This thesis examines how the ethics of caring for pedigree dogs differ in the contexts of dog showing and veterinary practice. By highlighting conflicts around the shared use of ‘ordinary language’, I show how tensions between show‐world and veterinary perspectives relate to divergent understandings of ‘health’. Canine bodies speak to vets and breeders in conceptually different ways, so much so that breed‐specific features can be considered ‘perfect’ in the show‐ring yet ‘pathological’ in the veterinary clinic. Developing the emergent anthropological perspective that care is both a moral and an embodied practice, I argue that the qualities of moral virtue and aesthetic virtu are inextricably linked in the care practices by which breeders aim to produce and sustain canine bodies in their idealised forms. Also fundamental to show‐world notions of care is the understanding that care for dog and care for breed are one and the same. In sharp contrast, veterinary practice attends to dogs as individuals rather than members of breeds. Here, I examine how breeders and vets respond to the multiple and conflicting demands of caring for pedigree dogs in the course of encounters often fraught with unresolved tension. Asking how seemingly irreconcilable notions of what counts as good health play out in these negotiations, I argue that care can depend on the ability to transcend – or at least overlook – different ethical orientations. In practice, I argue that negotiations between breeders and vets are often non‐verbal and based on a mutual understanding that the ability to work together in performing care relies not only on clear communication but, at times, on a knowing silence. Under ever‐increasing pressure to engage with veterinary notions of health, many show‐breeders now deem ignorance of veterinary knowledge – and silence in the face of disease – ethically virtuous. I therefore conclude that deliberate silence and selective ignorance enable breeders and vets to temporarily reconcile their different understandings of what is good, thus allowing both parties to meet their respective responsibilities of care.

Bakgrund: Djur som använts i vårdande syfte är ett historiskt tillvägagångssätt för att främja hälsa hos människan. De vanligaste orsakerna till att vårdhundar används inom sjukvård är att öka motivation och välbefinnande, lindra depression samt att öka lust till fysisk aktivitet och träning. Då ensamhet och psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland äldre på särskilda boenden så är det av vikt att sjuksköterskan kan lära sig mer om alternativa metoder för att hjälpa de äldre att kunna skapa en meningsfull vardag med hjälp av alternativa metoder såsom användning av vårdhund. Syfte: Syftet var att undersöka hur individer på särskilda boenden för äldre påverkas av vårdhund. Metod: En litteraturöversikt genomfördes. Tretton artiklar identifierades som lämpliga relaterat till syftet. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL complete, PubMed och Ageline med hjälp av relevanta sökord. Artiklarna sammanfattades i en matris samt analyserades och presenterades under fyra rubriker och en underrubrik. Resultat: Resultaten framställde fyra teman; Det första var social påverkan, där vårdhundens påverkan på deltagares sociala liv, kommunikation, upplevd ensamhet samt engagemang undersöktes. Det andra temat, psykiskt hälsa, granskade huruvida vårdhund hade någon påverkan på den psykiska hälsan hos deltagare. Exempelvis depression, ångest och apati. Livskvalitet, tema tre, där belyses huruvida vårdhunden har någon verkan på deltagares livskvalitet, under samt efter avslutad intervention. Det fjärde och sista temat, uppvisat humör och beteende, hanterar deltagares allmänna beteende och humör i anknytning till kontakt med vårdhund. Slutsats: Resultaten visade goda förutsättningar kring hur vårdhunden påverkar äldre på särskilda boenden. I alla resultatteman visade vårdhunden ha en positiv påverkan på deltagare, vilket är väsentligt då de olika teman belyser olika ämnen och problem som äldre upplever. Däremot uppmärksammas även vikten av fortsatt forskning och förbättrad terminologi för vetenskaplig evidens. Därutöver är det viktigt att beakta de problematiska aspekter som vårdhunden kan betinga, exempelvis separation mellan vårdtagare och hund.