svårligen kan kopplas till handlingsplanen då ingen följer den. För att målsättningarna skall kunna nås måste press sättas på dem som skall utföra arbetet. Som alternativa lösningar till problemet har vi några förslag. Ett av dessa går ut på att inrätta ett faddersystem där poliser agerar kontaktpersoner för ett visst antal ungdomar på glid.</p>

<p>Anledningen till att detta arbete skrivs är för att vardagsbrottslighetens har en stor på-verkan på människors trygghets känsla i bostadsområdet. Vi har valt att studera två bostadsområden i Malmö, Bo01 samt Lindängen. Dessa två områden skiljer sig på så sätt att Bo01 är ett nybyggt område med bebyggelseplanering som brottspreventiv åt-gärd medan Lindängen är ett område byggt under miljonprogrammet och inget brotts-preventivt tänk har funnits i bilden vid byggandet av området. Uppsatsens huvudsyfte är att belysa den fysiska miljöns betydelse för brottsligheten i ett bostadsområde samt hur man kan hämma brott genom att bygga på ett brottsförebyggande sätt. Vi har gjort denna undersökning genom att studera gamla rapporter och utlåtanden från sakkunniga inom området och sammanställt våra slutsatser från dessa. Vi har även studerat brotts-statistik utifrån Bo01 och Lindängen och jämfört dessa mot varandra. Slutsatsen av undersökningen är att ett lokalt engagemang är helt nödvändigt om brott ska kunna bekämpas långsiktigt, att skapa trygghet och socialkontroll hos allmänheten. Brott kan förhindras på flera sätt. Detta gör man genom situationell prevention som bland annat behandlar hur man kan utforma bostadsområden och miljöer så att brottstillfällena minskar.</p>

<p>Under polisutbildningens ungdomsmoment stötte vi på Polislagens tolfte paragraf, vilken vi spontant såg som ett utmärkt redskap för polisen att använda för att hjälpa ungdomar i olämpliga miljöer genom att slå larm till föräldrar och socialtjänst. Dock fick vi genom våra lärare reda på att denna lag ska användas mycket restriktivt, vilket vi inte förstod syftet med. Vi upplevde det som att det skulle krävas extrema förhållanden för att den skulle vara tillämplig, och undrade hur ofta dessa situationer uppstod i verkligheten. Vår önskan var att med denna rapport undersöka hur det egentligen stod till med användandet av PL § 12. Vi hade en hypotes om att den var för restriktivt formulerad, och därmed alltför sällan använd. För att undersöka detta har vi fördjupat oss i förarbeten till paragrafen samt studerat omhändertagandeblad från en mindre och en större ort. Vi gjorde även intervjuer med poliser i yttre tjänst på dessa orter, och fann att användandet skilde sig åt. Under arbetets gång har vi fått en förståelse för restriktiviteten och även förstått vikten av att som polis se syftet och därefter vara flexibel för att hitta lösningar. Detta kan uppnås genom PL § 12, men även genom andra lagar som LOB eller PL § 13. Detta har lett till att vi återigen ser PL § 12 som ett utmärkt och självklart redskap i polisens arbete med ungdomar.</p>