<p>Fiberweb Sweden AB är en ledande tillverkare av polypropenbaserad fiberduk med Europa som huvudmarknad. När extrudering och spinning av polypropen till trådar utförs genereras beroende på polypropenets relativa känslighet för termisk nedbrytning lättflyktiga organiska föreningar vid smältning. Vid fiberspinning separeras den resulterande gasströmmen från produktflödet och behandlas innan det släpps ut i recipienten. Detta uppnås genom en för gasströmmen installerad kondensor. Det huvudsakliga syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheten att minska företagets utsläpp av lättflyktiga organiska föreningar genom att studera den befintliga kondensorns ingående kylvattentemperatur och dess inverkan på kondensatmängd. Arbetet innefattar även framtagandet av förslag gällande kort- och långsiktiga lösningar avseende företagets utsläpp till luft. Av den anledningen har mycket av tyngdpunkten av arbetet lagts på förståelsen av grundproblematiken genom att undersöka mekanismen för hur rökgaserna bildas. Detta innefattar kunskapen i grunderna för de organiska radikalreaktioner som sker vid den termiska nedbrytningen av polypropen vid extrudering. Den praktiska delen av arbetet är uppdelat i fyra försök. Genom att bygga en kondensationsenhet och koppla ett delflöde från rökgasreningsprocessen är försök genomförda med två olika gasflödeshastigheter och kylvattenflöden.</p><p>Utvunnet kondensat vägs som funktion av tid. Effektivitetsgraden beräknas som funktion av inkommande gasmassflöde. Resultaten indikerar att genom temperatursänkning från 21C kondensatmängden fördubblas och med potentialen att minska Fiberwebs utsläpp till luft med mellan 2 % till 15 % (per spinnbeam). Den teoretiska beräkningen som utfördes visar en potentiell minskning av utsläppen till luft mellan 25% till 42%.</p><p>Effekten av uppehållstid undersöktes. Planerade och oplanerade produktionsstopp resulterade i otillräcklig upplösning av resultaten beträffande uppehållstid. Resultat tyder på att processens installerade värmeväxlare (WRT) är underdimensionerad.</p>

Fiberweb Sweden AB är en ledande tillverkare av polypropenbaserad fiberduk med Europa som huvudmarknad. När extrudering och spinning av polypropen till trådar utförs genereras beroende på polypropenets relativa känslighet för termisk nedbrytning lättflyktiga organiska föreningar vid smältning. Vid fiberspinning separeras den resulterande gasströmmen från produktflödet och behandlas innan det släpps ut i recipienten. Detta uppnås genom en för gasströmmen installerad kondensor. Det huvudsakliga syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheten att minska företagets utsläpp av lättflyktiga organiska föreningar genom att studera den befintliga kondensorns ingående kylvattentemperatur och dess inverkan på kondensatmängd. Arbetet innefattar även framtagandet av förslag gällande kort- och långsiktiga lösningar avseende företagets utsläpp till luft. Av den anledningen har mycket av tyngdpunkten av arbetet lagts på förståelsen av grundproblematiken genom att undersöka mekanismen för hur rökgaserna bildas. Detta innefattar kunskapen i grunderna för de organiska radikalreaktioner som sker vid den termiska nedbrytningen av polypropen vid extrudering. Den praktiska delen av arbetet är uppdelat i fyra försök. Genom att bygga en kondensationsenhet och koppla ett delflöde från rökgasreningsprocessen är försök genomförda med två olika gasflödeshastigheter och kylvattenflöden. Utvunnet kondensat vägs som funktion av tid. Effektivitetsgraden beräknas som funktion av inkommande gasmassflöde. Resultaten indikerar att genom temperatursänkning från 21C kondensatmängden fördubblas och med potentialen att minska Fiberwebs utsläpp till luft med mellan 2 % till 15 % (per spinnbeam). Den teoretiska beräkningen som utfördes visar en potentiell minskning av utsläppen till luft mellan 25% till 42%. Effekten av uppehållstid undersöktes. Planerade och oplanerade produktionsstopp resulterade i otillräcklig upplösning av resultaten beträffande uppehållstid. Resultat tyder på att processens installerade värmeväxlare (WRT) är underdimensionerad.

Förpackningsmaterial av plast är idag vida använt inom livsmedelsindustrin för att skydda livsmedel under transport, förvaring och tillagning. Vid tillverkning av plast används ett flertal olika additiv som visat sig kunna migrera till livsmedel och verka hormonstörande. Migrationen av ämnen från förpackningsmaterial påverkas av flera parametrar så som temperatur, förvaringstid, livsmedlets egenskaper som till exempel fetthalt eller aciditet samt det migrerade ämnenas egenskaper. Syftet med studien var att undersöka förekomst av östrogenlika ämnen i ett vanligt förekommande förpackningsmaterialet (TPH100) som används vid förvaring och uppvärmning samt om dessa ämnen migrerar till livsmedel under olika förhållanden. I Studien användes två livsmedelssimulanter, ättiksyra 3% (B) samt etanol 50% (D1) specificerade i gällande direktiv inom Europa. Temperaturens påverkan på migration från förpackningsmaterialet till livsmedelssimulantlösningarna undersöktes genom kylskåpsförvaring samt kylskåpsförvaring med efterföljande uppvärmning i ugn. Förekomst av östrogenlika ämnen i materialet och livsmedelssimulantlösningar analyserades med en mekanismspecifik östrogenreceptor (ER)-baserad bioanalys U2OS-ERα CALUX. För att undersöka om den östrogenlika aktiviteten som uppmättes i materialet kom från PAHer analyserades provet även med en aryl hydrocarbon (Ah)-receptor baserad bioanalys HII4E-luc. Studiens resultat visade förekomst av ämnen i förpackningsmaterialet som kunde binda till och aktivera östrogenreceptor ERα (4.1 pg EEQ/g plast). Vidare indikerade resultaten att dessa ämnen kan migrera till livsmedel med likvärdig aciditet som livsmedelssimulant B (&lt; pH 4,5) vid upphettning till 121 Cº i ugn under en timme. Migrationen från materialet under dessa förhållanden var 1,1-2,0 pg EEQ/g. För livsmedelssimulant B uppmättes ingen kvantifierbar migration vid kylskåpsförvaring. Resultaten för livsmedelssimulant D1 vid kylskåpsförvaring och/eller uppvärmning visade att det inte förekom någon migration till livsmedel med hög fetthalt i kvantifierbara mängder. Ingen kvantifierbar Ah-receptor aktivitet kunde detekteras med HII4E-luc bioanalysen vilket visar att det troligen inte var PAHer som orsakade den östrogenlika effekten. Resultaten indikerar att materialet innehåller och kan avge kvantifierbara mängder östrogenlika ämnen till livsmedel vid användning. Vidare studier med kemiskanalys behövs för att identifiera vilka ämnen som orsakat effekten i bioanalysen.

Målet med projektet var att förbättra polypropens gasbarriär genom att addera olika nanofyllmedel, grafenoxid och kalciumkarbonat. I detta projekt undersöktes främst hur genomsläppligheten av syrgasmolekyler, syrgaspermeabiliteten, ändrades när man tillsätter fyllmedel till polypropen med hjälp av MOCON. Resultaten visade att genomsläppligheten av syrgas minskade något med grafenoxid men blev sämre med den mindre tillsatsen av  kalciumkarbonat. Tester som utfördes gjordes med TGA och DSC men permabilitetstestet framhävs som det mest centrala. Resultaten som erhölls vid permabilitetsundersökningen tros komma av hål i filmerna på molekylär nivå, i dessa hål kan då molekylerna passera igenom filmen fritt.  Övriga resultat pekar på att fyllmedlen inte påverkar polypropens smält- eller kristallisationstemperatur nämnvärt men att dess styrka reduceras.  Då polypropen är en mycket stark polymer så försämrar tillsatsen av fyllmedel styrkan hos materialet, däremot ökade E-modulen. Utöver det verkar inte fyllmedelet ha påverkat de fysikaliska egenskaperna så som Tg och Tc. Samtidigt som den termiska stabiliteten ökade med en tillsatts av GO förändrades den inte nämnvärt när kalciumkarbonat adderades utan den bröts ned vid ungefär samma temperatur som rent polypropen.

Polymerer produceras i stora mängder både för människors vardagliga liv och för applikationer i industrin. En anledningen till deras popularitet är på grund av variationer i materialegenskaper. Genom att kombinera olika polyemerer i sammansättningar produceras polymerblandningar med speciella egenskaper. Syftet med arbetet är datainsamling för tre polymerblandningars mekaniska och termiska egenskaper. Polymerblandningarna består avtermoplastiks polyuretan(TPU) blandat med, polypropen(PP), polykarbonat(PC) ochpolylaktid (PLA). För kunskap om tidigare forskning inleds denna kandidatuppsats med litteraturstudie. Alltså har kvalitativa metoder tillämpats. Strävan har varit att använda litteratur som publicerats nära i tiden på grund av att det sker mycket forskning kring polyemerer. I de fall där äldre litteratur använts har informationen jämförts med nyare forskning för att konstatera att det även stämmer i nutid. Till största del grundar sig projektet på laborationer, därför har även kvantitativa forskningsmetoder bedrivits. Tidsbrist resulterade i att projektet avgränsades under arbetets gång. Från början var det planerat att genomföra prover med 10,30,50 och 90 % TPU med resterande procentandel PLA, PC och PP. Blandningsprover med 90 % PC hann inte genomföras, därför föreslås detta viktförhållande till framtida forskning. Dragprovstester hann inte genomföras och kan därför vara något att överväga. Att tillverka kompositer med blandningarna som matriser är ytterligare något värt att vidare undersöka. / Polymers are produced in large quantities both for people´s everyday lives and for applications in industry. One reason for their popularity is due to variations in material properties. By combining different polymers in compositions, polymer blends with special properties are produced. The purpose of this work is data collection for the mechanical and thermal properties of three polymer blends. The polymer blends consist of thermoplastic polyurethane(TPU) mixed with, polypropylene(PP), polycarbonate(PC) and polylactide (PLA). For knowledge of previous research, this bachelor´s thesis begins with a literature study. Thus, qualitative methods have been applied. The aim has been to use literature that has been published close in time due to the fact that there is a lot of research on polymers. In cases where older literature has been used, the information has been compared with recent research to establish that it is also true today. The project is largely based on laboratory work, which is why quantitative research methods have also been conducted. Lack of time resulted in the project being further delimited during the work. From the beginning it was planned to carry out samples with 10,30,50 and 90 % TPU with there maining percentage of PLA, PC or PP. There was no time to performed mixed samples with 90 % PC , therefore this weight ratio is proposed for future research. Tensile tests did not have time to be carried out and may therefore be something to consider. Making composites with the mixtures as matrices is another thing worth exploring further.

This thesis is focused on the determination of the propene polymerization kinetics on phthalate and nonphthalate diester Ziegler-Natta MgCl2-supported catalysts under the industrial conditions. The kinetic profiles were determined by various laboratory techniques for propene polymerization. For assessing the profiles were utilized batch gas and liquid polymerization modes in 2-litre and 4-litre reactors. Finally, the results were complemented with the runs performed in a unique Stopped-Flow apparatus, which allows polymerization of liquid propene at very short polymerization times. The kinetics profiles of both catalysts were determined and compared by combination of experimental data of these techniques. The basic properties of the synthesized polymeric powders were measured, such as the melt flow index, bulk density and amount of polypropene fraction soluble in cold xylene.

Arbetet syftar till att ta fram en hållbar infästning för virveldämpare till SSRS drönare av modell flygande vinge. Drönaren är specifikt framtagen för att användas till maritima sök och räddningsuppdrag och för att bidra till att utöka den svenska kustens säkerhet. Arbetet studerar ett landningsscenario för drönaren och utifrån detta tas en ny infästning fram. Infästningen av virveldämparen skall vara lätt att hantera för personalen, kräva minimalt med reparation och hålla för 50 landningar. Infästningen skall kunna utlösa och separera virveldämparen från vingen om det under landningen uppstår så stora krafter att dessa komponenter riskerar att ta skada. Arbetet följer DRM-struktur och syftar till att ta fram en prototyp med hjälp av en uttömmande idégenerering utförd med metoderna Speedstorming, Brainstorming och SCAMPER. Konceptsållningen sker med hjälp av anpassade poängsättningsmetoder och Pugh-analys. Det resulterande konceptet bestämmer vilka dimensioner som krävs för att kunna utföra hållfasthetsberäkningar på den valda infästningen, därefter skapas en prototyp vilken används för att utföra hållfasthetstester. De utförda beräkningarna och testerna gav olika resultat och den därav dragna slutsatsen medförde att materialegenskaper rörande elastisk deformation och variabler på hållfasthetstestet ej har beaktas. Testerna visade att den framtagna prototypen av expanderad polypropen hanterade de förutsedda krafterna väl även om testerna inte kunde utföras under helt verklighetstrogna landningsförhållanden. Slutresultatet av projektarbetet är att den framtagna infästningen av virveldämparen har, utifrån tillgängliga testningsmetoder, påvisat önskade egenskaper och att utförligare tester behöver genomföras för att avgöra om den uppfyller samtliga produktkrav. / This work is aimed at producing durable attachments for winglets on a drone, model flying wing, owned by the SSRS. The drone is specifically developed to be used for maritime search and rescue missions and to contribute to increasing the security along the Swedish coast and major inland lakes. During this work only one landing scenario by the drone was studied while creating the attachments, which required to be easy to handle, minimal to no repair work and a durability for 50 landings. The attachments also need to be able to release in case of excessive force during landing which risks jeopardizing the integrity of the wing or winglet. The work followed the DRM-structure and aimed to create a prototype through an exhaustive idea generation technique in three steps using the methods Speedstorming, Brainstorming and SCAMPER. All of these methods go through voting, Pugh analysis and concept screening. After one concept had been singled out its dimensions were decided on and used in calculations to determine its strength. From this information a physical winglet attachment prototype made of expanded polypropylene was created and used in strength and durability tests. Calculations and tests were found to have varying results and the conclusion was made that the material properties regarding elastic deformation and test variables most likely had not fully been taken into account. The tests failed to generate a realistic landing scenario given the requirements but still gave a positive result concerning the prototype's ability to absorb shock loads at landing. This work has resulted in a preliminary winglet attachment prototype which through testing has shown satisfying shock absorbing abilities, and that further testing is required to decide whether the attachment can meet all of the set product requirements.

Sjöräddningssällskapet har sedan 1907 räddat liv genom frivilliga sjöräddare. De har en vision om att kunna effektivisera sina räddningsaktioner genom att skicka ut en drönare till olycksplatsen för att få en övergripande bild av händelsen och på så sätt kunna anpassa rätt utrustning och personal. Idén var att konstruera drönarens kropp i form av en textil 3D-struktur, detta skulle underlätta dess användning då den skulle bli flexibel och vid olycksplatsen kunna stuvas undan och förflyttas smidigare. Tanken är att drönaren ska ha en konstruktion som kan blåsas upp och bli styv för att sedan kunna tömmas på luft och bli flexibel. Syftet med denna studie är att ta fram en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare där förhoppningen är att den textila 3D-kroppen ska kunna formstickas som en vinge. I distanstextil skapas luftrum mellan lagren vilket möjliggör att en uppblåsbar konstruktion kan skapas. Genom att variera olika parametrar kan man även ta fram önskade egenskaper som styvhet, form, flexibilitet samt lättvikt. För att skapa en distanstextil som är styv i uppblåst läge krävs en beredning. Trikåvaror är generellt svåra att bereda, därför har studien undersökt olika trikåbindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar.   Den formstickade distansstrukturen i väfttrikå tillverkades på en flatstickmaskin, där formen skapades genom masköverhängningar. Genom att binda distanstråden på olika nålavstånd kunde ett ovalt tvärsnitt uppnås. För att undersöka olika bindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar testades flatstickade 2D-prover. Bindningarna var slätstickning, pikévariant över 2 system, pikévariant över 4 system samt slätstickning med plätering. De olika beredningar som undersöktes var silikonbeläggning, polyuretanfilm, polyetenfilm tillsammans med polyuretanfilm samt en polypropenfilm. Syftet var att hitta en beredning som är lätt i vikt, luft- och vattentät. Ett vidhäftningstest utfördes på bindningarna slätstickning, pikévariant över 2 system samt pikévariant över 4 system med hjälp av en dragprovare för bestämning av de olika bindningarnas vidhäftning mot olika lamineringar. De tre bindningarna i kombination med laminering testades även för luft- och vattentäthet.   Studien visar att det finns goda möjligheter att formsticka en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare. Resultatet visar att provkroppen som var stickad med pikévariant över två system samt laminerad med polyuretanfilmen gav bäst resultat vid utfört vidhäftningstest. Vid test av luftgenomsläpplighet visade pikévariant över två system med laminering av polyuretanfilm tillsammans med en polyetenfilm tätast resultat med låg luftgenomsläpplighet. Test för bestämning av vattentäthet visar att den slätstickade varan med en laminering med polyetenfilm och en polyuretanfilm gav bäst resultat. / Since 1907, the Swedish Sea Rescue Society has saved lives with the help of volunteer workers. Their vision is to be able to improve their rescue operations with quicker respond times by sending out a drone to the scene of an accident. The idea is to get a comprehensive picture of the scene, so they can adapt the right equipment and personnel for the job. The idea is to create a drone with a textile 3D structure, which would ease use as it would become flexible and easier to remove from the scene of the alarm. The drone should have a structure similar to a stand-up paddle board, where it can be inflatable and become stiff and then be deflated and folded and tucked away.   The purpose of this study is to develop a flat knitted spacer fabric that will serve as a body of the drone, hoping that the textile 3D structure can be shaped like a wing. With spacer fabrics, space for air is created between the layers, enabling an inflatable construction to be created. By varying different parameters, one can also develop desired features such as stiffness, shape, flexibility and decrease weight. To be able to create a spacer fabric that is stiff when inflated, a finishing process is required. It is generally hard to find a finishing to a knitted fabric, therefore the study investigates the ability of different bindings on a knitted fabric to adhere to finishes.   The shaped spacer fabric was manufactured by weft knitting on a flat knitting machine called Stoll CMS 822 HP. A wing shaped spacer and an oval cross section were achieved in this study. To investigate how the binding affects the adhesion of the finishing, three different bindings of flat knitted 2D- structures were tested. The bindings were: plain fabric (single jersey), pique structure over 2 feeders, pique structure over 4 feeders and plain fabric with plating. The finishing processes that were studied were silicone coating, a polyurethane film, a polyethylene film and a polypropylene film. The aim was to find a finishing with the properties of light weight, air and water tightness. An adhesion test was performed on the bindings plain fabric, pique structure over 2 feeders and pique structure over 4 feeders by a tensile tester to determine the adhesion between the tested bindings and finishes. These test specimens were also tested to determine resistance to water penetration and air permeability.   The study shows that it is possible to create a shaped spacer fabric by flat knitting, that will act as the body of a drone. The result of the adhesion test shows that the test specimen with binding pique over 2 feeders and laminated with a polyurethane film performed the best. In the air permeability test the same binding showed the best result but with a lamination of a polyurethane film and a polyethylene film. The test to determine resistance to water penetration showed that the binding plain fabric was the best, with a lamination of a polyurethane film, and a polyethylene film.

För att motverka att innehållet i en behållare läcker ut krävs det att förslutningen är tät. För att förhindra läckage används någon form av tätning. På kapsyler i plast integreras ofta tätande element direkt i kapsylen i form av läppar eller kanter som pressar mot flaskan.Studien berör den inbyggda tätningen på en ”push-on”-kapsyl i Polypropencopolymer. Kapsylen tillverkas av Emballator Växjöplast AB och kallas DLM (dropless medicine) då den i de flesta fall monteras på glas- eller plastflaska som innehåller medicin. Kapsylens underdel pressas på flaskan permanent och den tvådelade kapsylen fungerar genom att en separat överdel skruvas på underdelen.Studien innehåller produktutvecklingssteg för att ta fram en uppdaterad konstruktion som ska klara av de problem som flaskans profil medför. Studien är upplagd som en DRM-studie och försöker svara på vad som påverkar tätningsförmågan hos en kapsyl och hur de tätande elementen kan konstrueras för att neutralisera flaskans form. Problemen uppstår främst när kapsylen är monterad på glasflaskan och roteras, då flaskan i vissa fall har en något oval profil. Det är när flaskan roteras som tätningen inte anpassar sig tillräckligt fort för att bli tät igen. Genom arbetets gång har man insett att i stället för att forma tätningen så att den följer behållarens form fortare, och riskera plastisk deformation på grund av relaxation hos materialet, väljer man att placera ytterligare en tätning på toppen. Ytan på toppen av flaskan utnyttjas, eftersom det är en ledig yta på både kapsyl och flaska,för att tätningarna ska komplettera varandra. Det görs för att kunna ha kvar den nuvarande tätningen och endast addera en topptätning som är mindre känslig för ovalitet hos flaskan. Studiens resultat bör ses som underlag för framtagning av prototyper och testning, då det inte går att garantera konstruktionens duglighet utan fortsatt testning / To prevent the contents of a container from leakage the closure of the container mustbe sealed. Some kind of seal is used to prevent leakage. The sealing part of plastic caps is usually integrated in the design of the cap in form of lips or edges that areputting pressure against the bottle.The study refers to the integrated seal on a “push-on” cap that is made of Polypropylene copolymer. The cap is manufactured by Emballator Växjöplast AB and is called DLM (dropless medicine) since it is mounted to a glass or plastic bottle containing medicine in most cases. The bottom part of the cap is pressed onto the bottle permanently and the two-part design works through a separate top part that is screwed onto the bottom part.The study contains product development steps to create an updated design that manages the problems caused by the profile of the bottle. The study is laid out as a DRM-study that is trying to answer what is affecting a cap´s ability to seal and how the sealing elements can be designed to neutralize the shape of the bottle. The problems are appearing mostly when the cap is mounted to the glass bottle and is rotated, since the bottle in some cases has an oval profile. It is when the bottle is rotated that the seal is not adapting fast enough to become sealed again.Through the process of the study, it has been realized that it is better to place a second seal on top of the bottle instead of designing a seal that follows the shape of the container. This is done to reduce the risk of plastic deformation due to relaxation of the material. The surface at the top of the bottle is utilized, since it is an unoccupied space at both the cap and the bottle, to have the seals complete each other. This is done to be able to keep the current seal and just add a top-seal that is less sensitive for ovality of the bottle. The results of the study should be seen as a basis for production of prototypes and testing since it not possible to guarantee the capability of the design without continued testing.