Test-driven development (TDD) has been the target of many articles in which the authors try to reveal the impact of TDD compared to the traditional iterative test-last approach (ITL). Most of the existing articles conducts case studies in academic setting or in industrial setting with focus on metrics of little relevance for the industry. The metrics Defect Density per 1000 lines of code (DD/KLOC) and McCabe’s cyclomatic complexity number are frequently used to show differences between ITL and TDD in quality. However, these metrics are outdated and irrelevant in today’s industry according to several articles regarding TDD. The reason is the introduction of high-level programming languages such as Java, C# and Python. To compare these languages with assembler languages is not feasible. In this master thesis, the author suggests measuring defect density per hour instead (DD/h) of per 1000 lines of code to establish the quality and success of a software project. DD/h together with total hours needed to develop the software is a better measurement and is not dependent on programming language and complexity as DD/KLOC is to describe quality and the scope of the development project. By examine DD/h from five case studies comparing ITL and TDD the author shows a possible positive change in quality and resources needed in software development projects. / Testdriven utveckling (TDD) har varit i fokus många artiklar där författarna försöker kartlägga TDD: s inverkan jämfört med det traditionella tillvägagångssättet där tester körs sist i utvecklingsprocessen (ITL). De flesta av de befintliga artiklarna genomför fallstudier i akademisk miljö eller i industriella miljöer med fokus på mätvärden som saknar relevans för industrin. Defektdensitet per 1000 linjer kod (DD/KLOC) och McCabes cyklomatiska komplexitetsnummer används ofta för att visa skillnader mellan ITL och TDD i kvalitet. Dessa mätvärden är emellertid föråldrade och irrelevanta i dagens bransch enligt flera akademiska artiklar. Anledningen är introduktionen av programmeringsspråk så som Java, C #och Python. Att jämföra dessa språk med assembler-språk är inte möjligt. I detta examensarbete föreslår författaren att man mäter defektendensitet per timme (DD/h) istället för DD/KLOC för att fastställa kvaliteten för ett mjukvaruprojekt. DD/h tillsammans med de totala timmar som behövs för att utveckla programvaran är ett bättre mätvärde och är inte beroende av programmeringsspråk och komplexitet som DD/KLOC är för att beskriva kvaliteten och omfattningen av utvecklingsprojektet. Genom att undersöka DD/h från fem fallstudier som jämför ITL och TDD visar författaren en möjlig positiv förändring av kvalitet och resurser som behövs för att genomföra ett mjukvaruutvecklingsprojekt.