Sjöräddningssällskapet har sedan 1907 räddat liv genom frivilliga sjöräddare. De har en vision om att kunna effektivisera sina räddningsaktioner genom att skicka ut en drönare till olycksplatsen för att få en övergripande bild av händelsen och på så sätt kunna anpassa rätt utrustning och personal. Idén var att konstruera drönarens kropp i form av en textil 3D-struktur, detta skulle underlätta dess användning då den skulle bli flexibel och vid olycksplatsen kunna stuvas undan och förflyttas smidigare. Tanken är att drönaren ska ha en konstruktion som kan blåsas upp och bli styv för att sedan kunna tömmas på luft och bli flexibel. Syftet med denna studie är att ta fram en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare där förhoppningen är att den textila 3D-kroppen ska kunna formstickas som en vinge. I distanstextil skapas luftrum mellan lagren vilket möjliggör att en uppblåsbar konstruktion kan skapas. Genom att variera olika parametrar kan man även ta fram önskade egenskaper som styvhet, form, flexibilitet samt lättvikt. För att skapa en distanstextil som är styv i uppblåst läge krävs en beredning. Trikåvaror är generellt svåra att bereda, därför har studien undersökt olika trikåbindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar.   Den formstickade distansstrukturen i väfttrikå tillverkades på en flatstickmaskin, där formen skapades genom masköverhängningar. Genom att binda distanstråden på olika nålavstånd kunde ett ovalt tvärsnitt uppnås. För att undersöka olika bindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar testades flatstickade 2D-prover. Bindningarna var slätstickning, pikévariant över 2 system, pikévariant över 4 system samt slätstickning med plätering. De olika beredningar som undersöktes var silikonbeläggning, polyuretanfilm, polyetenfilm tillsammans med polyuretanfilm samt en polypropenfilm. Syftet var att hitta en beredning som är lätt i vikt, luft- och vattentät. Ett vidhäftningstest utfördes på bindningarna slätstickning, pikévariant över 2 system samt pikévariant över 4 system med hjälp av en dragprovare för bestämning av de olika bindningarnas vidhäftning mot olika lamineringar. De tre bindningarna i kombination med laminering testades även för luft- och vattentäthet.   Studien visar att det finns goda möjligheter att formsticka en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare. Resultatet visar att provkroppen som var stickad med pikévariant över två system samt laminerad med polyuretanfilmen gav bäst resultat vid utfört vidhäftningstest. Vid test av luftgenomsläpplighet visade pikévariant över två system med laminering av polyuretanfilm tillsammans med en polyetenfilm tätast resultat med låg luftgenomsläpplighet. Test för bestämning av vattentäthet visar att den slätstickade varan med en laminering med polyetenfilm och en polyuretanfilm gav bäst resultat. / Since 1907, the Swedish Sea Rescue Society has saved lives with the help of volunteer workers. Their vision is to be able to improve their rescue operations with quicker respond times by sending out a drone to the scene of an accident. The idea is to get a comprehensive picture of the scene, so they can adapt the right equipment and personnel for the job. The idea is to create a drone with a textile 3D structure, which would ease use as it would become flexible and easier to remove from the scene of the alarm. The drone should have a structure similar to a stand-up paddle board, where it can be inflatable and become stiff and then be deflated and folded and tucked away.   The purpose of this study is to develop a flat knitted spacer fabric that will serve as a body of the drone, hoping that the textile 3D structure can be shaped like a wing. With spacer fabrics, space for air is created between the layers, enabling an inflatable construction to be created. By varying different parameters, one can also develop desired features such as stiffness, shape, flexibility and decrease weight. To be able to create a spacer fabric that is stiff when inflated, a finishing process is required. It is generally hard to find a finishing to a knitted fabric, therefore the study investigates the ability of different bindings on a knitted fabric to adhere to finishes.   The shaped spacer fabric was manufactured by weft knitting on a flat knitting machine called Stoll CMS 822 HP. A wing shaped spacer and an oval cross section were achieved in this study. To investigate how the binding affects the adhesion of the finishing, three different bindings of flat knitted 2D- structures were tested. The bindings were: plain fabric (single jersey), pique structure over 2 feeders, pique structure over 4 feeders and plain fabric with plating. The finishing processes that were studied were silicone coating, a polyurethane film, a polyethylene film and a polypropylene film. The aim was to find a finishing with the properties of light weight, air and water tightness. An adhesion test was performed on the bindings plain fabric, pique structure over 2 feeders and pique structure over 4 feeders by a tensile tester to determine the adhesion between the tested bindings and finishes. These test specimens were also tested to determine resistance to water penetration and air permeability.   The study shows that it is possible to create a shaped spacer fabric by flat knitting, that will act as the body of a drone. The result of the adhesion test shows that the test specimen with binding pique over 2 feeders and laminated with a polyurethane film performed the best. In the air permeability test the same binding showed the best result but with a lamination of a polyurethane film and a polyethylene film. The test to determine resistance to water penetration showed that the binding plain fabric was the best, with a lamination of a polyurethane film, and a polyethylene film.

Tillsammans med företaget Houdini Sportswear har det här projektets ämne och avgränsningar tagits fram. Houdini är ett svenskt klädföretag som designar friluftskläder av hög kvalitet och med stort fokus på funktion och komfort. De letar ständigt efter nya lösningar för utveckling kring smartare materialval, förbättrad funktion och komfort och mindre materialåtgång. I det här projektet vill Houdini undersöka hur man kan utveckla förhållandet mellan värmeisolering och vikt i flatstickade textila strukturer. Genom att öka textilens värmeisolerande förmåga med fokus på minskad vikt kan både materialåtgång och ökad funktion och komfort nås. En av de viktigaste faktorerna som bidrar till hög värmeisolerande förmåga är mängden instängd stilla luft i den textila strukturen. En tät ytstruktur och mycket volym med många luftfickor är därför intressant för att behålla och immobilisera luften i varan. Syftet med studien är att undersöka hur justeringar av parametrar i en distanstextil, stickad på flatstickmaskin påverkar den värmeisolerande förmågan. Tillsammans med Houdini har en viktbegränsning satts på 400 g/m2 och genom hela studien används endast en typ av ullgarn med garngrovlek Nm 48/2 för att skapa en vara som är i monomaterial och som relativt lätt kan brytas ner.   För att testa den värmeisolerande förmågan hos textilier idag använder Houdini och flera andra företag standardiserade testmetoder. På forskningsinstitutet Swerea IVF finns möjligheten att testa sina textilier med vald testmetod. Dessa metoder är dock otillgängliga och kräver avancerad utrustning som kan försvåra processen och ta lång tid. Studiens syfte är därför även att ta fram och jämföra en egen, mer lättillgänglig, framtagen testmetod för värmeisolering med två standardiserade testmetoder, SS-­ISO 5085-­1:2004 och ISO 11092:2014, för att se om och hur resultaten varierar mellan dem.   En förstudie genomförs där olika bindningar och två egna testmetoder för värmeisolering tas fram. En av testmetoderna och en distanstextil utvecklas vidare i huvudstudien. Fokus ligger på variationer av distanstrådens masklängd och placering. Samtliga prover från huvudstudien testas på den egna testmetoden och vissa utvalda prover testas på de två nämnda standardiserade testmetoderna på Swerea IVF. Sedan görs en jämförelse mellan resultaten.   Resultatet visar att det inte finns något tydligt samband mellan ökad masklängd och ökad värmeisoleringsförmåga. Däremot kan vissa slutsatser dras om att ökade intervaller av distanstrådens placering kan öka den värmeisolerande förmågan. Detta ökar dock även vikten. Resultat från mätningar med tre olika testmetoder visar att rangordningen av provers värmeisolerande förmåga skiljer sig mellan de olika metoderna. Den egna testmetoden bör därför vidareutvecklas men anses ändå ha potential för att jämföra provers värmeisolerande förmåga. / This study is a collaboration with the sportswear company Houdini Sportswear. They are looking for new ways to improve function and comfort in their garments with less material waste and choosing more sustainable materials. The aim of this study is to investigate the relationship between heat and weight in flat bed knitted spacer structures and what parameters that affects it. By creating a material with high heat insulating properties and with focus on reducing the weight it is possible to reduce the material waste and to achieve an improved function. One of the most important factors contributing to high insulation value is the amount of entrapped still air within the textile structure. This project therefore investigates how the stitch length and the placement of the spacer thread can affect the amount of air within the structure and thereby the thermal insulation. Together with Houdini a weight limit has been set to 400 g/m2 and only one type of wool yarn is used throughout the project in order to make a mono-­material fabric that can more easily degrade.   When measuring the thermal insulation properties of a fabric standardized methods are often used. These might have advanced equipment and be hard to access.The second aim of this project is therefore to develop a more accessible test method for measurement of thermal insulation in textiles and also to compare the results from the own method with the results from two standardized methods.   A pre study is made where different structures and two own developed test methods are being investigated. One of the test methods and a spacer binding is further developed in the main study where focus lies on reproducibility of the tests, and variations of the spacer thread stitch length and placement. All of the samples from the main study is tested on the own developed test method and some chosen samples are tested on two standardized test methods: ISO 5085-­1:2004 and ISO 11092:2014 at the Swedish research institute Swerea IVF. A comparison is made between the results from the three methods.   The results show that tests with our own developed test method has not been able to show a clear relationship between heat insulation and the changes of parameters in different textiles. Although, the samples that have been tested indicate that there might be a relationship between high heat insulating properties when the spacer thread is knitting more frequently. When comparing the results from the three different test methods the own developed method show different raking from the two standardized methods. The own developed test method should therefore be further developed. But still, after discussion with Valter Dejke, researcher at Swerea IVF, and Sibel Okcabol, quality manager at Swerea IVF, it is believed that the own test method could be used for comparing thermal insulating properties between textiles.