Föreliggande studie har som syfte att undersöka hur trender i turismindustrin uppkommer samt vilka drivkrafter det är som styr huruvida trender får stark genomslagskraft eller ej. Inom turismindustrin, liksom i andra näringar, kan vi finna trender. Dessa trender styr utvecklingen av turismen, samtidigt som de till stor del även styr konsumtionsbeteende. Genom att vara medveten om vilka drivkrafter i samhället det är som styr utvecklingen av trender skapas även en möjlighet att förutspå hur turismutvecklingen möjligtvis kan komma att se ut på lång sikt och därmed skapa sig ett försprång i egenskap av turismutvecklare, alternativt vara i framkant och leda utvecklingen. Tidigare forskning är framför allt på engelska och till största del endast tillgänglig via artikeldatabaser. Jag hoppas därmed kunna frigöra kunskapskapital så att det blir tillgängligt för allmänheten. Teorin visar att de drivkrafter som ger upphov till och styr utvecklingen av trender är teknologi, demografi, politisk situation, ekonomi, miljömedvetenhet, och sociologiska faktorer. Intervjuobjekten är subjektivt handplockade genom stratifierat urval. De är futurister med god insikt i trenders påverkan på turism. Frågorna i min strukturerade intervjuguide har besvarats via e-post. Resultatet visar att dessa futurister till stor del har en åsikt som stämmer överens med eller i viss mån liknar deras kollegors teoretiska verk som utgör grunden för tidigare forskning. Eventuella meningsskiljaktigheter kan tänkas bero på att de är forskare som, trots att de alla har god kännedom om trender och trenders påverka på turismutveckling, även har sina examina i olika discipliner. Det tycks finnas grundprinciper för hur trender driver turismutvecklingen framåt, samtidigt som dessa är föränderliga och därmed inte tillförlitliga på sikt. Istället bör man utvärdera situationen med en omvärldsanalys utifrån de megatrender som råder, då dessa är övergripande trender som förändras långsamt medan mindre trender kan äga rum plötsligt till följd av nya framsteg eller förändringar i samhällsstruktur eller teknik.

This dissertation is a critical study on conceptions of future in swedish social studies textbooks for primary secondary school, and a discussion on discourses of the young person as a future political subject. The main part of the thesis is a discourse analysis of textbooks published within the timeframe 1992 through 2010. The demarcation of the two decade timeframe stems from a critical discussion within educational research on political and educational discourses about individual and common future in recent years. I mainly draw my critical theoretical argument from a discussion on what in radical democratic theory is referred to as a post-political state within late liberal democracies. Much of the future oriented educational research is implicitly rooted within this discussion, where the possibility of understanding the young person as a future political subject to a great extent is scrutinized. The method through which the textbooks are read is discourse analysis, mainly inspired by deconstruction, focusing social and political logic within normative texts. My findings are that future in large parts of the textbooks is put forth as dependant on the single individual´s commitment to making the future democratic society possible through political engagement, but also her adaptation to an already well ordered democratic society. Commitment and adaptation take form in two, what I call, ontopolitical discourses about the young person as a future partaker of democratic society. The first discourse delineate the young person as partaker in an already initiated course onto a better common future. As an individual the young person is put forth as part of an overarching common shared temporal movement towards future for the society as a whole. Earlier books seem to suggest this temporalization of the common, to a higher extent than later. Later books suggest the idea of the young person as possible part to either a positive common future full of personal opportunities at hand, or a negative common future, shared by those without same life opportunities. This second discourse render threats towards the future democratic society, as such individuals without ability to fulfil their aspirations. Being unemployed at the outskirts of society both put a strain on the ordered society and also implies that those without means to take care of themselves might in fact become dangerous. Through French thinker Jacques Rancière I suggest that these implications should be understood as a view on future society where all are included, but some are included through defining them as excluded within society.

Abstract: Utsagor gällande framtida utfall betecknas som framtidsstudier. Den mest vidsprida och accepterade av alla framtidsstudier är den så kallade demografiska prognosen. Föreliggande uppsats har som syfte besvara tre frågeställningar genom att analysera prognoser utifrån ett kommunalt perspektiv. Frågeställningarna är följande: Vilken sammansättning, ställning och syfte har nutida befolkningsprognoser inom den Svenska kommunala verksamheten? Hur kommer den geografiska fördelningen av människor utvecklas under det kommande decenniet, och vilka trender ligger bakom denna utveckling? Kan moderna demografiska prognoser anses utgöra ett tillförlitligt planeringsunderlag för den nutida kommunala verksamheten ? Det är primärt den deskriptiva metoden som tillämpas i uppsatsen. Denna kompletteras dock stundtals av komparativa analyser. Resultaten visar att kommunala demografiska prognoser är i princip mindre komplexa versioner av SCB:s nationella prognos. Då hela 247 av 290 kommuner i Sverige tillämpar prognoser som underlag för sin framtida planering, betraktas dess ställning som tämligen god. Kommunala prognosers syfte är att vara ett realistiskt underlag vid beslutsfattandet över distributionen av kommunens resurser. Enligt insamlat material förutspås de redan befolkningsmässigt stora kommuner och deras agglomerationer att fortsätta växa. Detta indikerar en vidare urholkning av glesbygden, där främst yngre flyttar mot större städer för studier och arbete och lämnar bakom sig medelålders och äldre. Den sociala faktorn blir vid en viss ålder överordnad rent ekonomiska vinster, vilket förklarar varför äldre och medelålders väljer att stanna kvar i sina hemorter i högre utsträckning än yngre människor. Den största dragningskraften vad gäller större kommuner är deras befolkningsmässiga storlek och diversifierade dynamiska arbetsmarknader, medan mindre kommuners dragningskraft baseras primärt på jämförelsevis låga boendekostnader. Kommunala prognoser tillförlitlighet determineras utifrån jämförelser mellan tillgängliga kommunala prognoser och deras regionala och nationella motsvarigheter. Även om den förutspådda befolkningsutvecklingen är något högre bland tillgängliga kommunala prognoser än vad som tolkas från nationellt och regionalt håll, så kan kommunala prognoser ändå anses generellt tillförlitliga då dess utfall befinner sig inom rimlighetens gränser.

<p>Abstract: Utsagor gällande framtida utfall betecknas som framtidsstudier. Den mest vidsprida och accepterade av alla framtidsstudier är den så kallade demografiska prognosen. Föreliggande uppsats har som syfte besvara tre frågeställningar genom att analysera prognoser utifrån ett kommunalt perspektiv. Frågeställningarna är följande: Vilken sammansättning, ställning och syfte har nutida befolkningsprognoser inom den Svenska kommunala verksamheten? Hur kommer den geografiska fördelningen av människor utvecklas under det kommande decenniet, och vilka trender ligger bakom denna utveckling? Kan moderna demografiska prognoser anses utgöra ett tillförlitligt planeringsunderlag för den nutida kommunala verksamheten ? Det är primärt den deskriptiva metoden som tillämpas i uppsatsen. Denna kompletteras dock stundtals av komparativa analyser.</p><p>Resultaten visar att kommunala demografiska prognoser är i princip mindre komplexa versioner av SCB:s nationella prognos. Då hela 247 av 290 kommuner i Sverige tillämpar prognoser som underlag för sin framtida planering, betraktas dess ställning som tämligen god. Kommunala prognosers syfte är att vara ett realistiskt underlag vid beslutsfattandet över distributionen av kommunens resurser. Enligt insamlat material förutspås de redan befolkningsmässigt stora kommuner och deras agglomerationer att fortsätta växa. Detta indikerar en vidare urholkning av glesbygden, där främst yngre flyttar mot större städer för studier och arbete och lämnar bakom sig medelålders och äldre. Den sociala faktorn blir vid en viss ålder överordnad rent ekonomiska vinster, vilket förklarar varför äldre och medelålders väljer att stanna kvar i sina hemorter i högre utsträckning än yngre människor. Den största dragningskraften vad gäller större kommuner är deras befolkningsmässiga storlek och diversifierade dynamiska arbetsmarknader, medan mindre kommuners dragningskraft baseras primärt på jämförelsevis låga boendekostnader. Kommunala prognoser tillförlitlighet determineras utifrån jämförelser mellan tillgängliga kommunala prognoser och deras regionala och nationella motsvarigheter. Även om den förutspådda befolkningsutvecklingen är något högre bland tillgängliga kommunala prognoser än vad som tolkas från nationellt och regionalt håll, så kan kommunala prognoser ändå anses generellt tillförlitliga då dess utfall befinner sig inom rimlighetens gränser.</p>

Med ökad användning av elektricitet av både privatpersoner och industri står Sverige inför en utmaning att täcka upp för belastningen i framtiden. Denna utmaning har i denna studie fått stå som grund för att utforska hur designfiktion kan ge återkoppling om framtida komplexa tjänstesystem. Detta utifrån att designfiktion visat sig ha potential inom framtidsforskning och design av interaktiva produkter för att skapa en samtalsrymd av kritiskt tänkande. Sex experter inom utveckling av tjänster och teknik inom elbranschen har intervjuats och fått läsa designfiktioner som visar en fiktiv framtid om 25 år. Resultatet visade att återkopplingen innefattar värdering av framtidsscenarion, beskrivningar av alternativa framtider, och engagerade resonemang kring framtiden och dess konsekvenser. Deltagarna kritiserade framtidsscenarion och resonerade utifrån olika aspekter och perspektiv. Resultatet gick därför i linje med teori om hur designfiktion kan skapa en samtalsrymd som kan stötta kritisk reflektion kring komplexa utmaningar i tjänstesystem. Slutsatsen var att designfiktion har potential att vara en effektiv metod för att få stakeholders att reflektera över möjliga konsekvenser av framtidsscenarion utifrån flera perspektiv och aspekter.