<p>Barn som bevittnat våld mot en nära anhörig kallas de glömda barnen. Uppskattningsvis upplever mellan 100 000 och 200 000 barn i Sverige våld i familjen. Enligt socialtjänsten är dessa barn brottsoffer, men inte enligt polisen. I undersökningar som gjorts gällande misshandlade kvinnor har framkommit att många barn varit närvarande när misshandeln skett. Det har även visat sig att mönstret upprepat sig när barnen vuxit upp och själva får relationer. Om föräldrarna separerar och har gemensam vårdnad krävs samtycke av båda vårdnadshavarna för att barnet ska få behandling för sina upplevelser. Syftet med den här rapporten är att ta reda på hur barnen påverkas samt om konsekvenserna för barnen kan minska genom behandling och polisens arbete. Rapporten har grundats på litteratur och intervjuer med behandlingspersonal på Delfinen och BUP samt en barnutredare på polisen. För att barnen ska få hjälp måste de uppmärksammas. Poliser som kommer till en adress där barn kan ha bevittnat våld måste anmäla detta till socialtjänsten. Det behövs en lagändring om att båda vårdnadshavarnas samtycke inte ska behöva gälla för att barnet ska kunna få behandling. Det behövs även en lagändring så att barn som bevittnat våld blir brottsoffer även för polisen så att arbetsrutiner gällande dessa barn kan utarbetas. Detta skulle innebära att barnen synliggörs och att fler av barnen skulle få hjälp med att bearbeta sina upplevelser.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att belysa och förstå varför det läggs så stor vikt vid brottsoffret under polisutredningen vid våldtäktsmål, samt att ta reda på om det skulle vara möjligt att flytta fokus från brottsoffret. I teorikapitlet har vi förklarat lagrummet kring brottet våldtäkt, skillnaderna mellan olika typer av våldtäkter samt presenterat teorier kring brottsoffer. Vi har intervjuat åklagare, målsägandebiträden, försvarare samt polisutredare. Det resultat vi kommit fram till är att de som blivit offer för en överfallsvåldtäkt där offer och gärningsman är totalt obekanta för varandra inte ifrågasätts under förundersökningen eller under rättegången på samma sätt som de som utsatts för en våldtäkt där offer och gärningsman är bekanta med varandra eller rent av har en relation till varandra. Det fokus som läggs på brottsoffret är nödvändigt och verkar inte vara önskvärt att ändra på i dagsläget, eftersom det är viktigt att alla omständigheter kring brottet utreds för att rättegången ska vara så objektiv som möjligt. Den viktigaste slutsatsen vi gjort är att brottsoffret för en överfallsvåldtäkt sällan ifrågasätts under förundersökningen eftersom det ofta finns så pass stark stödbevisning som styrker hennes berättelse. Hon har inte heller motiv att ljuga om att hon har blivit våldtagen, vilket av olika anledningar skulle kunna finnas i våldtäktsfall där offer och gärningsman känner varandra eller är bekanta med varandra.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att ta reda på hur vuxna män går tillväga för att inleda en kontakt med ett barn eller en ungdom i sexuellt syfte på Internet samt att ta reda på vad svensk polis kan göra åt detta. I teorikapitlet tar vi upp två teorier som kan förklara varför en person vill begå ett sexuellt övergrepp på ett barn och där vi även förklarar vad en pedofil är. Vårat resultat visar att det är barn och ungdomar i varierande ålder som blir utsatta för grooming, främst av äldre män. Det vanligaste tillvägagångssättet är att kontakta barnen via olika communitys för att skapa en god relation för att sedan få till en träff i verkliga livet. Två av intervjupersonerna vi talat med jobbar på varsin polismyndighet, en i Västerbottens län och en annan i Västernorrlands län. Genom dessa intervjuer har vi försökt att skapa en bild av vad polisen kan göra mot detta problem. Vi har också intervjuat Mats Andersson som arbetar på ett privat företag med frågor runt grooming och han är en nyckelperson i vår rapport därför att han har många års erfarenhet av detta problem. Slutligen har vi även arbetat fram olika förslag på åtgärder som rör grooming. Ett av förslagen går ut på att Mats Andersson ska komma och föreläsa på polisutbildningarna i Umeå och Stockholm för att upplysa om detta växande problem.</p>

<p>Denna rapport handlar om det lokala brottsförebyggande rådet och samarbetet med polisen i Skellefteå Kommun. Jag har även belyst ungdomarnas situation och det brottsförebyggande arbetet mot ungdomar. I teorikapitlet har jag tagit upp några teorier om hur man ska få ett effektivt förebyggande arbete inom kommunen. Resultatet visar att genom ett nära samarbete med polis, socialtjänst och övriga myndigheter kan man komma långt i det brottsförebyggande arbetet. Jag har använt mig av den nationella rapporten ”allas vårt ansvar” som man jobbar efter i Skellefteå. Dessutom har jag intervjuat tre nyckelpersoner när det gäller brottsförebyggande arbetet. De jobbar alla tre i Skellefteå och har god lokal kännedom. Den viktigaste slutsatsen är att ha en situationell och social prevention som fungerar och att man prioriterar tidiga insatser mot ungdomar som har problem hemma eller i skolan.</p>

<p>I ett tillägg i Socialtjänstlagen (1 januari 2008) fastställdes att Sveriges samtliga kommuner skall tillhandahålla tjänsten medling. Brottsförebyggande Rådet har utfärdat riktlinjer för hur arbetet skall bedrivas. Denna rapport beskriver tre av Sveriges kommuners medlingsverksamhet. För att besvara vårt syfte har vi valt att intervjua nio representanter från åklagarkammaren, medlingsverksamheten och polismyndigheten. Intervjuerna fokuserade särskilt på frågor om kommunikation, samarbetsformer och eventuella förändringsbehov. Centrala intervjuresultat visar att samarbetet och kommunikationen mellan berörda myndigheter är effektivt och väl fungerande. Därtill framkommer att vissa förändringar gällande lagens tillämpning vore önskvärda för att uppnå ett tillfredsställande resultat för de inblandade parterna.</p>

<p>Rapportens huvudsyfte är att belysa hur samarbetet mellan polisen och fotbollsklubbarna i Stockholmsområdet fungerar i samband med allsvenska fotbollsmatcher, vilken lagstiftning som är mest aktuell och om den har några brister. Intervjuer har genomförts med polis och säkerhetsansvariga för respektive fotbollsklubb där de gett sin syn på samarbetet och lagstiftningen. Resultatet av intervjuerna visar på önskemål om lagändringar eller tillägg till redan befintlig lagstiftning både från polis och säkerhetsansvariga från klubbarna. Mycket finns att lära av länder med stor erfarenhet av supportervåld och den typ av lagstiftning som finns i exempelvis England. Vad samarbetet beträffat inleds det redan innan säsongen börjar vid planering av spelschemat och pågår säsongen ut samt avslutas med uppföljning och utvärdering.</p>

<p>Ordningsstörande kring allsvensk fotboll, främst i Stockholm har länge varit ett problem för samhället. I samband med dessa matcher begås skadegörelse, misshandel och ordningsstörningar i hög utsträckning och en allsvensk fotbollsmatch kan kosta uppemot 600 000 kronor. Syftet med denna rapport är att belysa de skyldigheter som polisen har i fråga om den allmänna ordningen och säkerheten kring allsvenska fotbollsmatcher i Stockholm. Vidare vill vi ta reda på om polisens utbildning är tillräcklig för att de ska klara av detta på ett bra sätt. Vi valde att intervjua yttre kommissarie Anders Sigurdsson vid Operativa avdelningen i Stockholm med anledning av att han är ansvarig för planering av insatser kring allsvenska fotbollsmatcher i Stockholm. I intervjun med Anders Sigurdsson framkom att lagstiftningen upplevs som komplicerad i samband med matchers slut då supportrar ska släppas ut samtidigt från arenorna. Sigurdsson anser också att det skulle behövas lagändringar för att underlätta polisens arbete kring allsvenska fotbollsmatcher. Vice chefsåklagare Per Lindqvist fick ett uppdrag av regeringen att ta fram förslag till en effektivare lagstiftning mot fotbollshuliganer för att stävja problematiken kring allsvenska fotbollsmatcher. En fråga vi ställer oss är varför Sverige inte tar till sig den kunskap och information som andra länder med liknande och ännu värre problem har och förvaltar den på rätt sätt.</p>

<p>I denna rapport tar vi upp ansvarsfrågan kring säkerhetsarbetet vid Luleå Hockeys hemmamatcher i Coop arena. Vi har genom att studera lagtext, intervjua företrädare från polisen, Luleå Hockey och LuleåFans, Luleå Hockeys supporterklubb, försökt skapa oss en bild av dels hur det juridiska ansvaret fördelas och dels hur samarbetet fungerar de olika aktörerna emellan. Enligt ordningslagen har Luleå Hockey ansvaret för säkerheten i Coop arena. Polisen är alltid närvarande vid matcher och har även extra bevakning vid derbymatcher mellan Luleå Hockey och Skellefteå AIK. Denna bevakning behöver dock inte Luleå Hockey betala något för eftersom de är en ideell förening. I arbetet har vi kommit fram till att problemen inte alls var så stora som vi trodde men att det trots allt finns en del problem, framför allt tycker både Luleå Hockeys säkerhetsansvarige och LuleåFans talesperson att Luleå Hockeys ledning inte prioriterar säkerhetsfrågorna tillräckligt mycket. I arbetet framkommer också kritik mot lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang som är både krånglig och svår att tillämpa som den är utformad i dagsläget.</p>

<p>Djur av olika slag och antal tillhör inte ovanligheter i svenska hem och på svenska gårdar. Tråkigt nog blir inte alla djur väl omhändertagna av sina ägare, det är då djurskyddsinspektörerna och polisen kommer in i bilden. En djurskyddsinspektörs uppgift är att kontrollera välmåendet och handhavandet med djur i den kommun man arbetar i. Denna rapport behandlar hur samarbetet mellan polis och djurskyddsinspektörer fungerar i en mindre kommun i norra Sverige i samband med omhändertaganden av djur. Det finns lagar och förordningar som styr hur detta ska gå till, bl.a. Djurskyddslagen, Djurskyddsförordningen, Lag om kontroll av husdjur m.m. Dessa lagar kan ibland vara svårtolkade för respektive myndighet och problem gällande ett gott samarbete uppstår. Vilket kan vara ett problem ur många olika synvinklar. T.ex. att det råder en bristande kommunikation myndigheter emellan. Eller att det är fel person på fel plats inom sitt kunskapsområde. Om kunskap, förståelse och vilja finns att utföra ett bra arbete, skulle det underlätta arbetet en hel del. Det råder även vissa problem i lagen gällande sekretess, vilket medför att kommunikationen försvåras mellan olika kommuner eller mellan myndigheter i samma kommun. Lägger man ner lite mer energi och arbete på att hålla kontakt mellan varandra genom att t.ex. utse en kontaktperson i respektive myndighet, tror jag att samarbetet kan ta stora kliv framåt.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att titta på hur samverkan fungerar mellan polisen och socialtjänsten, när det gäller deras arbete med barn och unga som far illa hemma. Hur fungerar samarbetet praktiskt och vad tycker personal på myndigheterna om samarbetet? I de inledande kapitlen beskrivs barnperspektivet och den strategi för samverkan som Socialstyrelsen tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utveckla. Också lagbestämmelser om skyldighet för Polisen och Socialtjänsten att samverka sammanfattas. Rapporten innehåller intervjuer med personal från respektive myndighet. Resultat från tidigare undersökningar gällande samverkan mellan berörda myndigheter tas också upp. I rapportens resultat kan konstateras att samverkan är en aktuell och angelägen fråga, formerna för och framgången med samverkan ser också olika ut på olika orter. Känslan hos personal på myndigheterna av hur väl det praktiska samarbetet fungerar varierar också. Som några faktorer för en framgångsrik samverkan kan nämnas viljan att samarbeta och en förståelse för den andres arena men också rutiner för samverkan samt handlingsplaner och tydliga riktlinjer för hur samverkan ska ske. Det krävs också att dessa integreras och förankras på alla nivåer i verksamheten.</p>