<p>Medling innebär att gärningsman och brottsoffer träffas för att tillsammans samtala om hur de ska hantera följderna av en brottshändelse och dess verkningar i framtiden. Båda parterna får en central roll där de får återge sin version av händelsen utan att bli avbrutna. Syftet med rapporten är att undersöka vilka effekter medling eventuellt medför för brottsoffret. Materialet som används är både svenska och utländska studier som behandlar ämnet. Rapporten bygger också på två intervjuer med medlingssamordnare i Sverige. De resultat som framkom i rapporten är att medling är positivt för brottsoffret. Vi har påvisat att rädslan hos brottsoffren minskat markant efter avslutad medling. Det är också visat att de får ett känslomässigt avslut och att de därmed kan lämna händelsen bakom sig. Många brottsoffer upplevde att de återfick kontrollen över sina liv då de fick förklara för gärningsmannen vilka konsekvenser brottet medfört samt genom att tillrättavisa denne. För många av brottsoffren var en ursäkt från gärningsmannen viktigare än en eventuell materiell ersättning. De slutsatser vi kan dra av rapporten är att de positiva effekter som medling medfört till viss del beror på att både brottsoffret och gärningsmannen får en central roll. De vi finner anmärkningsvärt är att inga negativa effekter har kunnat påvisas. Rimligtvis borde det finnas negativa effekter då medling riktar sig till olika individer som har olika förutsättningar att hantera och bearbeta en brottshändelse.</p>

<p>Utifrån rådande normer och värderingar anser vi att det finns könsskillnader i attityder gentemot polisen hos ungdomar. För att underlätta polisens arbete är det viktigt att känna till grunden för dessa attityder. Syftet med studien är att undersöka om det finns några könsskillnader gentemot polisen hos ungdomar i Umeå. En jämförelse görs sedan mellan ungdomarnas och polisernas uppfattning. Studien består av en enkätundersökning genomförd bland ungdomar i Umeå samt en intervju med ungdomsgruppen på polisen i Umeå.Rikspolischefen har uttalat att arbetet med ungdomar ska vara i fokus och att det är viktigt för poliserna att bygga upp en god personlig relation. Satsningar från polisens håll görs i form av ungdomsgrupper, ungdomsråd, projekt mot ungdomsbrottslighet m.m.Poliserna på ungdomsgruppen anser generellt att attityden hos ungdomarna är bra och att det är upp till varje enskild polis att påverka bilden av svensk polis hos ungdomarna. I enkätundersökningen svarar ungdomarna på om de någonsin har pratat med en polis, hur detta möte upplevts, hur en polis bör vara och varför de har den bild de har av polisen. Vi kan ur diagrammen utläsa att attityderna inte skiljer sig mellan könen i någon större utsträckning och att polisernas uppfattning om ungdomarna stämmer ganska bra överens med ungdomarnas egen bild. Det finns vissa egenskaper hos polisen som tjejer och killar värderar olika och attityderna varierar även mellan årskurs 7 och årskurs 9.</p>

<p>Detta arbete ämnar ge en över gripande inblick gällande supportervåldet somuppkommer i samband med fotbollsmatch, polisens generella struktur gällandearbetet med detta. Genom diverse källor som litteratur och intervjuer med berördaparter har vi sökt kartlägga och synliggöra problemet. Dels genom att undersökadess omfattning, struktur och genom kriminologiska perspektiv försöka tolkavåldsamma supporters beteende. Undersökningen har resulterat i en analys avsituationen och utifrån både supportervåldets sammansättning, dess medlemmaroch polisens nuvarande arbete har frambringat en rad förslag till förbättring, blandannat anmälningsskyldighet till det brottspreventiva arbetet mot supportervåld.</p>

<p>Rosengård har sedan december 2008 präglats av kravaller, därför tillsattes en kommendering för att återskapa en trygg och säker stadsdel. Syftet med denna rapport är att belysa vilka arbetsmetoder som polisen använt sig av i samband med kommenderingen samt att åskådliggöra resultatet av insatsen. Empirin bygger huvudsakligen på intervjuer med biträdande chefen för närpolisområdet där Rosengård ingår. Resultatdelen illuminerar kommenderingens arbetsmetoder och taktik. Taktiken har bl.a. varit att ha polis i yttre tjänst i Rosengård dygnet runt samt att ha kännedom om vem som begår brott och att aktörerna själva ska vara medvetna om att de är igenkända. Målsättningen har varit att kunna lagföra dem som begår brott och att återskapa lugnet i stadsdelen. I diskussionen konfereras problematiken med den återkommande brottsligheten i Rosengård för att få en uppfattning om orsaker till kravallerna. Där resoneras även kring hur arbetsmetoderna fungerat och om de kan tillämpas på begreppen brottsförebyggande, samverkan och analys, som är rapportens definition på en kommenderings innebörd och syfte. Brottsförebyggande och analys har fungerat väl. Samverkan med andra samhällsaktörer har varit mer problematisk, trots att polisen försökt utveckla sådan. Rosengård har blivit tryggare, det visas i en trygghetsmätning där Rosengård fick högst poäng i Sverige för sin närvaro i stadsdelen. Målsättningen att kunna lagföra gärningsmän i större utsträckning än tidigare är ännu inte uppnått.</p>

<p>Två år vid polisutbildningen har bl.a. lärt oss lagstöd, självskydd, vapenhantering, radio, bilkörning, bemötande och hantering av misstänkta gärningsmän, drabbade målsäganden och vittnen. Men de minsta i samhället har glömts bort. Hur ska vi bemöta och ta hand om barn i samband med brott? Denna rapport är ägnad åt att ta fram information som är relevant för poliser i yttre tjänst vid bemötande av barn som bevittnat eller själva drabbats av brott. Med utgångspunkt i vad lagstiftaren säger, har vi själva upptäckt svårigheter med att översätta teori till praktik. Intervjuer med verksamma poliser har förstärkt den bilden, många vet inte hur de ska agera inom lagens ramar när de möter barn under 15 år då man är rädd för att göra mer skada än nytta. Vi känner själva samma oro och okunskap inför vår kommande aspiranttjänstgöring, och beslöt oss därför för att ta fram ett åtgärdskort. Åtgärdskortet ämnar klargöra vad man praktiskt får, bör och ska göra som polis vid bemötandet av dessa barn. För att tolka lagstiftare rätt och ta fram tydliga riktlinjer, har vi tagit hjälp av åklagare och barnutredare inom polisen. Vi har även vänt oss till personer inom socialt arbete för att få kunskap om barnens behov i de akuta, stressade skeenden som det oftast är när polisen ingriper. Vår ambition är att åtgärdskortet ska kunna bäras i benfickan vid arbete i yttre tjänst, och vara aktuellt för samtliga poliser i Sverige.</p>

<p>Polisen är en instans som ofta kommer i kontakt med barn i ett akut skede där missförhållanden som annars ofta inte syns, framstår tydligt. Barn som far illa är en fråga som allmänt väcker starka känslor och det är en fråga som är viktig att uppmärksamma. Den här rapporten ger svar på vad socialtjänsten i Umeå och Luleå tycker polisen håller för kvalité på anmälningarna enligt SoL 14:1, vad som händer med en dåligt skriven anmälan samt hur anmälningsbenägenheten ser ut hos polisen.I den här rapporten har vi intervjuat Anders Wallenberg på socialtjänsten i Umeå, Carina Lindblom på socialtjänsten i Luleå och sex anonyma poliser, tre från vardera orter. Den här rapporten har kommit fram till att det skiljer mycket på socialtjänstens uppfattning i Umeå och Luleå om hur polisen sköter sin anmälningsskyldighet. Anders Wallenberg på socialtjänsten i Umeå är mycket nöjd med polisens anmälningar i det stora hela och en bidragande orsak till det enligt honom kan vara att de arbetar på samma arbetsplats. Carina Lindblom på socialtjänsten i Luleå är av en helt annan uppfattning när det gäller kvalitén på polisens anmälningar då det gäller barn i riskzon. Carina berättar att anmälningarna är mycket korta och har ett väldigt tunt innehåll. Poliserna som vi pratat med från de två berörda orterna hade också skilda uppfattningar. Vi anser att systemet som Umeå använder sig av där polisen och socialjouren delar arbetsplats är mycket effektivt om man vill höja kvalitén på samverkan och kvalitén på anmälningarna. Vi anser att polisen och socialtjänsten i Luleå borde strukturera upp ett bättre samarbete, som det har gjorts i Umeå och lösningen på problemet kan vara så enkelt som att flytta in i samma lokaler, börja prata med varandra och därigenom få bättre förståelse för varandras verksamheter.</p>

Ungdomar och alkohol är ett ständigt aktuellt och omdebatterat ämne. Denna studie ärinriktad på att studera en polisiär arbetsmetod, kallad Kronobergsmodellen, som syftar till attbegränsa ungdomars alkoholkonsumtion. Fortsättningsvis undersöks vilkabrottsförebyggande effekter modellen genererat. Idag är ca 65% av ungdomarna i årskurs 9 attanse som alkoholkonsumenter. 10% av dessa uppger att de någon gång hamnat i slagsmål pågrund av sin berusning. Vi fann att Kronobergsmodellen tar sikte mot flera aktörer för attkomma tillrätta med den här typen av problem. Polisen mot jobbar ungdomarna själva, derasföräldrar samt mot personer som säljer alkohol till underåriga. Varje gång en underårigpåträffas med alkohol kontaktas dennes föräldrar. Dessutom upprättas även en anmälan omlangning eftersom den som försett ungdomen med alkohol har gjort sig skyldig till detta brott.Den unge är därefter att anse som vittne till langningsbrottet. Anmälningsstatistik frånKronobergs län visar att Kronobergsmodellen kan ha haft en viss betydelse för att få nerantalet våldsbrott utomhus. Efter införandet av detta arbetssätt sjönk misshandelsbrottenutomhus i flera år, detsamma gäller även för olika typer av skadegörelsebrott.

I Sverige beskrivs klotter och graffiti som två olika uttryck. I grunden betyder dessa uttryck samma sak nämligen att måla med sprej färg. Detta har resulterat i en osäkerhet i samhällsdebatten och hos politiker hur de ska förhålla sig till klotter och graffiti. Det olagliga klottret resulterar årligen i kostnader på flera hundratals miljoner för det svenska samhället. Den lagliga graffitin ses som en konstform som ger utövarna möjligheter att uttrycka sig. Osäkerheten i hur klotter ska betraktas i Sverige har resulterat i flera brottspreventiva åtgärder för att möta problemet, dessa beskrivs i denna rapport. Metoderna saknar till stora delar vetenskapligt säkrade uppföljningar utan bygger till stort på subjektivt tyckande. Något som försvårar är att problemet även skiljer sig markant mellan geografiskt nära kommuner. Syftet i denna rapport var att undersöka hur det kunde komma sig att antalet anmälda klotterbrott skilde sig så markant mellan kommunerna i Västernorrlands län. Detta gjordes genom att identifiera vilka som var utsatta för problemet och därefter erbjuda dem att delta i en intervjustudie. Polis kommun och fastighets bolag i varje kommun erbjöds delta samtliga deltog. Detta höga deltagande har resulterat i att denna rapport tydligt beskriver läget i varje kommun i Västernorrlands län. Den visar även polisens samarbete med kommunala och privata aktörer resulterar i högre anmälningsprocent och hur saknaden av samarbete resulterar i höga mörkertal.

Detta arbete ämnar ge en över gripande inblick gällande supportervåldet somuppkommer i samband med fotbollsmatch, polisens generella struktur gällandearbetet med detta. Genom diverse källor som litteratur och intervjuer med berördaparter har vi sökt kartlägga och synliggöra problemet. Dels genom att undersökadess omfattning, struktur och genom kriminologiska perspektiv försöka tolkavåldsamma supporters beteende. Undersökningen har resulterat i en analys avsituationen och utifrån både supportervåldets sammansättning, dess medlemmaroch polisens nuvarande arbete har frambringat en rad förslag till förbättring, blandannat anmälningsskyldighet till det brottspreventiva arbetet mot supportervåld.

Det första mötet mellan polisen och brottsoffret är viktigt, dels för den drabbades återhämtningsprocess och polisens fortsatta utredning av brottet. Det finns flera olika typer av brottsoffer. Att offret uppträtt icke idealiskt får inte leda till att de formella rättigheterna åsidosätts eller ifrågasätts från polisens sida. I anslutning till ett brott har polisen vissa skyldigheter gentemot brottsoffret. Detta regleras i regeringsformen, polisförordningen och förundersökningskungörelsen och syftar till att brottsoffret ska få veta vad som kommer att hända och vad för stöd och hjälp som kan förordnas. Syftet med rapporten var att undersöka om skillnaden mellan offrets förväntningar och polisens faktiska agerande kan påverka brottsoffret och i sådana fall på vilket sätt och vad det är som brottsoffret tycker är viktigt och vad som fattas. Fakta har sökts i böcker, olika undersökningar och från en nationell handlingsplan. Dessutom har tre intervjuer gjorts. Oftast tycker brottsoffer att de får bra med information av polisen om vad som kommer att hända och var de kan få stöd och hjälp, men det finns vissa saker som brottsoffer tycker att polisen kan bli bättre på. Polisen uppfattas oftast som empatisk, tillmötesgående och hjälpsam. En polis som kan förstå och förklara informationen till ett brottsoffer på bästa sätt med ett bra bemötande kan lägga grunden för ett bra samarbete.