Elektrokardiogram (EKG) är en av de viktigaste undersökningsmetoderna för upptäckt och diagnostisering av hjärt- och kärlsjukdomar. Med hjälp av elektroder som placeras på kroppen efter väldefinierade system kan hjärtats elektriska aktivitet registreras och observeras i ett EKG. Syftet med studien var att undersöka om EKG påverkades om man använde distal eller proximal armelektrodplacering, om skillnaderna var kliniskt signifikanta och om skillnader uppstod mellan mjukvarans respektive läkarens tolkning av EKG. EKG togs på 100 patienter med medelålder på 66 år, 44 kvinnor och 56 män. Sex elektroder placerades på bröstkorgen och extremitetselektroderna placerades distalt för ett EKG och förflyttades därefter upp proximalt för ytterligare ett EKG. Utifrån erhållna EKG jämfördes den distal och proximala placeringen för R-amplitud, PQ-tid, QRS-duration, elaxel, mjukvarutolkning, läkartolkning och muskelstörningar. Jämförelse gjordes för helgrupp (n=100) och i undergrupperna: normala (n=28), grenblock (n=19), repolarisationsavvikelser (n=14) och hypertrofi (n=15). Statistiskt signifikanta skillnader observerades för R-amplitud i avledning I och III, för PQ-tid och elaxel. 80% av mjukvarutolkningarna erhöll samma tolkning respektive 98% för läkartolkade EKG. Muskelstörningar blev oförändrade för 78%, mer störningar uppstod distalt för 21% och mer störningar proximalt uppstod för 1% I denna och andra liknande studier erhölls större R- amplitud i avledning III vid en proximal placering av extremitetselektroderna vilket kan bero på placeringen närmre hjärtat. En större R-amplitud kunde även observeras i avledning I, men vid distal placering jämfört med proximal för denna studie vilket är svårförklarat. Mindre muskelstörningar observerades vid en proximal armelektrodplacering vilket troligtvis beror på den kortare mätsträckan. Slutsatsen blir att för en proximal armelektrodplacering uppstod statistiskt signifikanta skillnader, men som endast har ringa klinisk betydelse i den studerade populationen då avvikelserna låg inom normalvärden och att placeringen gav reducering av muskelstörningar.

Elektrokardiogram (EKG) är ett vanligt förekommande hjälpmedel för diagnostik i ambulanssjukvården. Att kunna tolka EKG korrekt är av vikt för att säkerställa en säker vård för patienten. Tidigare forskning om ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att tolka EKG saknas. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskornas erfarenheter av att tolka EKG i samband med prehospital vård. Studien är av kvalitativ design med ostrukturerade intervjuer och induktiv ansats. Tolv intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet som resulterade i tre generiska kategorier med två till fyra subkategorier vardera. Studien visar att ambulanssjuksköterskorna erfar en personlig utveckling, ett organisatoriskt stöd och beaktar vårdmötet vid tolkning av EKG. Erfarenheten är att två olika dimensioner, den existentiella dimensionen och den strukturella dimensionen, påverkar ambulanssjuksköterskorna vid tolkning av EKG i samband med prehospital vård. Ett korrekt tolkat EKG kan ge patienten bättre förutsättningar för en god vård. Enligt ambulanssjuksköterskorna i studien tycks arbetslivserfarenhet ge mer kunskap inom EKG-tolkning, vilket skiljer sig från tidigare forskning. Kontinuerlig utbildning inom EKG-tolkning kan troligtvis behövas. / Electrocardiogram (ECG) is a common aid for diagnostic work up in ambulance care. To be able to interpret the ECG correctly it is important to ensure a safe care for the patient. Previous research regarding ambulance nurses’ experience of interpretating the ECG is lacking. The aim with the study was to describe ambulance nurses’ experiences of interpretating the ECG in association with prehospital emergency care. The study is of qualitative design with unstructured interviews and an inductive approach. Twelve interviews with ambulance nurses were carried out. Qualitative content analysis was used to analyze the findings which resulted in three generic categories with two to four subcategories each. The study showed that the ambulance nurses experience a personal development, an organizational support and consider the care meeting when interpretating ECG. The experience is that two different dimensions, the existential dimension and the structural dimension, affect the ambulance nurses when interpretating the ECG in association with prehospital emergency care. A correctly interpretated ECG can give the patient better conditions for a good care. According to the ambulance nurses in the study work experience seem to give more knowledge in ECG-interpretation, which differs from previous research. Continuous education in ECG-interpretation is probably required.