<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.

This thesis investigates the role of ideas in policy processes. It does so using three theories as a starting point, selected for being alike yet unique in their description of how ideas may “get stuck” in the organization’s production and reproduction of policy. The theories are Discourse Coalition Framework, Advocacy Coalition Framework, and Punctuated Equilibrium Theory. These theories have very different emphases but share constructivist traits and an interest in how social processes of meaning making take form in a rather “traditional” organizational setting, thus paying attention to, if not reducing the study to, the institutions of representative democracy. Two theoretical problems are identified within these theories. They concern 1) the mechanism and 2) the object of analysis. The theoretical question addressed in part I is: How are we to understand the proposition that ideas may cause stability in policy processes? What is the underlying mechanism? It is argued that the cognitive mechanism which the theories use should be substituted with a social psychological one. The assumption that stability is created when political actors conform to the ideas of others when they are confronted with apparent unanimity among policy makers, rather than that they internalize these ideas, makes both greater stability and instability in policy processes more plausible. Part II poses the question; if we are to investigate policy stability and instability using the discussed theoretical perspective, what unit of analysis should we use? In other words, what is a policy? It is argued that if ideological stability is seen as an effect of how policy formulation is organized (as is argued in part I), then close attention must be paid to processual factors when it is decided what unit of policy, on what level, might be explained. It is furthermore argued that although we may theoretically form an idea about substantially coherent patterns of policy recognizable as a policy, which should result from stable organizational patterns of communication in the policy process, it remains an empirical question if and where these patterns can actually be found. An analysis of Swedish environmental policy is performed to allow for observations of the degree to which empirical evidence is consistent with the policy patterns predicted by the theoretical assumptions outlined in part one.

This thesis starts from the proposition that the ethical meat discourse that is, the discourse recognizing that factory farming is unacceptable while maintaining that it is possible to produce meat in an acceptable way — has not been thoroughly analyzed. Indeed, both the partisans of this idea and the animal rights literature provide oversimplified analyses of this relatively new phenomenon. Considering its explosion in popularity since Michael Pollan published the essay “An Animal's Place” in The New York Times Magazine in 2002, this lack of research is particularly problematic for the animal rights movement as this new discourse directly counters its objectives. As such, this thesis uses Gramsci’s concept of passive revolution to develop a richer analysis of the apparent marginalizing effect that this discourse has on the animal rights movement. More precisely, the thesis addresses the question: “If the emergence of the ethical meat discourse is understood as part of a passive revolution, what can the specific process of passive revolution tell us about the impacts of the ethical meat discourse on the animal rights movement?” It argues that the passive revolution operates on two levels: (1) it depoliticizes the issue of meat consumption by presenting it as irrelevant and reducing it to technical details and (2) it absorbs the moderate elements of the animal rights movement by proposing an attractive alternative. Both of these processes lead to the marginalization of the few animal advocacy organizations still criticizing ethical meat. The analysis is divided in three parts. The first and second analyze respectively the content of the discourse and internal dynamics of the coalition formed around it using Maarten Hajer’s concept of discourse-coalition. Building on this comprehensive understanding of the ethical meat discourse, the actual process of passive revolution is analyzed by looking at the way the meat industry, environmental organizations and animal advocacy organizations engage with it.