<p>The aim of the present thesis was to examine possible cognitive consequences of acquired hearing loss and the possible impact of these</p><p>cognitive consequences on the ability to process spoken language presented through visual speechreading or through a cochlear implant.</p><p>The main findings of the present thesis can be summarised in the following conclusions: (a) The phonological processing capabilities of</p><p>individuals who have acquired a severe hearing loss or deafness deteriorate progressively as a function of number of years with a complete or partial auditory deprivation. (b) The observed phonological deterioration is restricted to certain aspects of the phonological system. Specifically, the phonological representations of words in the mental lexicon are of less good quality, whereas the phonological system in verbal working memory is preserved. (c) The deterioration of the phonological representations has a negative effect on the individual's ability to process speech, either presented visually (i.e., speechreading) or through a cochlear implant, as it may impair word recognition processes which involve activation of and discrimination between the phonological representations in the lexicon. (d) Thus, the present research describes an acquired cognitive disability not previously documented in the literature, and contributes to the context of other populations with phonological disabilities by showing that a complete or partial deprivation of auditory speech stimulation in adulthood can give rise to a phonological disability. (e) From a clinical point of view, the results from the present thesis suggest that early cochlear implantation after the onset of an acquired severe hearing loss is an important objective in order to reach a high level of speech understanding with the implant.</p>

<p>Prosodi kan sammanfattas som talets rytmiska, dynamiska och melodiska aspekter. Utan prosodi skulle talet förefalla monotont och kommunikationen kunna kompliceras. Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodiska aspekter av nonordsproduktion hos barn med cochleaimplantat och barn med språkstörning. Tidigare studier av prosodi hos nämnda grupper har inte i detalj beskrivit vilka typer av fel som förekommer varför detta var intressant att undersöka.</p><p>Föreliggande studie baseras på redan insamlat material av nonordsrepetition av sammanlagt 41 barn vilka deltagit i tidigare studier. Av dessa var 27 stycken barn med språkstörning i åldrarna 4:6-7:6 år och fjorton var barn med CI i åldrarna 3:0-13:4. Det inspelade materialet transkriberades och felanalyserades gruppvis och medelvärden för grupperna räknades ut.</p><p>Barnen med CI uppvisade större prosodiska problem vid nonordsrepetition än barnen med språkstörning. Såväl barnen med språkstörning som barnen med CI uppvisade svårigheter med stavelseproduktion, betoningsplacering, ordaccent och vokalkvantitet. Dock gjorde barnen med CI generellt större antal fel samt fler olika typer av fel jämfört med barnen med språkstörning. Alla barnen med CI gjorde någon typ av prosodiskt fel medan 11 av 27 de barnen med språkstörning producerade korrekt prosodi på samtliga nonord. Barn som hade en högre ålder vid implantation uppvisade större prosodiska svårigheter än barn som implanterats vid en lägre ålder</p> / <p>Prosody can be defined as the rythmic, dynamic and melodic aspects of speech. Without prosody, speech would sound monotonous and communication could be obstructed. The aim of the present study was to examine prosodic aspects of nonword repetition by children with cochlear implants and children with language impairment. Previous studies of prosody in these groups have not in detail described what kinds of errors that occur and therefore this is interesting to investigate.</p><p>The present study is based on previously collected data of nonword repetition among a total of 41 children, all participating in previous studies. Of these children, 27 were children with language impairment aged between 4:6-7:6 years. Fourteen were children with CI aged between 3:0-13:4. The recorded data was transcribed and analyzed group wise and the mean value of the groups were calculated.</p><p>Children with CI showed prosodic problems in nonword repetition to a greater extent than children with language impairment did. Both children with language impairment and children with CI had difficulties with number of syllables, stress, tonal word accent and quantity of vowel. However, the children with CI generally made errors to a greater extent as well as more types of errors, compared to the children with language impairment. All children with CI made some type of prosodic error whilst 11 out of 27 of the language impaired children produced all the words prosodically correct. Children who were implanted at an older age showed greater difficulties with prosody than children who were implanted at a younger age.</p>

<p>Denna studie är en litteraturstudie med syftet att se hur kunskapen ser ut om hörselskadade barns psykosociala situation samt hur barnen identifierar sig i förhållande till den döva och den hörande världen. För att få mer helhet och djup i studien inkluderas även döva barn samt barn som fötts döva och fått cochleaimplantat inopererat. Frågeställningarna omfattar de hörselskadade barnens mentala hälsa/välbefinnande, identitetsutveckling, sociala relationer, samt CI-opererade barns situation. Som en särskild grupp när det gäller hälsa/välbefinnande redovisas även hörselskadade barn med tilläggsfunktionshinder.</p><p>Studien är gjord som en systematisk kunskapsöversikt där sökningar gjorts i olika databaser för vetenskapliga artiklar och litteratur. När det gäller böcker så har databasen LIBRIS använts och vad gäller artiklar har ELIN, Pubmed, PsychINFO samt ERIC använts. De träffar jag fått har sedan bedömts när det gäller relevans och grundläggande kvalitet.</p><p>Resultat i studierna visar att hörselskadade barn löper en ökad risk att drabbas av mental ohälsa i jämförelse med hörande barn. En stor riskfaktor är kommunikationssvårigheter mellan föräldrar och barn i och med att de flesta hörselskadade barn har hörande föräldrar. Föräldrarna kan därmed ha svårt att utveckla ett tillräckligt bra teckenspråk samtidigt som barnen kan ha svårigheter att klara talat språk. Barnens förmåga att använda talspråk varierar också mycket beroende på situation. I en bullrig miljö kan talspråk vara näst intill en omöjlighet för det hörselskadade barnet. Skolplacering är en annan stor fråga när det gäller vad som är det bästa för de hörselskadade barnen. Det är ofta långt till specialskolor vilket kräver att barnen i tidig ålder flyttar hemifrån i veckorna och bor på internat. Många hörselskadade barn placeras i vanliga skolor för hörande barn, antingen i hörselklasser eller i vanliga klasser. En följd av skolplacering bland hörande barn kan vara att det hörselskadade barnet blir isolerat och hamnar i utanförskap. Barnen kan också få svårigheter att utveckla en stabil identitet som hörselskadad om de inte får möjlighet att träffa andra hörselskadade. Barn med hörselskada löper också signifikant större risk att utsättas för övergrepp av olika slag än hörande barn.</p>

<p><strong>SAMMANFATTNING </strong></p><p>Syftet med studien är att undersöka hur svenska ungdomar med cochleaimplantat (CI) identifierar sig själva i förhållande till döva, hörselskadade och hörande. För att uppnå studiens syfte utgår den från följande frågeställningar:</p><p>• Hur uppfattar ungdomarna sitt CI?</p><p>• Vilket språk uppfattar CI-bärande ungdomar som sitt första språk?</p><p>• Hur tror CI-bärande ungdomar att döva, hörselskadade och hörande ser på dem?</p><p>Studien är en deskriptiv, kvalitativ och fenomenologisk analys för att fånga upp individers egna upplevelser kring CI. Sex ungdomar i åldrarna 16-20 år och som använt CI i några år valdes ut. Ungdomarna gick i teckenspråkiga, hörsel och integrerade klasser. De intervjuades med hjälp av en intervjuguide.</p><p>Resultatet visar att de flesta CI-bärande ungdomar identifierar sig närmast som hörselskadade. CI ger dem möjlighet att välja mellan att vara döv eller hörselskadad och utgör ett bra stöd i olika vardagssituationer. Svårigheten att placera in CI-ungdomar i någon existerande grupp antyder att de förmodligen tillhör en ny identitetsgrupp, en CI-identitetsgrupp. Intervjupersonernas förstaspråk uppges av några vara talspråk, av andra teckenspråk. Intervjupersonerna upplever att döva, hörande och hörselskadade betraktar dem att som döva, hörande eller hörselskadade. Omgivningens uppfattning av CI-bärande ungdomar skiljer sig ofta från hur de uppfattar sig själva.</p> / <p><strong></strong><strong>ABSTRACT </strong></p><p>The purpose of the study is to examine how Swedish youth with Cochlear Implants (CI) identify themselves in relation to deaf, hearing impaired and hearing people. In order to answer the purpose of this study, these questions have been used as starting-points:</p><p>• How does young people look at their CI?</p><p>• What language does CI-bearing young people recognize as their first language?</p><p>• How does CI-bearing young people believe deaf, hearing impaired and hearing persons look at them?</p><p>The study is a descriptive, qualitative, and phenomenological analysis to capture the individuals' own experiences around the CI. Six young persons over 15 years, who have been using CI in some years were selected. They were attending sign language, hearing, and integrated classes. They were interviewed using an interview guide.</p><p>The result shows that most CI-bearing young people identify themselves closest  to the hearing impaired group. CI allows them to choose between being deaf or hearing-impaired and is a good support in various everyday situations. The difficulty to place CI youth in any existing group suggests that they probably belong to a new identity group, a CI group identity. Interview subjects first language are by some persons reported to be the spoken language, while others report sign language. Interview subjects feel that deaf, hearing and hearing-impaired people relate to them as hearing, hearing-impaired or deaf persons. The social environment´s perception of CI-bearing young people often differ from how they perceive themselves.</p><p> </p><p> </p>

Thesis (Ph.D.)--University of Iowa, 2006. / Supervisor: J. Bruce Tomblin. Includes bibliographical references (leaves 118-129).

Prosodi kan sammanfattas som talets rytmiska, dynamiska och melodiska aspekter. Utan prosodi skulle talet förefalla monotont och kommunikationen kunna kompliceras. Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodiska aspekter av nonordsproduktion hos barn med cochleaimplantat och barn med språkstörning. Tidigare studier av prosodi hos nämnda grupper har inte i detalj beskrivit vilka typer av fel som förekommer varför detta var intressant att undersöka. Föreliggande studie baseras på redan insamlat material av nonordsrepetition av sammanlagt 41 barn vilka deltagit i tidigare studier. Av dessa var 27 stycken barn med språkstörning i åldrarna 4:6-7:6 år och fjorton var barn med CI i åldrarna 3:0-13:4. Det inspelade materialet transkriberades och felanalyserades gruppvis och medelvärden för grupperna räknades ut. Barnen med CI uppvisade större prosodiska problem vid nonordsrepetition än barnen med språkstörning. Såväl barnen med språkstörning som barnen med CI uppvisade svårigheter med stavelseproduktion, betoningsplacering, ordaccent och vokalkvantitet. Dock gjorde barnen med CI generellt större antal fel samt fler olika typer av fel jämfört med barnen med språkstörning. Alla barnen med CI gjorde någon typ av prosodiskt fel medan 11 av 27 de barnen med språkstörning producerade korrekt prosodi på samtliga nonord. Barn som hade en högre ålder vid implantation uppvisade större prosodiska svårigheter än barn som implanterats vid en lägre ålder / Prosody can be defined as the rythmic, dynamic and melodic aspects of speech. Without prosody, speech would sound monotonous and communication could be obstructed. The aim of the present study was to examine prosodic aspects of nonword repetition by children with cochlear implants and children with language impairment. Previous studies of prosody in these groups have not in detail described what kinds of errors that occur and therefore this is interesting to investigate. The present study is based on previously collected data of nonword repetition among a total of 41 children, all participating in previous studies. Of these children, 27 were children with language impairment aged between 4:6-7:6 years. Fourteen were children with CI aged between 3:0-13:4. The recorded data was transcribed and analyzed group wise and the mean value of the groups were calculated. Children with CI showed prosodic problems in nonword repetition to a greater extent than children with language impairment did. Both children with language impairment and children with CI had difficulties with number of syllables, stress, tonal word accent and quantity of vowel. However, the children with CI generally made errors to a greater extent as well as more types of errors, compared to the children with language impairment. All children with CI made some type of prosodic error whilst 11 out of 27 of the language impaired children produced all the words prosodically correct. Children who were implanted at an older age showed greater difficulties with prosody than children who were implanted at a younger age.

SAMMANFATTNING Syftet med studien är att undersöka hur svenska ungdomar med cochleaimplantat (CI) identifierar sig själva i förhållande till döva, hörselskadade och hörande. För att uppnå studiens syfte utgår den från följande frågeställningar: • Hur uppfattar ungdomarna sitt CI? • Vilket språk uppfattar CI-bärande ungdomar som sitt första språk? • Hur tror CI-bärande ungdomar att döva, hörselskadade och hörande ser på dem? Studien är en deskriptiv, kvalitativ och fenomenologisk analys för att fånga upp individers egna upplevelser kring CI. Sex ungdomar i åldrarna 16-20 år och som använt CI i några år valdes ut. Ungdomarna gick i teckenspråkiga, hörsel och integrerade klasser. De intervjuades med hjälp av en intervjuguide. Resultatet visar att de flesta CI-bärande ungdomar identifierar sig närmast som hörselskadade. CI ger dem möjlighet att välja mellan att vara döv eller hörselskadad och utgör ett bra stöd i olika vardagssituationer. Svårigheten att placera in CI-ungdomar i någon existerande grupp antyder att de förmodligen tillhör en ny identitetsgrupp, en CI-identitetsgrupp. Intervjupersonernas förstaspråk uppges av några vara talspråk, av andra teckenspråk. Intervjupersonerna upplever att döva, hörande och hörselskadade betraktar dem att som döva, hörande eller hörselskadade. Omgivningens uppfattning av CI-bärande ungdomar skiljer sig ofta från hur de uppfattar sig själva. / ABSTRACT The purpose of the study is to examine how Swedish youth with Cochlear Implants (CI) identify themselves in relation to deaf, hearing impaired and hearing people. In order to answer the purpose of this study, these questions have been used as starting-points: • How does young people look at their CI? • What language does CI-bearing young people recognize as their first language? • How does CI-bearing young people believe deaf, hearing impaired and hearing persons look at them? The study is a descriptive, qualitative, and phenomenological analysis to capture the individuals' own experiences around the CI. Six young persons over 15 years, who have been using CI in some years were selected. They were attending sign language, hearing, and integrated classes. They were interviewed using an interview guide. The result shows that most CI-bearing young people identify themselves closest  to the hearing impaired group. CI allows them to choose between being deaf or hearing-impaired and is a good support in various everyday situations. The difficulty to place CI youth in any existing group suggests that they probably belong to a new identity group, a CI group identity. Interview subjects first language are by some persons reported to be the spoken language, while others report sign language. Interview subjects feel that deaf, hearing and hearing-impaired people relate to them as hearing, hearing-impaired or deaf persons. The social environment´s perception of CI-bearing young people often differ from how they perceive themselves.

Denna studie är en litteraturstudie med syftet att se hur kunskapen ser ut om hörselskadade barns psykosociala situation samt hur barnen identifierar sig i förhållande till den döva och den hörande världen. För att få mer helhet och djup i studien inkluderas även döva barn samt barn som fötts döva och fått cochleaimplantat inopererat. Frågeställningarna omfattar de hörselskadade barnens mentala hälsa/välbefinnande, identitetsutveckling, sociala relationer, samt CI-opererade barns situation. Som en särskild grupp när det gäller hälsa/välbefinnande redovisas även hörselskadade barn med tilläggsfunktionshinder. Studien är gjord som en systematisk kunskapsöversikt där sökningar gjorts i olika databaser för vetenskapliga artiklar och litteratur. När det gäller böcker så har databasen LIBRIS använts och vad gäller artiklar har ELIN, Pubmed, PsychINFO samt ERIC använts. De träffar jag fått har sedan bedömts när det gäller relevans och grundläggande kvalitet. Resultat i studierna visar att hörselskadade barn löper en ökad risk att drabbas av mental ohälsa i jämförelse med hörande barn. En stor riskfaktor är kommunikationssvårigheter mellan föräldrar och barn i och med att de flesta hörselskadade barn har hörande föräldrar. Föräldrarna kan därmed ha svårt att utveckla ett tillräckligt bra teckenspråk samtidigt som barnen kan ha svårigheter att klara talat språk. Barnens förmåga att använda talspråk varierar också mycket beroende på situation. I en bullrig miljö kan talspråk vara näst intill en omöjlighet för det hörselskadade barnet. Skolplacering är en annan stor fråga när det gäller vad som är det bästa för de hörselskadade barnen. Det är ofta långt till specialskolor vilket kräver att barnen i tidig ålder flyttar hemifrån i veckorna och bor på internat. Många hörselskadade barn placeras i vanliga skolor för hörande barn, antingen i hörselklasser eller i vanliga klasser. En följd av skolplacering bland hörande barn kan vara att det hörselskadade barnet blir isolerat och hamnar i utanförskap. Barnen kan också få svårigheter att utveckla en stabil identitet som hörselskadad om de inte får möjlighet att träffa andra hörselskadade. Barn med hörselskada löper också signifikant större risk att utsättas för övergrepp av olika slag än hörande barn.

Compliant microelectrodes have been designed in a microcable geometry that can be used individually or in an array and either as a shank-style electrode or as a string-like electrode that can be threaded around features such as the peripheral nerve. The fabrication process, using spin-cast micromolding (SCuM), is simple and adaptable to different patterns. The microcables were fabricated using polydimethyl siloxane (PDMS) for the insulating substrate and thin-film gold for the conductive element. The thin, metal film and the low tensile modulus of the PDMS substrate created an electrode with a composite tensile modulus lower than other compliant electrodes described in the literature. The gold film increased the composite modulus approximately three-fold compared to the unaltered PDMS. The durability of the electrodes and tolerance for stretch was also tested. The microcables were found to be conductive up to 6% strain and to regain conductivity after release from multiple applications of 200% strain. The tolerance for high-strain shows that the electrodes can be deployed for use and stretched or pulled into place as needed without damaging the conductivity. The microcable electrode recording sites were electrically characterized using frequency-based impedance modeling and were tested for electrophysiological recording using a peripheral nerve preparation. A suitable insertion mechanism was designed to use the microcables as shank-style cortical electrodes. The microcables were coated on one side with fibrin, which, when dry, stiffens the microcables for insertion into cortical tissue. A 28-day implant study testing the inflammatory response to fibrin coated PDMS microcable electrodes showed a positive, but relatively low inflammatory response, as measured by glial fibrillary astrocytic protein (GFAP; indicating activated astrocytes) immediately at the tissue edge of the implant site. The response of the control, silicon shank-style electrodes, was varied, but also trended toward low levels of GFAP expression. The GFAP staining was possibly due to the clearance of the fibrin from the implant site in addition to the presence of the PDMS-based electrode. Implant studies extending beyond 28 days are necessary to determine whether and to what degree the inflammation persists at the implant site of PDMS-based electrodes.

published_or_final_version / Speech and Hearing Sciences / Master / Master of Science in Audiology