Bakgrund: På svenska sjukhus dör cirka sjuttio procent av de som drabbas av hjärtstopp. Eftersom hjärtstopp kan inträffa överallt på ett sjukhus och det inte alltid finns tillgång till defibrillator eller sjukvårdspersonal kan ett hjärtstoppsteams ankomst till platsen för hjärtstopp vara avgörande. Detta då tiden till första defibrillering har ett starkt samband med överlevnad. Syfte: Belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av hjärtstoppsteamets transport inom sjukhuset vid larm om hjärtstopp. Metod: En kvalitativ studie där tolv stycken semistrukturerade intervjuer utfördes på Intensivvårdsavdelningen på ett sjukhus i norra Sverige. Innehållsanalys användes för skapandet av subkategorier och kategorier. Resultat: Ur analysen uppstod tre kategorier och tolv subkategorier. De tre kategorierna var ”Interna och externa resurser”, ”Variabler för olika transportsträckor” och ”Samförstånd mellan olika aktörer”. Slutsats: Många barriärer som kunde påverka hjärtstoppsteamets transport till platsen för hjärtstopp identifierades och utgjordes av bland annat långa avstånd, svårpasserade dörrar, folk och saker i vägen samt ombyggnationer. De hjälpmedel som hjärtstoppsteamet hade till förfogande kunde likaså utgöra hinder, då exempelvis transportmedlet i form av en hjärtstoppscykel identifierades stor och tung. Att identifiera och åtgärda barriärer som fördröjer hjärtstoppsteams ankomst till platsen för hjärtstopp är av vikt då detta påverkar patientsäkerhet och överlevnad för den drabbade. / Background: Among those who suffer from cardiac arrest in Swedish hospitals, there is a 70% mortality rate. Since cardiac arrests can occur in any area of the hospital that might lack defibrillators or hospital personell the arrival of the cardiac arrest team is crucial. Time to initial defibrillation is strongly correlated to survival after cardiac arrest. Aim: To illustrate intensive care nurses’ experiences of the cardiac arrest team’s transportation within the hospital to the location of a cardiac arrest when being dispatched. Method: A qualitative study where twelve semi-structured interviews were conducted at the Intensive care unit in a hospital in the northern part of Sweden. Content analysis was used to create sub-categories and categories. Results: From the analysis three categories and twelve sub-catagories emerged. The three categories were ”Internal and external resources”, ”Variables for different transport distances” and ”Shared understanding between different actors”. Conclusion: Many barriers that could affect the cardiac arrest team’s transportation to the location of a cardiac arrest were identified, includig long distances, doors that were difficult to pass, restricted passage by people and objects, and reconstructions. The assisting devices used by the cardiac arrest team could also compose obstacles. The cardiac arrest bike used during transportation was for example identified as big and heavy. It is of importance to identify and eliminate barriers that delay the arrival of the cardiac arrest team at the location of a cardiac arrest, since patient safety and survival can be affected.

Bakgrund: Med snabb start av hjärt- lungräddning (HLR) och tidig defibrillering ökar chansen för överlevnad då en patient drabbats av hjärtstopp. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskan, som ingår i hjärtstoppsteamet, har en viktig roll när de lämnar sin ordinarie avdelning för att hjälpa till och stötta andra kollegor i den akuta situationen på en vårdavdelning. En situation som kan vara till grund för både positiva och negativa upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser före, under och efter hjärtstoppslarm hos vuxna patienter på vårdavdelning. Metod: Kvalitativ ansats med deskriptiv design användes för att genomföra studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer som transkriberades ordagrant. Sedan analyserades data med en kvalitativ innehållsanalys. Sju intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor som medverkat vid minst två hjärtstopp på vårdavdelning intervjuades. Huvudresultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier: Känslomässiga upplevelser, Kommunikation och samarbetets betydelse i teamet samt Praktiska möjligheter och hinder. Huvudfynden var att specialistsjuksköterskorna upplevde olika typer av känslor före, under och efter ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning. För mycket personal inne på salen försämrade upplevelsen av situationen. HLR-utbildning, en tydlig ledare i teamet samt tillgången till material var viktiga faktorer. Slutsats: Att arbeta som ett team vid ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning var, enligt intensivvårds- och anestesisjuksköterskorna, ett meningsfullt och spännande uppdrag. Specialistsjuksköterskorna som ingick i hjärtstoppsteamet ställdes ofta inför nya utmaningar och påfrestande situationer där vikten av samarbete, kommunikation och utbildning var avgörande för de upplevelser som kunde uppstå. / Background: When a patient suffers a cardiac arrest at the general ward, the chance of survival increases with early initiation of cardiopulmonary resuscitation (CPR) and defibrillation. The intensive care nurse and nurse anesthetists, who is a part of the cardiac arrest team, has an important role when they leave their own ward to go and help and support other colleagues at the emergent situation at the general ward. A situation that can be perceived as both positive and negative. Aim: The purpose of this study was to describe the experiences of the intensive care nurses and nurse anesthetists before, during and after cardiac arrest alarms in adult patients at general wards. Method: A qualitative approach with a descriptive design was used to conduct the study. Data were collected via semi-structured interviews which were transcribed verbatim. Then the data were analyzed using a qualitative content analysis. Seven intensive care nurses and four nurse anesthetists who had participated in at least two cardiac arrests at the general ward were interviewed. Findings: Three significant main categories were identified: Emotional experiences, Communication and the importance of teamwork and Practical opportunities and obstacles. The main findings were that the nurse specialists experienced different kinds of emotions before, during and after a cardiac arrest alarm at the general ward. Too much staff in the room worsened the experience of the situation. CPR-training, a clear leader in the team and the availability of material were important factors. Conclusion: To work as a team on a cardiac arrest alarm at the general ward were, according to the intensive care nurse and nurse anesthetists, a meaningful and exciting assignment. The nurse specialists who were a part of the cardiac arrest team were often faced with new challenges and stressful situations where teamwork, communication and education were crucial for the experiences that could occur.