Järnvägens militära betydelse som ett operativt logistiskt system undersöks systematiskt i denna uppsats utifrån Kress logistikteorier. I centrum står Atlantakampanjen 1864, under det amerikanska inbördeskriget. Under Atlantakampanjen ägnade befälhavaren, generalmajor William T. Sherman, järnvägarna omfattande uppmärksamhet, såväl skyddet av egna kommunikationslinjer, som möjligheterna att dra fördel av motståndarens sårbarhet kopplat till kommunikationslinjer och försörjning. Sherman kombinerade sin vision om totalt krig med den framväxande teknologin inom logistiken under industrialiseringen. Hans operationer bidrog till att det strategiska målet, att förstöra resurser som försörjde rebellarméerna, uppnåddes. Närvaron av en mäktig unionsarmé djupt i hjärtat av sydstaterna, fick även en psykologisk effekt på befolkningen och på rebellerna. Tiotusentals slavar slutade arbeta vilket ytterligare skadade konfederationens sköra ekonomi. Resultatet visar på att järnväg som operativt logistiksystem spelade en mycket viktig roll för Atlantakampanjen och i förlängningen utgången av kriget och att järnvägen fortsatt har en betydelse för militära operationer.