I denna studie presenteras de reflektioner och analyser som legat till grund för mitt musikskapande till rörlig bild, med fokus på musik till protestfilmer från Chiles aktuella protestvåg. Protesterna, som visar på ett starkt folkligt missnöje, inleddes den 18 oktober 2019 och har, till dagens datum, inte sett ett slut.    Filmerna sprids via sociala medier, vilka har uppfyllt en fundamental roll genom att sprida materialet på ett massivt och snabbt sätt. Det audiovisuella materialet som sprids genom dessa sociala medier är nytt i sin genre eftersom det gestaltar protestvågen på ett, som jag anser, nyskapande sätt. Videon kännetecknas av att de visar genuin och äkta information i korta och skakande filmer som skildrar demonstrationerna inifrån, men utanför de officiella massmedierna, såsom press och TV. Protestfilmerna fokuserar ofta på den som kommit att kallas för ”Primera Línea”, Frontlinjen.     Det visuella materialet innehåller symboler och uttrycker känslor som kan analyseras dels utifrån ett semiotiskt perspektiv, dels en subjektiv synvinkel som går ut på att undersöka hur jag själv känner när jag ser filmerna. Utifrån denna analys har jag haft som syfte att skapa egen musik till filmerna, men en önskan att berika och förstärka filmernas budskap. Analysen har även legat till grund för valet av instrumentation och arrangemang. Detta tillvägagångssätt har jag tillämpat igenom hela processen, från planeringen av musikskapandet till färdig produkt.    De semiotiska element som jag har hittat i filmerna är, bland annat, territorium, etnicitet, folkidentitet, förnyelse samt förstörelse och våld. Dessa är med i alla de 5 filmer som jag har arbetat med. De första två element har fått mig att välja instrument som kan associeras till ursprungsbefolkningen i Chile. Resterande filmer och dess musikskapande beskrivs ingående i denna studie utifrån dels ett semiotiskt perspektiv, dels en känsloanalys utifrån mitt egna perspektiv.