Sedan våren 2002 har det funnits distansutbildning som ett alternativ till den traditionella polisutbildningen. I vårt arbete har vi fått en inblick i hur distansutbildningen i Norrbotten fungerar och därmed också upptäckt skillnader mellan den och utbildningen vid Umeå universitet. Vi diskuterar även distansutbildningens fortsatta existens och ger förslag på förbättringar. Resultatet har vi fått fram genom längre intervjuer med elever på båda utbildningarna, samt med andra personer som är involverade i distansutbildningen. Vi har fått ta del av hur distanseleverna i Norrbotten jobbar och vi har insett att det krävs mycket av dem för att klara av utbildningen. De ansvarar mestadels själva för sin kunskapsinhämtning och planerar sin egen studietid. De största skillnaderna har vi märkt i de praktiska momenten där distansutbildningen har betydligt fler lärarledda timmar. Vi ser ljust på distansutbildningens framtid och alla verkar överens om att den behövs och kommer att utökas. För Norrbottens del tror vi dock att myndigheten behöver jobba mer aktivt med rekrytering till bristorter för att distansutbildningen ska fylla sitt ursprungliga syfte.

Detta arbete handlar om våld i nära relationer och avgränsar sig till mestadels kring kvinnornas situation i fråga. Mitt syfte med denna rapport är att, dels förhöja mina kunskapsnivåer inom problemområdet samt dels att utvidga och förhoppningsvis förbättra mina initiala åtgärder i mitt framtida polisiära arbete. Visserligen döms gärningsmännen idag enligt drygare dom vid brott i nära relationer än tidigare. Men de största problemen är dock fortfarande att målsägande inte vågar anmäla att de har blivit utsatta för sådana brott samt att de drar tillbaka anmälningar innan brotten hunnits utredas. Detta medför stora problem för polisens brottsbekämpning inom detta område men utgör samtidigt en oerhört viktig informationskälla för en del av den siffra över hur många sådana ouppklarade brott som årligen begås. För att sammanställa denna information i rapporten har jag tagit hjälp av litterära samlingar ur polisutbildningen termin 4, respektive fältstudier hos polismyndigheten i Skåne samt rapporter från brottsförebyggande rådet. Resultaten förblir tydliga, polisens initiala åtgärder är avgörande för hur hela utredningen bearbetas och uppklaras i slutändan. Samtidigt är samarbetet av de olika aktörerna i en kommun för brottbekämpningen och förebyggandet oerhört viktigt. Därmed säger slutsatsen i denna rapport tydligen att en skärpt disciplin inom rättsväsendet är av behov och att fullfölja dess skyldigheter i deras initiala utredningsarbeten.

Idag rör sig fler människor än någonsin i vår fjällvärld. Erfarna som mindre erfarna personer fjällvandrar, åker ”off-pist”, eller kanske tar del av naturens alla smakupplevelser. Men för att möjliggöra detta måste det finnas en trygghet hos oss alla när vi är där ute. Gånger då vi själva inte kan kontrollera situationen, vi kanske är skadad, har gått vilse, eller inte har krafter kvar, finns fjällräddningen. Denna rapport skall tydliggöra polisens uppdrag, fjällräddningen. Rapporten belyser fjällräddningens betydelse och de frivilligas räddningsinsatser, samt den organisation som ligger bakom. Rapporten undersöker också fjällräddningens framtidsutsikter. Syftet med rapporten är att den skall skapa en ökad förståelse för denna verksamhet inom polisorganisationen. Rapporten har sin utgångspunkt, fjällräddningen centralt med inriktning mot fjällräddningen i Jämtlands län. Rapporten fokuserar på bl.a. fakta från Rikspolisstyrelsen, Civila Fjällräddares Riksorganisation CIFRO samt den lag som reglerar polisens ansvar för fjällräddningen, Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Tillvägagångssätt för insamling av data har till mesta dels skett genom intervju och litteraturstudier.

Hur kan polisen använda media för att förebygga brott? Vad får man, som polis, säga till media? Vill media användas som en länk mellan allmänheten och polisen? Polisen kommer allt längre ifrån allmänheten och som en naturlig följd får allmänheten mindre information om polisen och dess arbete. Kan vi använda medierna för att motverka bristen på information till allmänheten? Som poliser kommer vi att ha mycket kontakt med olika medier och vid olika tillfällen. Den utbildning vi får på skolan om ämnet är, enligt mig, otillräcklig och det finns även lite information om hur vi ska förhålla oss till media. Jag har i min undersökning intervjuat informationschefen på Polismyndigheten i Västerbotten, Nyhetschefen på VK samt en person ur allmänheten. Med hjälp av intervjuerna och Claes Cassels bok ”Polisen i Pressen” har jag presenterat ett förslag om hur man kan använda media för att förebygga brott och nå ut med information till allmänheten. Genom ärlighet, sanning, åtkomlighet och öppenhet ska polisen arbeta för att komma närmare allmänheten. Polisen har allt att vinna på att bli en öppen myndighet.

Ekonomisk brottslighet (ekobrott) leder till stora skador, dels kapitalmässigt men även för förtroendet av det ekonomiska systemet. Ekobrotten innefattar en mängd brott. Gemensamt för dessa är att de är vinningsbrott i näringsverksamhet. De brott som bildar kärnstrukturen i ekobrottsligheten är skattebrott, bokföringsbrott, brott mot borgenärer, insiderbrott samt brott mot aktiebolagslagen. Ett stort antal andra brott förekommer i kombination med ”vanliga” ekobrott tex mutbrott, brott mot miljöbalken och bedrägeribrott. De personer som begår ekobrott kan grovt delas in i de som begår dessa för att öka sitt kapital för deras eget självhävdelsebehov och de som gör det som en sista desperat åtgärd att rädda sitt kapital. Ekobrott begås av båda könen, men männens leder till fyra gånger så stor skada. Ekobrottslingen har ofta ordnade familjeförhållanden, fast boende och små anpassningsproblem. Ekobrottsligheten växer i takt med att samhällets ökade affärsverksamhet. Den är svår att komma åt främst på grund av att den begås inom fasta strukturer och brister i kontrollsystemet. För att förebygga ekobrott måste upptäcktsrisken öka samt tillfällena att begå brott minska. Offshoremarknader är ett viktigt redskap för ekobrottslingar. De ger dem skattelättnader och en möjlighet att gömma kapital eller skapa falska tillgångar. Trots många försök att reglera bort offshoremarknader så växer dessa fortfarande.

Denna rapport handlar om synen på den enskilde polismannens egenskaper och de arbetsuppgifter polisen bör prioritera. Genom intervjuer med olika samhällsgrupper som poliser, före detta kriminella, ungdomar och politiker kan man se att önskemålen om vilka egenskaper den enskilda polismannen bör ha varierar. Man tycker att polisen bör vara positiv, kamratlig, kompetent, orädd mm. När det gäller arbetsuppgifter anser ovannämnda grupper bl.a. att polisen bör arbeta med ungdomskriminalitet, familjevåld, narkotikabrottslighet och förebyggande verksamhet. Vi tror att intervjupersonernas åsikter om polisens arbetsuppgifter och den enskilde polismannens egenskaper speglas av de olika erfarenheter man har haft vid möten med polisen.

Syftet med denna rapport är att förklara hur polisen på bästa sätt kan möta media. Vi har båda insett hur mycket information det finns inom en polismyndighet och hur många det finns som är intresserad av att ta del av den. Polisen kommer därför ofta i kontakt med pressen i sitt arbete, det kan vara vid stora händelser såsom olyckor eller mindre företeelser av mer vardaglig art. Polisen finns till för medborgarna och har därför ingen anledning att dölja eller undanhålla information från dem. Verktyget för att få ut informationen är i de flesta fall media, de ska granska alla delar av samhället inklusive den rättsliga. Vad vi ville veta vad vi kan säga till pressen och inte utifrån sekretessreglerna. Vi tycker ämnet är viktigt och angeläget eftersom vi snart ska ut och mötas av alla dessa frågor. Vi tror att om vi vet vad vi kan och inte kan säga och varför kommer det att ge ett intryck av att vi kan vår sak och därmed få ökat förtroende från allmänheten. Här presenterar vi det viktigaste när det gäller bemötande, sekretessregler, taktik och strategier vid utlämnande av information till media. Största delen av resultat består av två intervjuer med Göran Gunnarsson, presstalesman i Örebro län samt Eva Hallgren, nyhetschef på Sveriges Radio Örebro. Intervjuerna visar att samarbetet i alla fall i Örebro län är bra och att det verkar fungera som Cassel beskriver i sin bok. Vi avslutar rapporten med en diskussion kring våra frågeställningar och försöker besvara dem på bästa sätt. Den viktigaste slutsatsen vi dragit är att det är viktigt med någon form av utbildning till poliser om hur de skall bemöta media.

Detta fördjupningsarbete åskådliggör uttagningen av svenska civilpoliser för FN-tjänst. Ett av syftena var att ta reda på innebörden i uttagningskraven och varför de är utformade som de är. Dessutom belyser arbetet möjligheterna en svensk polis har att tjänstgöra utomlands och i viss mån vad civilpolisarbetet innebär, samt vilka skillnaderna är jämfört med nationell polistjänst. Arbetet är en kvalitativ studie och information har inhämtats från litteratur, Internet och muntliga källor. I resultatet tydliggörs processen inom FN vid uppförandet av en ny fredsfrämjande insats, den initiala behovsanalysen och hur detta slutligen leder fram till en kravprofil för den personal som ska rekryteras. Även Sveriges engagemang och organisation kring det svenska civilpolisarbetet belyses, samt hur ansökningsförfarandet och tillsättandet av tjänster går till. Slutligen behandlas det praktiska civilpolisarbetet vad gäller utbildning, arbetsuppgifter, löner och utrustning.

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen och förståelsen kring bemötande och särskilt de svårigheter som kan uppstå i samband med möten med psykiskt störda personer. Vårt arbete bygger på litteraturstudier där vi tittat dels på litteratur som behandlar psykisk störning dels på litteratur som vi bedömt vara väsentligt när det gäller bemötande, dessa böcker behandlar etik och empati i bemötandet. I arbetet beskriver vi kort tre psykiska störningar, antisocial personlighetsstörning, borderline samt narcissistisk personlighetsstörning. Vidare beskriver vi olika teorier kring bemötande. I resultatet diskuterar vi kring svårigheterna i att konstatera om en individ lider av en psykisk störning eller inte. Fortsättningsvis resonerar vi kring styrkan i att ha ett bemötande som fungerar i de flesta situationer.

I rapporten behandlas de fysiska kraven till polisutbildningen. Bakgrunden till varför de ser ut som de gör idag samt syftet med dem. Syftet med denna rapport är att undersöka jämställdheten kring de fysiska testerna i antagningsförfarandet till polisutbildningen. Vi kommer att undersöka om det är nödvändigt med skilda fysiska krav för män och kvinnor i antagningsförfarandet samt för- och nackdelarna kring detta. I det regleringsbrev som säger vad polisens ska ägna budgetåret 2005 åt står det tydligt att polisen ska redovisa sina mål för vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi frågar oss hur det stämmer överens med att ha skilda fysiska krav för män respektive kvinnor? Den arbetsgrupp som i början av 1990- talet fick till uppgift att omarbeta de dåvarande kraven till polisutbildningen kom fram till att de fysiska testerna till polisutbildningen inte skulle ses som annat än ett mått på allmänkondition hos de sökande. Testerna skulle även användas som ett grovt sållningsinstrument för att på ett snabbt och enkelt sätt gallra bort en stor mängd sökande. En rapport gjord av Bosöns idrottsinstitut användes som grund när de fysiska testerna samt kraven till dessa skulle bestämmas. Vi har även ur ett psykologiskt perspektiv behandlat frågeställningen om hur synen på män och kvinnor inom polisen påverkas av att ha skilda fysiska krav i antagningsförfarandet.