Detta kandidatarbete undersöker hur man med animering och ljuddesign i en designprocess kan illustrera en jämställd och ansvarsfull teknologisk framtid utifrån posthumanistiska teorier och filosofier. Under arbetets gång har vi undersökt animationsmetoder, deltagande design, ljuddesign och teknik samt den teknologiska utvecklingen. I detta kandidatarbetet presenterar vi processen och de metoder vi använt oss av för att skapa vår gestaltning som är en animerad kortfilm. / This Bachelor Thesis examines how animation and sound design in a design process can illustrate an equal and responsible technological future, based on post-humanist theories and philosophies. During the work we have examined animation methods, participatory design, sound design and technology as well as technological developments. In this thesis, we present the processes and methods we used to create our conformation, which is an animated short film.

Det här kandidatarbetet handlar om rörlig bild med miljöförstöring som tema och hur designfiktion tillsammans med berättande kan användas för att skapa rörlig bild. För att undersöka hur berättande och val av gestaltningsmetod påverkar budskap har olika produktioner inom rörlig bild diskuterats. Utifrån undersökningen har designfiktion och stopmotion gjorts som metodval i skapandet av gestaltningen. Som resultat diskuteras designfiktion som designmetod för skapande av framtida världar med miljöförstöring som tema samt berättandets påverkan av budskap. / This bachelor’s thesis is about motion pictures with pollution as a theme and how designfiction together with narrative can be used to create motion pictures. To research how narrative and choice of designmethod affects silent messages, a research about other motion graphics has been discussed. Based on the research, design fiction and stop motion has been choosen as a method of creating design. As result of the thesis, design fiction is discussed as a design method for the creation of future worlds with pollution as a theme and the narrative's influence on silent messages.

Detta kandidatarbete syftar till att påpeka några av de möjligheter som digitaliseringen bidrar till, genom att bland annat lyfta smartphones och sociala medier som en potentiell kanal för utökad kriskommunikation. I en krissituation är kommunikation av yttersta vikt. I Sverige har den traditionella kriskommunikationen länge kretsat kring ljudsignalen Hesa Fredrik och VMA (viktigt meddelande till allmänheten) i statligt ägda tv- och radiokanaler. På senare tid har stora delar av samhället kommit att digitaliseras, vilket även medför att förutsättningarna och möjligheterna för kriskommunikation utvecklas och förändras. Detta har visualiserats i en film med hjälp av designfiktion och diegetiska prototyper för att spekulera och testa vilka digitala lösningar som hade kunnat vara möjliga i en nära framtid. Vi har utgått från Bleeckers (2009) definition och beskrivning av designfiktion och som ett stöd i skapandet av detta användes metoder såsom Three Layered Model of design fiction av Lindley & Coulton (2014), scenarier som beskrivs av Nardi (1992) och framtida personas enligt Fergnani (2019). För filmens slutgiltiga resultat spelade framför allt de diegetiska prototyperna en betydande roll, men också den verklighetsbaserade grunden samt narrativet för att kunna sammanföra verkligheten med den spekulativa framtiden. I filmen visas dock endast ett fåtal av de oändliga möjligheter som digitaliseringen medför, men kan förhoppningsvis ses som inspiration till vidare utforskning av nya digitala lösningar för kriskommunikation. / This Bachelor Thesis aims to highlight some of the opportunities that the digitisation contributes to, by among other things, lifting smartphones and social media as a potential channel for increased crisis communication. In a crisis situation, communication is of utmost importance. In Sweden, the traditional crisis communication system has long revolved around the audio signal “Hesa Fredrik” and “VMA” (important announcement to the public) in state-owned television and radio stations. Recently, big parts of the society have been digitised which means that the conditions and opportunities for crisis communication both develop and change. This has been visualised in a film by using design fiction and diegetic prototypes as a way to help speculate and test which digital solutions may be possible in a near future. We have used the definition and explanation of design fiction as mentioned by Bleecker (2009), and methods such as the Three Layered Model of design fiction by Lindley & Coulton (2014), scenarios as described by Nardi (1992) and future personas according to Fergnani (2019) were supportive in the making of the film. For the final result of the film, the diegetic prototypes played a significant role, as well as the foundation based on reality and the narrative in order to connect the reality with the speculative future. Only a few of the endless opportunities that the digitisation brings is shown in the film, but may hopefully inspire further exploration of new, digital solutions for crisis communication.

In recent years Generative AI tools have become increasingly ubiquitous and have given rise to much discussion concerning their impact on jobs, both in personal use and corporate settings. Despite Generative AI being a rapidly growing field, there is currently an existing research gap regarding the adoption of these tools across different domains. This study aims to fill this gap by contributing with knowledge on how designers might integrate Generative AI into their workflows. By adopting a Research through design (RtD) approach, three workshops were held where designers used generative AI tools to co-create design fictions envisioning how AI tools would permeate their future workflows. Thematic analysis of the workshop data revealed both desirable and undesirable futures from the designers’ perspectives situating AI at various stages of design – from assisting designers with mundane tasks to helping with ideation and testing. The futures brought up reflections on designers in control of the workflow, the dynamics of human-AI collaboration and the evolving role of the designer. The study contributes knowledge about different forms human-AI interactions could take in the near future, and highlights the importance of careful consideration when deploying these tools in a human-centric manner. / De senaste åren har generative AI-verktyg blivit alltmer vanliga, vilket har skapat många diskussioner angående deras påverkan på arbetet, både för personligt bruk och inom företagsmiljöer. Trots att generativ AI är ett snabbt växande fält, finns det en forskningslucka när det gäller anpassning av dessa verktyg inom olika domäner. Syftet med studien är att fylla detta gap genom att generera kunskap om hur designers kan integrera generativ AI i sina arbetsflöden. Genom att använda en forskning-genom-design (RtD) metod, hölls tre workshops där designers skulle använda generativa AIverktyg för att gemensamt skapa “designfiktioner” för att föreställa sig hur AI-verktyg skulle påverka deras arbetsflöden. Tematisk analys av workshopdata uppvisade både önskvärda och oönskade framtidsscenarier som placerade generativ AI i olika stadier av design — från att assistera designers med repetativa uppgifter till att hjälpa till med kreativitet och testning. Framtiderna inspirerade reflektioner över designers kontroll över processen, dynamiken i mänsklig-AIsamverkan och designers egna roller. Studien bidrar med kunskap om olika former av mänsklig-AI-interaktioner skulle kunna se ut i en nära framtid och belyser vikten av noggranna överväganden vid implementering av dessa verktyg på ett människocentrerat sätt.

I den här undersökningen utforskar vi hur användande av smarttelefoner skulle kunna se ut inom en nära framtid. Med designfiktion som grundpelare och förhållningssätt, verklighetsproducerar vi diegetiska prototyper som med sina utseendemässiga egenskaper och funktionaliteter, berättar om en möjlig framtida värld av smarttelefonanvändning. De diegetiska prototyperna är sprungna ur ett fiktivt scenario, baserad på tidigare forskning om aspekter kring användning av smarttelefoner, smarttelefonens tekniska utveckling och dess estimerade roll i en nära framtid. Med Scenariometoden, en egentillverkad metod som vi kallar “Lager-på-lager” och Bleeckers (2009) framställning av designfiktion, kan vi utgå från dessa aspekter för att fantisera och spekulera kring hur det en dag skulle kunna se ut. Löwgren och Stoltermans (2004) bok “Design av informationsteknik” bidrar med metodologi som bistår oss med verktyg för att realisera vår designfiktiva verklighetsproduktion, där fokuset ligger på idégenerering och ifrågasättande samt en abstrakt bild av hur designsituationer börjar, som vi använder som ett förhållningssätt under hela gestaltningsarbetet. Vi får inte bara inblick i hur smarttelefonanvändning skulle kunna se ut inom en snar framtid, men även hur designfiktion kan användas i en spekulerande undersökning, där vetenskapliga fakta, design och fiktion möts och blir ett. / In this Bachelor thesis we explore what smartphone usage could be like in the near future. With design fiction as the central method of approach, we create real life diegetic prototypes that, with their appearance and functionalities, tell of a possible future world of smartphone use. Our diegetic prototypes come from a fictitious scenario, based on aspects derived from science fact, containing smartphone use, the smartphone’s technological evolution and estimated role in the near future. With Scenariometoden (“The scenario method”), our own method Lager-på-lager (“Layer-on-layer”) and Bleecker’s (2009) interpretation of design fiction, we can base our fantasy and speculation on these aspects, to imagine what it one day could be like. Löwgren and Stolterman’s (2004) book “Design av informationsteknik” contributes methodology that assists us with tools for realizing our design-fictional reality production, where the focus is on idea generation and questioning as well as an abstract picture of how design situations begin which we use as an appliance throughout the design work. We not only get an insight into what smartphone use could be like in the near future, but also how design fiction can be used in speculative study, where science fact, design and fiction meet and become one.

Med ökad användning av elektricitet av både privatpersoner och industri står Sverige inför en utmaning att täcka upp för belastningen i framtiden. Denna utmaning har i denna studie fått stå som grund för att utforska hur designfiktion kan ge återkoppling om framtida komplexa tjänstesystem. Detta utifrån att designfiktion visat sig ha potential inom framtidsforskning och design av interaktiva produkter för att skapa en samtalsrymd av kritiskt tänkande. Sex experter inom utveckling av tjänster och teknik inom elbranschen har intervjuats och fått läsa designfiktioner som visar en fiktiv framtid om 25 år. Resultatet visade att återkopplingen innefattar värdering av framtidsscenarion, beskrivningar av alternativa framtider, och engagerade resonemang kring framtiden och dess konsekvenser. Deltagarna kritiserade framtidsscenarion och resonerade utifrån olika aspekter och perspektiv. Resultatet gick därför i linje med teori om hur designfiktion kan skapa en samtalsrymd som kan stötta kritisk reflektion kring komplexa utmaningar i tjänstesystem. Slutsatsen var att designfiktion har potential att vara en effektiv metod för att få stakeholders att reflektera över möjliga konsekvenser av framtidsscenarion utifrån flera perspektiv och aspekter.

Barnkonventionen fastslår att barn och ungdomars röster ska höras i frågor som rör dem. Inom stadsplaneringsprocesser finns behov av nya metoder som inkluderar ungdomar på ett meningsfullt sätt. Studien syftade till att undersöka hur deltagande design, designfiktion och ljuddesign kan kombineras för att engagera ungdomar i stadsplaneringsprocesser. Detta undersöks i studien genom att utveckla och utvärdera en metod som benämns deltagande ljudfiktion. Metoden testades med ungdomar på en fritidsgård i Vårby gård där ljudfiktioner av Vårby år 2170 skapades och diskuterades. Resultatet visade att genom diskussion och spekulation kring framtiden avslöjades viktiga insikter om ungdomarnas verklighet, vilka kan vara av värde i stadsplaneringsprocesser. Vidare fann studien att ljud kan vidga ungdomars perspektiv på sin närmiljö. Studien visade att deltagande ljudfiktion har potential att engagera ungdomar men att de hellre vill diskutera nutiden för att känna att deras röster blir hörda. / The Convention on the Rights of the Child stipulates that the voices of children and youth must be heard on issues that concern them. In urban planning processes there is a need for new methods that include youth in a meaningful way. The study aimed to investigate how participatory design, design fiction and sound design can be combined to engage youth in urban planning processes. This is investigated in the study by developing and evaluating a method called participatory sound fiction. The method was tested with youths in a youth center in Vårby gård where sound fictions of Vårby in 2170 were created and discussed. The results showed that through discussion and speculation about the future, important insights were revealed about the youths' reality, which can be of value in urban planning processes. Furthermore, the study found that sound can broaden youths’ perspective on their immediate environment. The study showed that participatory sound fiction has the potential to engage youths, but that they prefer to discuss the present in order to feel that their voices are being heard.