Föreliggande uppsats är en kvalitativ studie med syftet att undersöka några pedagogers uppfattningar av pedagogisk utredning vid upprättandet av åtgärdsprogram för elever i socioemotionella svårigheter. Uppslaget till studien var den aktuella debatt som förs kring skolans arbete kring elever i behov av särskilt stöd samt den nya skollagen som trädde i kraft juni 2011. Metoden som har använts är en halvstrukturerad intervjustudie där sex pedagoger i grundskolan fick samtala utifrån följande frågeområden; Pedagogisk utredning, åtgärdsprogram och delaktighet. Pedagogerna arbetar på fem skilda grundskolor varav två är friskolor. Resultatet visar att det förekommer någon form av pedagogisk utredning på samtliga skolor innan ett åtgärdsprogram skrivs fram. Flertalet av skolorna har dessutom ett skrivet dokument som ska ge struktur och skapa ett samförstånd när pedagogerna ska arbeta med den pedagogiska utredningen. Resultatet visar att elever och föräldrar är delaktiga i processen att diskutera fram konkreta åtgärder till åtgärdsprogrammet och i utvärderingen av dessa. I utredningsfasen i den pedagogiska utredningen och i andra processer såsom resursfördelning och undervisning framkom deras delaktighet inte lika tydligt. Underlaget i den pedagogiska utredningen kom huvudsakligen fram genom samtal där det var den utredningansvariga pedagogen som höll i samtalen samt summerade dem. Vidare kan det i resultatet utläsas en fokusering på eleven som individ och där exempelvis åtgärder som är knutna till eleven är centrala. Pedagogerna lyfte även fram betydelsen av att arbeta med hela gruppen kring exempelvis klassrumsklimat och att ett sådant arbete gynnar elever i socioemotionella svårigheter.