Det här är en empirisk undersökning kopplat till barns självständiga utomhusvistelse som undersöker vilka möjligheter barn har att utforska, upptäcka och vistas i sin närmiljö på egen hand. Vi vill ta reda på vilken påverkan rådande barndomssyn har på barns möjligheter att vistas utomhus. Vi vill även synliggöra hur pedagoger och föräldrar resonerar kring utomhusvistelse.Insamlingen utav empirin har skett genom intervjuer och enkätundersökningar för att både insamla kvalitativ och kvantitativ data. Analysen av empirin har influerats av Faircloughs kritiska diskursanalys där vi har försökt finna den rådande diskursordningen.Resultatet visar på att den fysiska miljön har en betydande påverkan på hur föräldrar begränsar barns utevistelse. Trafiken är den mest påtagliga faktorn, oavsett vilken typ av område boendet ligger i. Den sociala aspekten har även en stor påverkan på barns utomhusvistelse där normen om det goda föräldraskapet tycks väga tungt.