I mitt arbete "Att gestalta en text i ett ackompanjemang" har jag valt att utifrån Fredmans epistel no 6 "Hör klockorna med ängsligt dån..." av C.M Bellman fördjupa mig i hur jag som instrumentalist kan lyfta fram en text i ett ackompanjemang och på så sätt bidra till ett kammarmusikaliskt samarbete mellan sångare och instrumentalist, där båda samverkar för att berätta sångens handling. Arbetet består av en överblick över C.M Bellmans liv och verk, en historisk bakgrund till "Hör klockorna med ängsligt dån..." samt en redogörelse för hur jag utifrån dessa två har arrangerat en gitarrstämma som enligt mig understryker vistextens handling. I min slutreflektion för jag ett resonemang kring orden samspel och samverkan samt på vilket sätt jag har utgått ifrån dessa när jag har arrangerat "Hör klockorna med ängsligt dån..." Min slutsats är att det kanske inte alltid är nödvändigt att som instrumentalist arrangera ett ackompanjemang ”ord-för-ord” såsom jag har gjort. Djupast sett handlar det snarare om en grundinställning hos instrumentalisten att vilja sätta sig in i en text och aktivt fundera kring sin egen berättarroll.