Europarådet är en extern aktör som utöver inflytande för att integrera Europas utbildningssystem. Den mellanstatliga organisationen har givit ut ett utbildningsmaterial för att påverka undervisningen om kontroversiella frågor. Materialet kan i samhällskunskapen ses som en ramfaktor som utövar diskursivt inflytande på undervisningen om kontroversiella frågor. Jag har visat att materialet uttrycker en instrumentell demokratisyn där elever ses som individer som ska socialiseras till rationella subjekt. Materialet betonar konsensus och strategier för att utveckla kommunikativa förmågor, vilket får mening i en deliberativ didaktisk diskurs. Konflikt förstås som didaktisk situation endast i den mån elever kan utveckla strategier för att komma överens. Den kulturella heterogeniteten som kommer av globaliseringen skrivs fram som ett problem, snarare än en tillgång för undervisningen. Känslor och polarisering ses som hinder, vilka materialet erbjuder strategier för att möta. Medborgarbildningens subjektifierande dimension marginaliseras i materialet. Med Sveriges insteg i Eu har politiska och sociala processer kommit att omförhandlas. Jag har här försökt undersöka hur den svenska skolans demokratiuppdrag påverkas av internationellt inflytande. Då jag inte ser några tecken på en minskad globalisering finns ett behov av ökad forskning om hur externa aktörer påverkar undervisningen i samhällskunskap.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur samhällskunskapslärare behandlar Sverigedemokraterna i sin undervisning och hur det förhåller sig till lärarens syn på värderingar, elevens medborgarskap och Sverigedemokraternas ideologi. Detta sker genom samtalsintervjuer med fyra samhällskunskapslärare. Uppsatsen syftar även till att utifrån partiets åsiktsdokument föra en diskussion kring Sverigedemokraternas ideologiska utgångspunkter och hur dessa överensstämmer med skolans värdegrund. Uppsatsen föreslår att Sverigedemokraterna tillskrivs en högerpopulistisk politisk grundsyn och i åsiktsdokumentens jämförelse med skolans värdegrund bedöms den i flera fall vara problematisk. Partiets krav på assimilering samt delar av dess kritik av islam och mångkultur har setts som svårförenlig med skolans värdegrund. Lärarens syn på värderingar, elevens medborgarskap och framförallt huruvida Sverigedemokraternas ideologi strider mot värdegrunden eller ej, har visat sig delvis hänga samman med lärarens undervisning om partiet. Exakt hur de olika delarna påverkar är dock oklart.  Framförallt har ett värdenihilistiskt och i grunden värdeneutralt förhållningssätts relation till värnandet av värdegrunden utretts. Merparten av lärarna ansåg att de inte bör vara värdeneutrala i värdefrågor som berör värdegrunden, huruvida läraren bedömer Sverigedemokraternas åsikter som kompatibla med skolans värdegrund eller ej blir därför en nyckelfråga.

I denna studie har jag undersökt hur undervisande lärare i SO-ämnena för årskurserna 4-6 upplever, förmedlar och praktiserar begreppen källkritik, källkritisk granskning och ett källkritiskt förhållningssätt i sin undervisning. Jag har också fört en diskussion angående lärarnas uppfattning om uppdraget att förmedla begreppen till eleverna får den förväntade konsekvensen, att eleverna oavsett kontext använder begreppen i sin skolvardag och om lärarna tycker sig ha den kunskap de behöver för att undervisa om källkritik. Data till studien samlades in genom semistrukturerade intervjuer av informanter. Resultatet av studien visar på det finns ett behov av kompetensutveckling hos lärarna för att hålla jämna steg med den utveckling som sker på Internet av kontinuerlig tillväxt av information som behöver granskas källkritiskt. Resultatet visar också att det är viktigt att elevernas källkritiska förhållningssätt utvecklas till vara en naturlig förmåga som används oavsett kontext. / <p>SO</p>

Denna uppsats består av en läromedelsanalys av samhällskunskapsböcker för gymnasieskolan. Texten tar avstamp i några teoretiska utgångspunkter: den universalistiska liberalismen är inte värdeneutral och kan stå i konflikt med andra idétraditioner, massutbildningssystemet i västvärlden har varit en viktig komponent för att bygga en nationell identitet och utbildningssystemet konstruerar en samhällsgemenskap med traditioner och normer som riskerar att andrafiera och utöva symboliskt våld mot dem som står utanför normen. Metoden är en diskursanalys och fyra läroböcker har undersökts. Klassrummet och de läromedel som används i det är en del i en samhällelig kontext och påverkas av omvärlden. Med teorierna som utgångspunkt genomförs analysen i tre steg: inledningsvis undersökte jag hur samhällsgemenskapen – vi:et – konstruerades. Med hjälp av liberal universalism som analytiskt begrepp letade jag efter nyckelord som exempelvis: kristendom, Sverige, Europa och demokrati. I det andra steget diskuterades följderna av att konstruera en samhällsgemenskap genom begreppen andrafiering och symboliskt våld. Avslutningsvis diskuterades dessa följder i kontexten av det mångkulturella klassrummet och vad det kan få för konsekvenser för lärare som vill använda dessa läroböcker. Resultatet visade att läroböckerna på ett tydligt och genomgripande sätt lyfte det svenska och europeiska genom att beskriva demokrati, mänskliga rättigheter och andra västerländska ideal som självklara och bör spridas till resten av världen. Urvalet kan betraktas som eurocentriskt och det icke-konfessionella politiska styret beskrevs som det mest rationella och moderna. Då vi:et gestaltades som positivt på ett så tydligt sätt argumenterade jag för att andrafieringen och det symboliska våldet hade ännu större risk att utövas, i synnerhet i det mångkulturella klassrummet. Vidare påstod jag att lärare som vill använda tillgängliga böcker i samhällskunskap för gymnasieskolan bör göra det på ett medvetet sätt genom att komplettera det eurocentriska innehållet med material som belyser andra perspektiv och ökar elevers förståelse och tolerans för andra kulturer, vilket även läroplanen betonar.

This dissertation is a critical study on conceptions of future in swedish social studies textbooks for primary secondary school, and a discussion on discourses of the young person as a future political subject. The main part of the thesis is a discourse analysis of textbooks published within the timeframe 1992 through 2010. The demarcation of the two decade timeframe stems from a critical discussion within educational research on political and educational discourses about individual and common future in recent years. I mainly draw my critical theoretical argument from a discussion on what in radical democratic theory is referred to as a post-political state within late liberal democracies. Much of the future oriented educational research is implicitly rooted within this discussion, where the possibility of understanding the young person as a future political subject to a great extent is scrutinized. The method through which the textbooks are read is discourse analysis, mainly inspired by deconstruction, focusing social and political logic within normative texts. My findings are that future in large parts of the textbooks is put forth as dependant on the single individual´s commitment to making the future democratic society possible through political engagement, but also her adaptation to an already well ordered democratic society. Commitment and adaptation take form in two, what I call, ontopolitical discourses about the young person as a future partaker of democratic society. The first discourse delineate the young person as partaker in an already initiated course onto a better common future. As an individual the young person is put forth as part of an overarching common shared temporal movement towards future for the society as a whole. Earlier books seem to suggest this temporalization of the common, to a higher extent than later. Later books suggest the idea of the young person as possible part to either a positive common future full of personal opportunities at hand, or a negative common future, shared by those without same life opportunities. This second discourse render threats towards the future democratic society, as such individuals without ability to fulfil their aspirations. Being unemployed at the outskirts of society both put a strain on the ordered society and also implies that those without means to take care of themselves might in fact become dangerous. Through French thinker Jacques Rancière I suggest that these implications should be understood as a view on future society where all are included, but some are included through defining them as excluded within society.

The aim of this study is tos to make visible if and how teachers integrate democratic abilities in social studies education. I also want to examine what teachers experience enable or hinder the teaching of democratic abilities. The study is based on the following questions: Does deliberative and participatory democratic abilities apply in teaching and if so, how is this done in the actual teaching? What opportunities and challenges do teachers find in conversations-and participatory democratic abilities? The study examines how teachers teach deliberative and participatory democracy. This study is qualitative and based on interviews and observations offour teachers working in grade 3. The theoretical frame of the study is founded on the deliberative democracy model of Tomas Englund and Åsa Forsberg which is used to study how deliberative abilities take place in teaching. Furthermore, the theory formed by Roger Hart, called Ladder of participation,is used to study whether teachers invite studentsto participateand influencetheir own education. I also used Ljungberg and Unemar Öst theory about teacher's communicative strategies in connection with the controversy handling to give an understanding about how teachers handle controversy, but also how they in connection with controversy encourages deliberative conversations.The results of the study showed that the students did apply and practice conversations democratic abilities.Despite this, some deliberative democratic abilities were more prominent than others.On the other handthe application of participatory abilities were not as common as training deliberativ democractic abilites.