<p>Fiberweb Sweden AB är en ledande tillverkare av polypropenbaserad fiberduk med Europa som huvudmarknad. När extrudering och spinning av polypropen till trådar utförs genereras beroende på polypropenets relativa känslighet för termisk nedbrytning lättflyktiga organiska föreningar vid smältning. Vid fiberspinning separeras den resulterande gasströmmen från produktflödet och behandlas innan det släpps ut i recipienten. Detta uppnås genom en för gasströmmen installerad kondensor. Det huvudsakliga syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheten att minska företagets utsläpp av lättflyktiga organiska föreningar genom att studera den befintliga kondensorns ingående kylvattentemperatur och dess inverkan på kondensatmängd. Arbetet innefattar även framtagandet av förslag gällande kort- och långsiktiga lösningar avseende företagets utsläpp till luft. Av den anledningen har mycket av tyngdpunkten av arbetet lagts på förståelsen av grundproblematiken genom att undersöka mekanismen för hur rökgaserna bildas. Detta innefattar kunskapen i grunderna för de organiska radikalreaktioner som sker vid den termiska nedbrytningen av polypropen vid extrudering. Den praktiska delen av arbetet är uppdelat i fyra försök. Genom att bygga en kondensationsenhet och koppla ett delflöde från rökgasreningsprocessen är försök genomförda med två olika gasflödeshastigheter och kylvattenflöden.</p><p>Utvunnet kondensat vägs som funktion av tid. Effektivitetsgraden beräknas som funktion av inkommande gasmassflöde. Resultaten indikerar att genom temperatursänkning från 21C kondensatmängden fördubblas och med potentialen att minska Fiberwebs utsläpp till luft med mellan 2 % till 15 % (per spinnbeam). Den teoretiska beräkningen som utfördes visar en potentiell minskning av utsläppen till luft mellan 25% till 42%.</p><p>Effekten av uppehållstid undersöktes. Planerade och oplanerade produktionsstopp resulterade i otillräcklig upplösning av resultaten beträffande uppehållstid. Resultat tyder på att processens installerade värmeväxlare (WRT) är underdimensionerad.</p>

Fiberweb Sweden AB är en ledande tillverkare av polypropenbaserad fiberduk med Europa som huvudmarknad. När extrudering och spinning av polypropen till trådar utförs genereras beroende på polypropenets relativa känslighet för termisk nedbrytning lättflyktiga organiska föreningar vid smältning. Vid fiberspinning separeras den resulterande gasströmmen från produktflödet och behandlas innan det släpps ut i recipienten. Detta uppnås genom en för gasströmmen installerad kondensor. Det huvudsakliga syftet med examensarbetet är att undersöka möjligheten att minska företagets utsläpp av lättflyktiga organiska föreningar genom att studera den befintliga kondensorns ingående kylvattentemperatur och dess inverkan på kondensatmängd. Arbetet innefattar även framtagandet av förslag gällande kort- och långsiktiga lösningar avseende företagets utsläpp till luft. Av den anledningen har mycket av tyngdpunkten av arbetet lagts på förståelsen av grundproblematiken genom att undersöka mekanismen för hur rökgaserna bildas. Detta innefattar kunskapen i grunderna för de organiska radikalreaktioner som sker vid den termiska nedbrytningen av polypropen vid extrudering. Den praktiska delen av arbetet är uppdelat i fyra försök. Genom att bygga en kondensationsenhet och koppla ett delflöde från rökgasreningsprocessen är försök genomförda med två olika gasflödeshastigheter och kylvattenflöden. Utvunnet kondensat vägs som funktion av tid. Effektivitetsgraden beräknas som funktion av inkommande gasmassflöde. Resultaten indikerar att genom temperatursänkning från 21C kondensatmängden fördubblas och med potentialen att minska Fiberwebs utsläpp till luft med mellan 2 % till 15 % (per spinnbeam). Den teoretiska beräkningen som utfördes visar en potentiell minskning av utsläppen till luft mellan 25% till 42%. Effekten av uppehållstid undersöktes. Planerade och oplanerade produktionsstopp resulterade i otillräcklig upplösning av resultaten beträffande uppehållstid. Resultat tyder på att processens installerade värmeväxlare (WRT) är underdimensionerad.

Per- och Polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är syntetiskt framställda organiska föreningar som har använts i stor utsträckning i konsument- och industriprodukter. PFAS-substanser besitter attraktiva egenskaper såsom resistans mot väta, fett, fläckar och är dessutom värmetåliga. De används i bland annat brandskum, smink, vattentäta kläder med ”andas-funktion”, möbler och non- stickstekpannor. Den senaste forskningen har dock visat att PFAS utgör en fara för levande organismer och miljön. Vissa PFAS-substanser har klassats som persistenta, bioackumulativa och toxisk (PBT), samt väldigt persistenta och väldigt bioaccumulativa (vPvB).Existerande forskning har fokuserat på beteendet hos PFAS i olika miljöer. Dock finns det en kunskapslucka när det gäller hur dessa PFAS-substanser beter sig under termiska behandlingsprocesser, samt förbränningsgraden i kommersiella förbränningsanläggningar vid temperaturerna 850–950 °C. I detta projekt undersöks därför nedbrytningsgraden av PFAS genom förbränning samt bildning av potentiellt farliga biprodukter efter förbränning. För att genomföra denna studie skulle förbränning av PFAS-haltigt avloppsslam i en pilotskalig bubblande fluidiserad bädd (BFB) genomföras. På grund av hinder utfördes experimenten i stället i en konventionell och simpel laboratorieugn. Dessutom genomfördes en litteraturstudie för att undersöka bildandet av potentiellt farliga biprodukter efter förbränning av PFAS. Denna studie har visat att termisk behandling genom förbränning är en effektiv metod för att behandla PFAS i avloppsslam med reduktion under kvantifieringsgränserna. Undersökning av potentiellt farliga biprodukter baserat på litteraturstudier har visat att kortkedjiga PFCAs var mest förekommande i aska, vätska och gasformiga rester efter termisk behandling. Några undersökningar tyder på att termisk behandling av PFAS-haltigt material möjligen resulterar i ozonnedbrytande ämnen. Utifrån den genomförde litteraturstudien i detta projekt saknas starka bevis för att kunna påstå att det bildas ozonnedbrytande ämnen under förbränning av PFAS. / Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are man-made organic compound widely used in consumer and industrial products. They exhibit attractive properties such as resistance to water, heat, and grease. Therefore, PFAS are used in fire foam, non-stick pans, water-resistant clothes, make-up, and furniture. Recent studies have revealed that PFAS substances can be harmful to humans, animals, and the environment. Some PFAS substances have, therefore, been classified as persistent, bioaccumulative, and toxic (PBT), and very persistent and very bioaccumulative (vPvB). This means that PFAS resists degradation, accumulates in living organisms and biota, and inherits toxic effects. In previous and current research, the focus has been on the behavior of PFAS in different environmental settings. However, there is a gap in research on how these PFAS substances behave during thermal treatment processes in commercial facilities at temperatures of 850-950 °C and how effective the thermal degradation is. This project investigates the effectivity of thermal degradation via combustion and the fate of PFAS post-combustion, focusing on the formation of potentially hazardous by-products. Therefore, the combustion of PFAS-containing sewage sludge in a bench- scale bubbling fluidized bed (BFB) was to be conducted to fulfill the objective of this study. Due to hindrances, the experiments were performed in a conventional furnace furnace instead. Also, a literature study was conducted to investigate the fate of PFAS after combustion. From this study, it was concluded that thermal treatment via combustion at temperatures 850 and 950 °C is an effective method to degrade PFAS in sewage sludge. Also, the literature study investigation revealed that persistent short-chain PFCAs were most abundant in the ash, liquid, and gaseous residues after thermal treatment. A few investigations indicate that thermal treatment of PFAS-containing matter possibly results in ozone-depleting compounds. Based on the conducted literature study, there is a lack of strong evidence that supports the claim of the formation of ozone- depleting compounds during combustion of PFAS.