Submitted by Barroso Patrícia (barroso.p2010@gmail.com) on 2014-07-25T13:46:57Z No. of bitstreams: 1 Tese completa.pdf: 8251118 bytes, checksum: 98b6c612ff36e77d9d166e2802b3ec1f (MD5) / Made available in DSpace on 2014-07-25T13:46:57Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Tese completa.pdf: 8251118 bytes, checksum: 98b6c612ff36e77d9d166e2802b3ec1f (MD5) / Delirium é uma das formas comuns de apresentação de disfunção neurológica aguda em pacientes graves. É definido segundo os critérios do DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) como um transtorno agudo e flutuante da consciência e cognição, tem alta prevalência em unidades de terapia intensiva (UTI) e está associado a alta mortalidade e maior tempo de internamento hospitalar. A despeito da sua importância, por muito tempo os estudos clínicos a respeito deste tema foram comprometidos pela ausência de uma terminologia uniforme e de critérios específicos para o diagnóstico. O objetivo desta tese é estudar as propriedades psicométricas de ferramentas diagnósticas para delirium, com ênfase: 1) na validação para o idioma português brasileiro de três instrumentos para o diagnóstico de delirium no paciente grave: o Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU), o CAM-ICU Flowsheet e o Intensive Care Delirium Screening Checklist (ICDSC), 2) na realização da síntese por meta-análise da acurácia de duas destas ferramentas (CAM-ICU e ICDSC), 3) na identificação de limitações para o uso do CAM-ICU. No estudo de validação, 119 pacientes foram avaliados e 38,6% foram diagnosticados com delirium pelos critérios do DSM-IV. O CAM-ICU e CAM-ICU Flowsheet apresentaram a mesma acurácia com uma sensibilidade de 72,5% e uma especificidade de 96,2 e o ICDSC teve uma sensibilidade de 96,0% e uma especificidade de 72,4%. No subgrupo de pacientes em uso de ventilação nãoinvasiva a concordância entre o CAM-ICU e o DSM-IV foi de 100%. Na metaanálise, foram incluídos na análise final 09 estudos que avaliaram o CAM-ICU (totalizando 969 pacientes) e quatro estudos que avaliaram o ICDSC (n= 361 pacientes). A sensibilidade combinada do CAM-ICU foi de 80,0% (95% intervalo de confiança (IC): 77,1-82,6%), e a especificidade combinada foi de 95,9% (95 % IC: 94,8-96,8 %). A sensibilidade combinada do ICDSC foi de 74 % (IC de 95%: 65,3- 81,5%), e a especificidade combinada foi de 81,9% (IC 95%: 76,7-86,4%). Foi também observado que o CAM-ICU tem menor sensibilidade para diagnosticar delirium em pacientes com níveis menores de sedação. Em conclusão, o diagnóstico de delirium no paciente grave pode ser realizado, com boa acurácia, utilizando o CAM-ICU e o ICDSC no idioma português brasileiro. A versão modificada, o CAMICU Flowsheet, também pode ser utilizada com a vantagem de permitir que a avaliação ocorra de forma mais rápida. Nos pacientes em uso de suporte ventilatório não invasivo o diagnóstico de delirium pode ser feito utilizando o CAM-ICU. Por fim, em pacientes com menores níveis de sedação o CAM-ICU parece perder acurácia.

Bakgrund: Inom intensivvården vårdas akut och kritiskt sjuka patienter av  specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intensivvårdspatienter drabbas i stor utsträckning av delirium vilket är förknippat med ökad dödlighet och förlängd sjukhusvistelse. CAM-ICU är ett validerat bedömningsinstrument som identifierar om patienten drabbats av delirium. CAM-ICU beskrivs både som ett användarvänligt och ett svårhanterat bedömningsinstrument. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att använda bedömningsinstrumentet CAM- ICU hos intensivvårdspatienter. Metod: Kvalitativ intervjustudie med tio intensivvårdssjuksköterskor från ett sjukhus i mellersta Sverige. Analys av data enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Att tillämpa bedömningsinstrumentet CAM-ICU, Bedömningsinstrumentet CAM-ICU användbarhet och Organisatoriska förutsättningar. Bedömningsinstrumentet CAM-ICU ledde till ökad medvetenhet om delirium hos intensivvårdssjuksköterskorna. CAM-ICU upplevdes registrera hypoaktiva delirium. Men användes i största del vid kliniska tecken på delirium. CAM-ICU flödesschema upplevdes enkel att följa men frågorna i instrumentet upplevdes ibland besvärliga att ställa. Stöd från ledning, påminnelser från kollegor och läkare upplevdes saknades efter identifierat delirium med CAM-ICU. Slutsats: Det ansågs vara ett trovärdigt verktyg som fångade upp hypoaktiva delirium. Upplevdes även som svåranvänd relaterat till frågorna i  bedömningsinstrumentet. Klinisk blick, teamarbetet, miljö och rutiner hade en viktig funktion för att intensivvårdspatienten ska få en bedömning med CAM-ICU. / Background: Within intensive care, acutely and critically ill patients will be taken  cared by intensive care nurses. Critically ill intensive care patients affected from intensive care delirium to a large extent and is associated with increased mortality and prolonged hospital stay. CAM-ICU is a validated instrument that assesses the mental state and whether the patient has delirium. CAM-ICU describes as a user friendly and difficult to handle. Purpose: Describe intensive care nurse's experiences of using the assessment instrument CAM-ICU in intensive care patients. Method: Qualitative interview study with ten intensive care nurses from a hospital in central Sweden. Analys of data according to qualitive content analyse. Results: Three categories were found in the results: To applicate assessment instrument CAM-ICU, the assessment instrument CAM-ICU ease of use and organizational conditions. CAM-ICU was found to register hypoactive delirium. But was mostly used for clinical signs of delirium. The CAM-ICU flowchart was perceived as easy to follow, but the questions in the instrument were sometimes perceived as difficult to ask. Support from management, reminders from colleagues and doctors were perceived to be lacking after delirium was identified with the CAM-ICU. Conclusion: It’s considered a good tool that captures hypoactive states of delirium. CAM-ICU where perceived as difficult to use in relation to the questions in the assessment instrument. The clinical view, teamwork, environment and routines had an important function for the intensive care patient to receive an assessment with CAM- ICU.

Delirium är ett akut insättande förvirringstillstånd och vanligt förekommande på intensivvårdsavdelningar. Delirium är allvarligt och livshotande med fluktuerande förlopp. Att drabbas av delirium innebär ett ökat lidande för patienten och dess anhöriga. Det medför ökade vårdtider och en stor kostnad för samhället. Det finns flera olika instrument för att identifiera delirium, CAM-ICU är det enda skattningsinstrumentet som är översatt och validerat till svenska. Kunskap saknas om bakomliggande orsaker till det bristande användandet av skattningsinstrument och om hur intensivvårdssjuksköterskan upplever det att ta hjälp av ett skattningsinstrument för att uppmärksamma delirium. Syfte med studien var att undersöka intensivvårds-sjuksköterskors upplevelse av att arbeta kliniskt med skattningsinstrumentet CAM-ICU. Den vetenskapliga ansatsen var kvalitativ, då datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys har används för att analysera resultatet. Resultatet redovisas i form av två huvudkategorier samt fem underkategorier. I resultatet framkommer att implementering av skattningsinstrumentet CAM-ICU bidrar till en ökad medvetenhet om delirium som leder till ett förändrat vårdande av intensivvårdspatienten. Informanterna upplevde CAM-ICU som ett användbart skattningsinstrument för delirium, men för att kunna utnyttja instrumentet fullt ut, krävdes tid och erfarenhet. Ett evidensbaserat skattningsinstrument som CAM-ICU bidrar till en ökad patientsäkerhet, förbättrad vårdkvalitet och är en ekonomisk vinst för samhället. Implementering av evidensbaserat arbetssätt är tidskrävande men ger långsiktigt en bättre prognos för patienten, sjukvården och samhället. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

The aim: was to describe and compare a group of experts and critical care nurses' agreement in detecting delirium in intubated, ventilator treated patients with sedation / analgesia, before and after an in house training intervention with the instrument Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU). Method: A quasi-experimental study, one group pretest - posttest design. A convenience sample of 17 critical care nurses in a general intensive care unit included. To detect delirium the instrument CAM-ICU was used, 21 paired tests before and 22 after an educational intervention. Main Results: The results showed that after an in house training intervention sensitivity and kappa coefficient improved of the characteristic 1 "acute onset and fluctuating course," an improvement that was significant. In other features, and overall values were signs of numerical improvement and deterioration in sensitivity, specificity and kappa coefficient but no significant change. Conclusion: Implementing a new instrument for detecting delirium in clinical practice requires education and follow-up. A small sample of critical care nurses with varying ability to use the new instrument and the fact that patients' status may change rapidly making it difficult to draw any conclusions from this study. It is clear, however, that education and follow-up is needed when new care routines are introduced, and that further studies are needed to clarify whether the CAM-ICU is a valit and reliable instrument to use in clinical practice. / Syftet var att beskriva och jämföra en expertgrupp och intensivvårdssjuksköterskors överensstämmelse i att detektera delirium hos intuberade, respiratorbehandlade patienter med sedering/analgesi, före och efter en utbildningsintervention med instrumentet Confusion assessment method for the intensive care unit (CAM-ICU). Metod: En kvasiexperimentell studie, en grupps pretest – posttest design. Ett bekvämlighetsurval på en allmän intensivvårdsavdelning där inkluderades 17 intensivvårdssjuksköterskor. För att detektera delirium användes instrumentet CAM-ICU, 21 parmätningarna före och 22 efter en utbildningsintervention. Huvudresultat: Resultatet visade att efter utbildningsinterventionen förbättrades sensitiviteten och kappa koefficienten i kännetecken 1 ”akut insättande eller fluktuerande förlopp”, en förbättring som var signifikant. I övriga kännetecken och totalvärden fanns tecken på numerär förbättring och försämring i sensitivitet, specificitet och kappakoefficient men ingen signifikant förändring. Slutsats: Att implementera ett nytt instrument för att detektera delirium i klinisk verksamhet kräver utbildning och uppföljning. Ett litet sample av intensivvårdssjuksköterskor med varierad förmåga att använda det nya instrumentet samt det faktum att patienters status hastigt kan förändras gör det svårt att dra några slutsatser av denna studie. Klart är dock att utbildning och uppföljning behövs när nya vårdrutiner införs, och att ytterligare studier behövs för att klargöra om CAM-ICU är ett valit och reliabelt instrument att använda i klinisk verksamhet.