Syftet med denna rapport är att ta reda på vilken betydelse polisens kroppsspråk har vid möten med människor samt att utreda huruvida polisens uniform förändrar de signaler som de sänder ut. I rapporten beskrivs först vad som är skrivet om kroppsspråket generellt. Vidare beskrivs olika teorier om vad olika kroppsspråk säger. I en studie av polisens kroppsspråk fördjupas kunskaperna om uniformens betydelse men även vilka signaler kroppen som bär upp uniformen sänder ut. Uniformen skiljer poliserna från allmänheten och visar på de befogenheter som polisen har. I undersökningen visas bilder för allmänheten på en polis som visar upp olika kroppsspråk både med och utan uniform. Allmänheten får berätta vilka signaler de anser bilderna sänder ut. Genom undersökningen framkommer bland annat att svaren på vissa av bilderna blir väldigt olika med och utan uniform. Med en avslutande diskussion dras slutsatserna att uniformen förstärker polisens kroppsspråk och att små förändringar i kroppsspråk kan ge många skilda svar. Det ges även några små enkla tips vad man som polis kan tänka på vid möten med allmänheten.

Syftet med denna rapport är undersöka synen på polisen i Sundsvall bland de som en gång varit aktivt kriminella i staden samt visa på synpunkter på hur det polisiära arbetet kan förbättras vid bemötande av kriminella och missbrukare. Arbetet skall även visa på eventuella samarbeten mellan K.R.I.S, polisen och kriminalvården i Sundsvall inför frigivning av intagna på kriminalvårdsanstalt. Ett viktigt steg för att bryta den kriminella livsstilen är att en person ,som skall bli frigiven från fängelse, blir mött av K.R.I.S. vid detta tillfälle. Detta sker inte förrän personen i fråga är beredd på att satsa på ett hederligt liv samt beslutar om ett medlemskap i K.R.I.S. När det gäller resultatet av de intervjuade personerna i K.R.I.S., som skall visa på synen på polisen som aktiv och före detta kriminell, kan vissa slutsatser dras. Synen personerna hade på polisen som aktivt kriminella var i stora drag negativ. Endast någon hade en positiv syn på ordningsmakten. Orsaken till den negativa synen berodde till stor del att personerna upplevde att de levde i en förvrängd värklighetsuppfattning. Om personerna var påverkade av narkotika vid sina kontakter med polisen ledde inte detta till någon förändrad eller förstärkt syn på polisen. Som före detta kriminell har synen förändrats till det positiva samtidigt som personerna sällan eller aldrig träffat polisen.

Syftet med denna rapport är att kartlägga det befintliga samarbetet mellan polisen och ambulanspersonalen på skadeplats. Samt att fånga upp tankar kring den sjukvårdsutbildning poliser i yttre tjänst har idag. Är den tillräcklig för att polisen ska kunna agera med trygghet eller behövs mer repetition under arbetet. För att få svar på dessa frågor genomförde jag först en litteraturstudie, därefter en pilotstudie vid polismyndigheten i Västernorrland. Sist men inte minst genomförde jag intervjuer med poliser och ambulanspersonal i Malmö City, Sundsvall och Älvsbyn. Efter en jämförelse mellan de olika städerna visade resultatet på att poliserna var väl kunniga på området dels agerandet vid skadeplats samt tydlig rollfördelning vid en skadeplats. Det framkom flera tips på åtgärder för att göra arbetet mer säkert på skadeplatsen. Bland annat bör polisen komma snabbare till skadeplatsen för att ambulanspersonalen ska kunna arbeta säkert utan farlig trafik nära inpå de skadade. Poliserna i alla de tre städerna önskar mer akutsjukvårdsutbildning för att kunna agera med trygghet vilket de inte gör idag då myndigheterna inte prioriterar detta område.

Denna rapport ger inledningsvis en bakgrund till hur aspirantansökningsförfaran-det vid polisutbildningarna i Sverige idag ser ut och är uppbyggt. Bakgrunden ger vidare en översikt över gällande lagstiftning och regler relaterat till ansöknings-förfarandet och statliga anställningar. Syftet med rapporten är att redogöra för hur samspelet mellan de tre polisutbildningarna (Stockholm, Umeå och Växjö) och polismyndigheterna samt rikspolisstyrelsen fungerar under aspirantansöknings-förfarandet. Genom samtal med representanter för de tre parterna har författarna försökt utröna hur samverkan ser ut i dag. Fokus ligger kring vad som är bra och vad som skulle behöva utvecklas. Resultaten visar på att parterna strävar mot samma åsikter kring aspirantansökningsförfarandet och den efterföljande aspirant-tiden. Sammanfattningsvis kan sägas att en utveckling av själva processen är behövlig samtidigt som förslag om en förlängd polisutbildning framkommer. Kopplingar till en pågående utredning om polisutbildningens framtid görs också i rapporten.

Ungdomar och droger är ett ständigt aktuellt ämne. Droger skapar stora problem för samhället samt leder till ett mänskligt lidande. För att nå resultat i arbetet kring detta problem krävs samverkan mellan polis och socialtjänst. Syftet med detta arbete är att undersöka hur samverkan bedrivs och vad det finns för möjligheter till förbättringar. Vi har studerat relevant lagstiftning, teorier kring ungdomar och droger samt teorier som behandlar samverkan. Teorin gällande samverkan tar upp ett antal faktorer som påverkar samverkansarbetet. Vårt resultat visar att vissa av dessa faktorer inte har så stor betydelse i praktiken som de ger uttryck för i teorin. I arbetet har vi försökt belysa vad gör att ungdomar börjar använda droger. Vi har i detta avseende tagit upp teorier som beskriver ungdomars självkänsla samt vad som händer då de blir delaktiga i grupper/gäng. Vårt resultat visar att både polisen och socialtjänsten jobbar på individnivå då det gäller ungdomar med drogproblem och fokusera inte på att rikta insatserna mot de grupper/gäng de ingår i. Det finns dock ett undantag då arbetet sker grupp/gängbaserat och det är då metoden ”orosmöten” används. När det gäller möjligheter till förbättringar ger respondenterna förslag såsom fältassistenter från socialtjänsten som jobbar ute under tider då ungdomar är ute, poliser som bara jobbar riktat mot ungdomar, uppluckring av sekretesslagstiftningen samt konkreta mål att jobba efter.

Denna rapport undersöker vad som gjorts för att höja allmänhetens förtroende för polisens interutredningar. Vi anser att bristen av objektivitet i den mediala bevakningen av polisen påverkar allmänhetens förtroende för polisens internutredningar. För att få en bredare bild av utvecklingen inom internutredningarna har vi studerat tidigare utredningar. Vad vi mer tittade på vid studierna av dessa utredningar var om de påbörjats pga. intern kritik eller om det var för allmänhetens förtroende för utredningar mot poliser. Problemet är svårigheten att kunna förmedla resultaten av utredningarna till allmänheten. Som vanlig medborgare är man inte insatt i hur en förundersökning går tillväga och därför ej heller medveten om den yttre granskningen som sker av åklagareväsendet mot polisen. Rapporten presenterar även hur förfaringssättet vi internutredningar inom polisen sköts idag. För att kunna göra det har vi intervjuat chefen för internutredningar vid polismyndigheten i Västerbottens län. Vi har även lyssnat på information från biträdande chefsåklagaren på riksenheten för polismål. Vår slutsats visar att vid händelser när polisen gjort ingripanden som uppmärksammats medialt har allmänhetens förtroende för polisen sjunkit även om det inte begåtts något fel. Det kommer alltid finnas kritik mot myndigheter på ett eller annat sätt. Vad som kan vara bra med upprepad kritik är att man fortsätter att vara noggrann i utredningar mot poliser.

Dagens polisverksamhet har en spännvidd som få andra yrkesområden. De fundamentala uppgifterna att skydda, hjälpa och ställa till rätta kompletteras ständigt med nya arbetsuppgifter. Organisationen förändras. Avancerad teknisk utrustning kommer till användning. Yrkesutbildningen anpassas därefter. Polisens uppgifter är så skiftande att det finns plats och krävs väldigt olika begåvningar och intressen. Men det finns en uppenbar risk att vi får poliser som är väldigt lika varandra. Poliser som är bra på samma saker och som har samma intressen och som till och med ser likadana ut. Vi ska i denna uppsats skriva om polisutbildningens historik, polisrekrytering samt om polisutbildningens framtid. Varför har vi då valt att skriva om detta ämne? Vi tror att polisutbildningen kommer att förändras ganska radikalt de närmaste åren. Inte mycket är skrivet i ämnet men en utredningsgrupp håller på att arbeta fram ett förslag på hur en högskoleinriktad polisutbildning skall kunna komma att se ut. Vi vill med denna uppsats föra fram våra synpunkter på vad vi tycker vore intressant att se ändringar på, när polisutbildningen får högskolestatus, som vi tror kommer få genomslag inom en inte allt för lång framtid.

Ser man över vilka personer som studerar på polisutbildningen är det inte den stereotypa biffiga killen som har gjort lumpen. Utan det är en stor variation av både killar och tjejer i olika storlekar, utseenden, åldrar, erfarenheter och personligheter. Svenskar med utländsk härkomst är den målgruppen som är underrepresenterade inom polismyndigheterna. Problemet har varit att det är alldeles få personer från den kategorin som söker till polisutbildningen. Den svåraste gruppen att rekrytera inom den kategorin är tjejer med utländskt ursprung. Vad som har börjat diskuteras för att lyckas med att öka mång-falden är bland annat etnisk kvotering. Men vad ger det ut för signaler till allmänheten vid val av etnisk kvotering som en lösning till problemet. Signaler som sänds ut är att ”invandrare” är mindre duktiga än ”svenskar”. Svenska poliser med utländsk bakgrund är mindre duktiga än svenska poliser. I den här studien ska det undersökas hur etnisk kvotering kan vara till nackdel gällande rekrytering till polisutbildningen. Studien belyser även vad lagen säger och hur kvoteringen påverkar individer i allmänhet. Genom att utgå från litteraturstudie som metod kommer frågorna att ställas till litteraturen för att finna svaren. Resultatet av promemorian påvisar att etnisk kvotering är fel metod för att försöka främja mångfalden inom polisen av flera anledningar. Kvotering påverkar inte bara den som gynnas, även den som utesluts på ett negativt sätt.

Den egna självkänslan påverkar en individs beteende, vilket i sin tur påverkar hur individen förhåller sig till sin omgivning. Det allra viktigaste instrumentet för att utveckla en individs självkänsla och självinsikt är feedback. Syftet med denna rapport är att belysa vikten av feedback för att utveckla individen, dessutom vill vi skapa en plattform att diskutera kring när det gäller hur feedback aktivt kan användas under polisutbildningen. Den effekt vi pratar om är först och främst självinsikt, dvs. insikt i hur individens självbild påverkar känslorna och beteendet.. Resultatet av att ha god självinsikt och en väl sammanhållen självbild blir en öppen individ, som har lätt för att samarbeta med andra människor. Individen förstår varför konflikter mellan människor uppstår och har insikt nog att fokusera på att lösa konflikten och gå vidare. Vi anser att strukturen redan finns på polisutbildningen för att kunna utveckla och tillämpa feedback i större utsträckning. Att fokusera mer på den individuella utvecklingen av den blivande polisen tror vi i slutändan skulle ge både en mognare polis, en mer utvecklande skola och i förlängning en effektivare organisation. Utan undantag har alla respondenter känt till de teorier som vi har ansett mest bärande när det gäller feedback. De har även haft samma åsikter om syftet med feedback och hur ett effektivt arbete med feedback bör bedrivas.

Syftet med arbetet är att belysa de eventuella förändringar studenter på polisutbildningen vid Umeå universitet genomgår. Människor, platser, behovet av att passa in och grupper påverkar oss hela livet och enligt vår mening har de flesta i vår umgängeskrets på ett eller annat sätt förändrats sen dem kom in på polisutbildningen. Vad anbelangar arbetets del om personlig utveckling är den avgränsad till att endast undersöka den personliga utvecklingen hos polisstudenter vid Umeå Universitet, vi har också bara riktat in oss på studenter som går i termin 4. I undersökningen har vi att använt av oss enkäter bestående av 44 frågor som sedan slumpmässigt delats ut till 39 studenter. Angående de förändringar vi kunnat påvisa var vårt mål att sedan försöka koppla dem till olika teorier om grupper. Då vissa av dessa förändringar hade att göra med polisens kåranda ville vi även belysa eventuella kopplingar till denna. Utifrån analysen så har vi kunnat se sammanband med de teorier vi valt att fördjupa oss i. Stora delar av resultatet blev som väntat medan vissa svar var överraskande och inte alltid positiva.