Abstrakt Denna studie beskriver den känslomässiga resa som en familj går igenom, på vägen till barnets diagnostisering. Genom att djupare förstå vilka tankar, frågor och känslor en familj har och går igenom, formuleras framtida tankesätt för hur förskolan/skolan kan bemöta familjer i denna situation. En narrativ metod med livsberättelsen i fokus har valts, där en förälders röst blir hörd. Genom förälderns berättelse, tidigare forskning och teori märker vi att förståelse är något föräldrar behöver och önskar under sitt barns utredningstid. En förståelse, dels från skolans och de närståendes sida om familjens situation, men även en förståelse för sitt barns svårigheter önskas. Vikten av en fungerande relation och kommunikation mellan föräldrar och förskola/skola blir tydlig, tillsammans med samtalandets helande effekt under utredningstiden. För den deltagande föräldern blev barnets diagnos en slags förklaring och lättnad, samt att den tog bort skuldkänslorna från dem som föräldrar. Diagnosen blev även en styrka när det gällde att ställa krav i skolan och få det stöd som behövdes.