This study aims to improve understanding of the developmental process of children's programming skills and their co-construction through interactions with the educational environment, particularly teachers. Extensive research has shown that programming can facilitate the development of various skills (Bati, 2021) and that programming learning is multimodal and contextually influenced (Kjällander et al., 2021). However, there is limited research on children's programming skill development (Jung & Won, 2018). Using the Dynamic Systems approach (Koopmans, 2020), this study describes the proximal process of children's programming skills development, with a focus on teacher scaffolding. Dynamic skills theory (Mascolo, 2020) is used to analyze children's programming skills development and code teacher scaffolding. The video-based participant observation uses as the primary data collection method due to the intricate nature of child-teacher interactions (Lebedeva, 2020). Supplementary paper and pencil records are used to capture contextual information not captured on video. State Space Grids (SSGs; Hollenstein, 2013) are used to analyze the collected data. Throughout the study, ethical considerations, including voluntary participation, informed consent, confidentiality, and compliance with the EU Data Protection Regulation (Regulation (EU) 2016/679, ”GDPR”), are strictly upheld. The results indicate that children increasingly use more complex programming skills over time and demonstrate improved mastery of the same skills. Simultaneously, teacher scaffolding support diminishes. The development of programming skills exhibits a web-like pattern. Moreover, the study reveals differences in children's programming skill development and teachers' scaffolding when using the programming tools with different affordances. This study provides a dynamic perspective to enhance understanding of children's programming skill development and offers valuable insights for guiding programming practices among children, assisting teachers in selecting appropriate programming tools and planning activities, and supporting intervention studies on children's digital skills and teacher training. Additionally, this study demonstrates the prospective use of SSGs in early childhood education research. / Syftet med studien är att öka förståelsen för utvecklingsprocessen för barns programmeringsförmågor och för deras co-konstruktion genom interaktion med utbildningsmiljön, särskilt med lärare. Tidigare forskning har visat att programmering kan förbättra utvecklingen av olika kompetenser (Bati, 2021) och att programmeringsinlärning är multimodal och kontextuellt påverkad (Kjällander et al., 2021). Det finns dock begränsad forskning om barns utveckling av programmeringsförmågor (Jung & Won, 2018). Genom att använda Dynamic Systems approach (Koopmans, 2020) beskrivs i den här studien den proximala processen för barns utveckling av programmeringsförmågor, med fokus på lärarens scaffolding. Dynamic skills theory (Mascolo, 2020) används för att analysera utvecklingen av barns programmeringsförmågor och kodar lärarens scaffolding. Den videobaserade deltagarobservationen fungerar som den primära datainsamlingsmetoden på grund av interaktionernas komplicerade natur mellan barn och lärare (Lebedeva, 2020). Kompletterande anteckningar med papper och penna användsför att fånga kontextuell information som inte samlas in på video. De insamlade data analyseras med hjälp av State Space Grids (SSGs, Hollenstein, 2013). Under hela studien följs strikt etiska överväganden, inklusive frivilligt deltagande, informerat samtycke, konfidentialitet och efterlevnad av EU:s dataskyddsförordning (Regulation (EU) 2016/679, "GDPR"). Resultaten visar att barnen med tiden använder sig av mer komplexa programmeringsförmågor och visar en förbättrad behärskning av samma förmågor. Samtidigt minskar lärarens scaffolding. Utvecklingen av programmeringsförmågor uppvisar ett webbliknande mönster. Dessutom visar studien på skillnader i barnens utveckling av programmeringsförmågor och lärarens scaffolding när de använder programmeringsverktyg med olika affordances. Denna studie bidrar med ett dynamiskt perspektiv för att öka förståelsen för barns utveckling av programmeringsförmågor och erbjuder värdefulla insikter för att vägleda barnens programmeringspraktiker, hjälpa lärare att välja lämpliga programmeringsverktyg och planera programmeringsaktiviteter samt stödja interventionsstudier om barns digitala kompetens och lärarutbildning. Dessutom visar den här studien att SSGs kan användas i framtiden inom forskning om förskoledidaktik.