Verklighet och fiktion betraktas ofta som varandras motpoler, det verkliga i kontrast till det påhittade. När någon bryter dessa konventioner skapas reaktioner. Den här studien utforskar det filmtekniska greppet direkt tilltal, fenomenet som implicerar att ‘bryta den fjärde väggen’. Syftet med den här studien är att undersöka hur direkt tilltal används i TV-serien Fleabag (BBC, 2016) och hur det fungerar som retoriskt verktyg inom ett narrativ. Genom en kvalitativ metod kommer första tillfället av direkt tilltal, samt sista användningen av fenomenet, analyseras utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av visuell retorik: actio retorik, parasociala relationer och teorier kring direkt tilltal. Genom multimodala transkriberingar av vardera scen och respektive retorisk analys resulterar studien i att karaktärens direkta tilltal går att tolkas som retoriska verktyg. Genom actiotillgångar och kvaliteter, samt ethos och pathos, bygger Fleabag upp en autentisk attityd och vinner över åskådaren genom intimitet.