Vårt arbete handlar om barnmisshandel inom familjen, det vill säga det som sker inom husets väggar. Syftet med arbetet är framför allt att öka vår egen kunskap samt lyfta upp ämnet till diskussion. Vi har begränsat oss till fem frågeställningar som handlar om vad barnmisshandel är, vilka misshandlar sina barn och varför, var sker misshandeln, hur upptäcker man barnmisshandeln och vilka åtgärder görs idag. För att få en så omfattande bild som möjligt över ämnet har vi använt oss av både litteratur samt personer som arbetar inom ämnet. Vi har kommit fram till att ämnet barnmisshandel är omfattande och att det berör och rör många. Det sägs ”att äpplet inte faller långt ifrån trädet”, vilket innebär att vi är resultatet av vår uppfostran och inte kan bli en hel och harmonisk människa som vuxen om grundtryggheten blivit som barn blivit störd. Enligt Rädda barnen blir barn som bevittnar våld i hemmet själva utsatta för våld. Ett barn som bevittnar våld i sitt hem, där det egentligen ska få sin grundtrygghet, upplever detta som ett av det största sveket som barnet kan utsättas för.”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutioner, domstolar, myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet” (FN: s Barnkonvention artikel 3:1) 1979 förbjöds all kroppslig bestraffning genom ett tillägg i Föräldrabalken och sedan dess har ämnet diskuterats fram och tillbaka dock utan egentlig framgång. Det finns fortfarande ett stort antal barn som far illa i sina familjer och frågan är vad som ska göras åt detta?

Detta är ett fördjupningsarbete som handlar om sexuella brott mot barn. Det material som ligger till grund för arbetet omfattar litteraturstudier, Internet samt intervjuer med personer från fyra olika yrkeskategorier som alla arbetar med barn. Trots att anmälningsbenägenheten har ökat de senaste åren så har detta brott ett stort mörkertal. Därför är syftet med detta arbete att mer grundligt gå igenom om vad som menas bakom begreppet ”sexuella övergrepp” och anmälningsplikten, samt att undersöka hur det ligger till med fyra olika yrkeskategoriers kunskaper; en barnmorska, en förskollärare, en skolsköterska samt en socialtjänsthandläggare. Dessa personer intervjuas om deras kunskaper runt brottet, om anmälningsplikten och vad de vet om tecken och symtom som utsatta barn kan uppvisa. Rutiner på deras arbetsplatser när de fattar misstanke om denna typ av brott, går intervjuerna också igenom. Det som kom fram var att intervjupersonernas värderingar bakom begreppet ”sexuella övergrepp” i stort stämde överens med den definition som vi valt från litteraturen. Anmälningsplikten var de väl insatta i, men rädsla och osäkerhet verkar vara i vägen för denna skyldighet ibland, även om vissa verkar skjuta över osäkerheten på kollegor. Tecken och symtom anser de flesta vara mycket svårt att utläsa, eftersom dessa likväl kan bero på andra problem i hemmet än just sexuella brott, och detta pekar också forskningen på. Rutiner på de olika arbetsplatserna skiljer sig ganska mycket åt, vilket i och för sig är själklart på grund av de olika arbetsuppgifterna. Dock saknas hos de flestas arbetsgivare mer raka, klara och adekvata rutiner för hur man skall gå tillväga om man fattar misstanke om denna typ av brott.

Kvinnovåld är stort problem som berör oss alla. Trots att vi befinner oss i en tid där jämlikhet mellan könen är en viktig fråga, så slås årligen ett stort antal kvinnor ihjäl i Sverige av en närstående man. I samhället finns det ideella och statliga organisationer som jobbar mot kvinnovåld. Det är framför allt socialtjänsten och kvinnojouren som är de mest kända och framträdande aktörerna. Dessa organisationer har till uppgift att stödja och hjälpa kvinnan att ta sig ur ett misshandelsförhållande. Att få kvinnan att lämna mannen är en viktig del, men tyvärr väldigt svår. En kvinna som under en lång tid blivit psykiskt och fysiskt misshandlad hamnar ofta i en situation som gör det näst intill omöjligt för dem själva att lämna mannen. En rad faktorer gör att kvinnan hamnar i denna hjälplösa situation, den så kallade normaliseringsprocessen är en förklaringsmodell som klargör varför kvinnan ofta är oförmögen att ta sig ur ett misshandelsförhållande.

Varje år kommer det in ett stort antal anmälningar till polisen om män som misshandlat sina kvinnor. År 2003 var siffran 22 500 st och siffrorna ökar för varje år samtidigt som mörkertalet vad gäller detta brott också är högt. Man tror att det bara är ca en tiondel av brotten som kommer till polisens kännedom. Detta brott har uppmärksammats mycket de senaste åren både inom media och inom politiken.1993 tillsatte regeringen en Kvinnovåldsskommision som fick till uppgift att se över frågorna som rör mäns våld mot kvinnor. För att Du som läsare ska få en ökad förståelse för detta problem har vi valt att, i början av arbetet, redogöra för hur man genom tiderna har sett på mäns våld mot kvinnor. Vi förklarar även kort vad jämställdhet mellan könen betyder och hur jämställdheten idag ser ut i vårt land. I Sverige finns det några olika sorters behandlingsmetoder som ska hjälpa männen att förstå sitt problem och ändra sitt beteende. Många av behandlingarna som utövas i Sverige bygger på en norsk metod, Alternativ Til Vold, men man har även influerats av andra länder såsom England, Kanada och Finland. Vi har valt att i arbetet beskriva tre olika metoder. Man arbetar ganska likartat inom de olika mansjourerna och mansmottagningarna som finns i landet men vissa skillnader har vi hittat. De behandlingsmetoder som vi valt att belysa utövas i Malmö och Göteborg.

Varje dag blir ett stort antal kvinnor misshandlade eller hotade av sina män. År 2004 anmäldes det, enligt BRÅ, 16 975 fall av misshandel mot kvinnor där gärningsmannen är bekant med offret. Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på varför vissa kvinnor stannar kvar i ett förhållande där hon varje dag riskerar sitt eget liv genom att bli misshandlad av den person som ska älska henne mest i hela världen. Jag tror att nästan alla kvinnor som stannar kvar i en relation där hon blir misshandlad genomgår en normaliseringsprocess. Vissa författare anser, utifrån en feministisk teori, att män slår för att kontrollera en kvinna och att detta är möjligt för att samhället inte är jämställt och att misshandeln då accepteras. Att använda fysiskt våld är en makt- och kontrollutövning på högsta nivå där männen vet att det dom gör är fel. Att misshandla eller hota sin fru, flickvän eller sambo är ett medvetet val där de här männen aldrig slår kvinnan utanför husets låsta dörrar eller på ställen där någon kan upptäcka misshandeln.

I den här rapporten har vi som författare försökt belysa de problem som finns medrättsintyg och därmed utröna motiveringen till den nya lagen. Ett av de störstaproblemen med rättsintygen är den dåliga kvaliteten, samt att det är väldigtkostsamt för polismyndigheterna att begära ut rättsintyg. Anledningen till denundermåliga kvaliteten är att de flesta läkare (ej rättsläkare) har för dåligutbildning och för lite mängdträning när det gäller utfärdandet av rättsintyg. Dettaska lösas med att utbilda ca 100 stycken rättsläkare som då enbart arbetar medrättsmedicin. För tillfället finns det 20 rättsläkare i landet. Den dåliga kvalitetenpå dagens rättsintyg har gjort att regeringen har beslutat om en ny lag.Det nya lagen medför som huvudregel att rättsläkare, eller läkare som enligt avtalmed rättsmedicinalverket (RMV) har åtagit sig att göra det, ska utfärda sådanaintyg (regeringens proposition 2004/05:64).I vår rapport har vi främst använt oss av litteratur i form av den promemoria somGunnar Holmberg skrivit på uppdrag av justitiedepartementet, regeringensproposition till riksdagen ”Ny ordning för utfärdande av rättsintyg”, samt en deltidigare specialarbeten om rättsintyg. Vi har även använt oss av muntliga källorsamt hämtat viss information från internet.

Familjevåldsproblematiken skapar ett oerhört lidande för brottsoffret, därför har vi valt att fördjupa oss i hur man motarbetar detta från samhällets sida. Vi vill komma fram till hur det arbetet ser ut idag och hur man kan förbättra det. I detta fördjupningsarbete beskriver vi ett effektivt sätt att arbeta mot familjevåldsproblematiken och diskuterar en del tankar som kan förbättra arbetet ytterligare. Den kritiska framgångsfaktorn i den beskrivna organisationen är samverkan mellan alla aktörer i en kommun (Malmö kommun) som jobbar mot ett gemensamt mål. Vi har valt att inte gå in på hur de olika aktörerna jobbar internt utan mer gått in på själva samverkansformen. Tillvägagångssättet vi valt är litteraturgranskning och litteraturanalys. Arbetet är kopplat till rutinaktivitetsteorin med betoning på avsaknaden av kapabla väktare eftersom denna teori är lämplig att implementera som en utgångspunkt för uppkomst av brotten och som ett stöd till åtgärder. Slutsatsen vi dragit är att Malmö-modellen är effektiv och att andra kommuner i vårt avlånga land borde implementera hela eller delar av denna modell. Den viktigaste framgångsfaktorn är samverkan.

Vi vill med denna rapport belysa vilka faktorer som avgör om en händelse får stor genomslagskraft i media och i samhällsdebatten. Grunden är det mord som drabbade en trebarnsmamma i Piteå och som fick männen i Piteå att organisera sig i en gemensam protest mot kvinnovåldet i samhället. Vi har sedan jämfört detta med andra kända händelser som också har fått stort utrymme i media och samhällsdebatten för att se om det går att utkristallisera några gemensamma nämnare med Piteåuppropet. För att få en annan aspekt på frågan så har vi även gjort litteraturstudier för att hitta teorier som kan förklara varför Piteåuppropet blev så stort och spriddes över hela landet.

Barn som far illa är ett stort problem och polisen missar ofta att uppmärksamma dem och rapportera till sociala myndigheterna om deras livssituation. Med detta arbete vill vi lyfta fram kunskap som kan vara till hjälp för polisens arbete. Med hjälp av intervjuer från sakkunniga och en mängd litteratur har vi kommit fram till en rad punkter en polisman bör tänka på när det gäller att prata med ett barn. Vi har också sammanställt inre och yttre kännetecken för hur man kan se på ett barn att han/hon far illa. Barnet använder sig av olika försvarsreaktioner för att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Dessa reaktioner kan resultera i att barnet får svårigheter i sitt sociala samspel längre fram i livet. Många av de barn som bevittnar våld i hemmet dras till våldsamma filmer eller spel för att på så sätt härda sig. Det är också vanligt att barn som vuxit upp med våld i vardagen blir våldsamma själva. De lär sig att vara skrämmande och minskar på så vis sin egen rädsla. När man som polis träffar barn som upplevt något traumatiskt är det viktigt att inte pressa barnet. Ge barnet tid och tillåt barnet att vara ledsen eller arg. Bekräfta barnets verklighet. Försök inte förminska det som hänt utan var ärlig mot honom/henne och tala om att det är helt ok att vara ledsen. Vi vill att barn som växer upp i en familj där våld och hot är en del av vardagen ska betraktas som brottoffer. Det skulle innebära att barnets skydd och rättigheter ökar.

Att det finns män som slår och kränker sina kvinnor som de lever ihop med är ett faktum. Denna handling känns främmande för de allra flesta i vårt samhälle. Men det finns män som inte vet hur de skall hantera sin ilska och frustration som de bär på. I situationer där de flesta av oss hade knutit handen i fickan och gått därifrån så väljer istället dessa män att ta till våld. Men det finns hjälp att få för dessa män. Det finns många olika program och projekt i Sverige som hjälper män att sluta slå sina kvinnor. Vi har valt ett projekt som finns i Göteborg som vi tittat lite närmare på för att förstå hur de arbetar och försöka se vad som kan förbättras i detta projekt. Till hjälp har vi tagit information från andra program och projekt runt om i Sverige. Det finns män som ofta hamnar utanför dessa behandlingsformer. Det är främst män med invandrarbakgrund och män med missbrukar problem. Denna problematik har vi tittat lite närmare på och försökt förstå varför det är på detta vis och vad man kan göra åt detta problem. Ett självklart svar på denna fråga är resurser, det vill säga att fanns det bara pengar så skulle man kunna komma åt problemen. Men vi har inte nöjt oss med detta svar utan tittat vidare på hur man rent konkret skulle kunna nå ut till dessa män.