Detta kandidatarbete syftar till att påpeka några av de möjligheter som digitaliseringen bidrar till, genom att bland annat lyfta smartphones och sociala medier som en potentiell kanal för utökad kriskommunikation. I en krissituation är kommunikation av yttersta vikt. I Sverige har den traditionella kriskommunikationen länge kretsat kring ljudsignalen Hesa Fredrik och VMA (viktigt meddelande till allmänheten) i statligt ägda tv- och radiokanaler. På senare tid har stora delar av samhället kommit att digitaliseras, vilket även medför att förutsättningarna och möjligheterna för kriskommunikation utvecklas och förändras. Detta har visualiserats i en film med hjälp av designfiktion och diegetiska prototyper för att spekulera och testa vilka digitala lösningar som hade kunnat vara möjliga i en nära framtid. Vi har utgått från Bleeckers (2009) definition och beskrivning av designfiktion och som ett stöd i skapandet av detta användes metoder såsom Three Layered Model of design fiction av Lindley & Coulton (2014), scenarier som beskrivs av Nardi (1992) och framtida personas enligt Fergnani (2019). För filmens slutgiltiga resultat spelade framför allt de diegetiska prototyperna en betydande roll, men också den verklighetsbaserade grunden samt narrativet för att kunna sammanföra verkligheten med den spekulativa framtiden. I filmen visas dock endast ett fåtal av de oändliga möjligheter som digitaliseringen medför, men kan förhoppningsvis ses som inspiration till vidare utforskning av nya digitala lösningar för kriskommunikation. / This Bachelor Thesis aims to highlight some of the opportunities that the digitisation contributes to, by among other things, lifting smartphones and social media as a potential channel for increased crisis communication. In a crisis situation, communication is of utmost importance. In Sweden, the traditional crisis communication system has long revolved around the audio signal “Hesa Fredrik” and “VMA” (important announcement to the public) in state-owned television and radio stations. Recently, big parts of the society have been digitised which means that the conditions and opportunities for crisis communication both develop and change. This has been visualised in a film by using design fiction and diegetic prototypes as a way to help speculate and test which digital solutions may be possible in a near future. We have used the definition and explanation of design fiction as mentioned by Bleecker (2009), and methods such as the Three Layered Model of design fiction by Lindley & Coulton (2014), scenarios as described by Nardi (1992) and future personas according to Fergnani (2019) were supportive in the making of the film. For the final result of the film, the diegetic prototypes played a significant role, as well as the foundation based on reality and the narrative in order to connect the reality with the speculative future. Only a few of the endless opportunities that the digitisation brings is shown in the film, but may hopefully inspire further exploration of new, digital solutions for crisis communication.

I den här undersökningen utforskar vi hur användande av smarttelefoner skulle kunna se ut inom en nära framtid. Med designfiktion som grundpelare och förhållningssätt, verklighetsproducerar vi diegetiska prototyper som med sina utseendemässiga egenskaper och funktionaliteter, berättar om en möjlig framtida värld av smarttelefonanvändning. De diegetiska prototyperna är sprungna ur ett fiktivt scenario, baserad på tidigare forskning om aspekter kring användning av smarttelefoner, smarttelefonens tekniska utveckling och dess estimerade roll i en nära framtid. Med Scenariometoden, en egentillverkad metod som vi kallar “Lager-på-lager” och Bleeckers (2009) framställning av designfiktion, kan vi utgå från dessa aspekter för att fantisera och spekulera kring hur det en dag skulle kunna se ut. Löwgren och Stoltermans (2004) bok “Design av informationsteknik” bidrar med metodologi som bistår oss med verktyg för att realisera vår designfiktiva verklighetsproduktion, där fokuset ligger på idégenerering och ifrågasättande samt en abstrakt bild av hur designsituationer börjar, som vi använder som ett förhållningssätt under hela gestaltningsarbetet. Vi får inte bara inblick i hur smarttelefonanvändning skulle kunna se ut inom en snar framtid, men även hur designfiktion kan användas i en spekulerande undersökning, där vetenskapliga fakta, design och fiktion möts och blir ett. / In this Bachelor thesis we explore what smartphone usage could be like in the near future. With design fiction as the central method of approach, we create real life diegetic prototypes that, with their appearance and functionalities, tell of a possible future world of smartphone use. Our diegetic prototypes come from a fictitious scenario, based on aspects derived from science fact, containing smartphone use, the smartphone’s technological evolution and estimated role in the near future. With Scenariometoden (“The scenario method”), our own method Lager-på-lager (“Layer-on-layer”) and Bleecker’s (2009) interpretation of design fiction, we can base our fantasy and speculation on these aspects, to imagine what it one day could be like. Löwgren and Stolterman’s (2004) book “Design av informationsteknik” contributes methodology that assists us with tools for realizing our design-fictional reality production, where the focus is on idea generation and questioning as well as an abstract picture of how design situations begin which we use as an appliance throughout the design work. We not only get an insight into what smartphone use could be like in the near future, but also how design fiction can be used in speculative study, where science fact, design and fiction meet and become one.