Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar världen över och livsstilsförändringar är ofta en del av behandlingen då hälsosamma levnadsvanor minskar risken för senkomplikationer. Att diagnostiseras med diabetes mellitus typ 2 och att förändra levnadsvanor kan innebära att personen genomgår olika former av transition. Sjuksköterskan har en viktig del i omvårdnaden genom att ge information om sjukdomen och risker för senkomplikationer samt att stödja personen till förändring av levnadsvanor. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers erfarenheter av förändrade levnadsvanor vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Resultatet delades in i två teman: Att hantera livsstilsförändringar och Omgivningens betydelse för en lyckad livsstilsförändring. Personer med diabetes mellitus typ 2 har utmaningar att förändra levnadsvanor och att bevara förändringar över tid. I resultatet beskrivs hur omgivningen påverkar personens förmåga till förändring samt hur hälso- och sjukvården kan stödja och motivera till hälsosamma levnadsvanor. Slutsats: Samhället behöver erbjuda fler platser som är anpassade för fysisk aktivitet för att stödja personer med diabetes mellitus typ 2 till hälsosamma levnadsvanor. Informationen från hälso- och sjukvården var alltför omfattande när personer blivit nydiagnostiserad med diabetes mellitus typ 2 och informationen och sättet att ge information på behöver utvecklas och anpassas för den enskilda personens situation och behov. Även strategier för att skapa möjlighet för personer att få kompletterande informationen senare i sjukdomsförloppet behöver utvecklas.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom som innebär att kroppens eget immunförsvar förstör insulinproduktionen. Graviditet är en stressituation för kroppen, vilket leder till ökad förbränning och därmed ökat energibehov. Syfte: Syftet med studien var att belysa diabetes typ 1 sjuka kvinnors upplevelser av sin sjukdom i samband med graviditet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga originalartiklar gjordes. Artiklarna kvalitetsgranskades och de artiklar som inkluderades var av hög och medelhög kvalitet. Därefter gjordes analys av materialet med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Påverkan av sammanhang och Mötet med vårdpersonal. Slutsats: Det är viktigt att kvinnor med Diabetes Mellitus typ 1 får den kunskap som krävs för att kunna hantera sin graviditet. Kvinnorna upplever dock en kunskapsbrist hos vårdgivarna, både när det rör sig om sjukdomen, men även när det gäller hur graviditeten kan påverka sjukdomen.

Background: Diabetes type 2 is a chronic system disease which has a huge impact on the patient’s life. The disease can lead to many sequalae and involves different types of sufferings for the patient. The treatment consists of both medical and lifestyle changes where self-care has great importance. Previous researches have made evident that life with diabetes type 2 means a great change in lifestyle that affects the patient psychologically, physically, spiritually and socially. In addition, there were many people who had difficulty making these changes. Patients experienced shame because diabetes type 2 is seen as a lifestyle disease. Aim: The aim of this study was to describe patient experiences of living with diabetes type 2. Method: A systematic qualitative literature study was conducted with an inductive approach. A manifest content analysis was conducted on 13 articles. Result: People with type 2 diabetes experienced negative emotions such as fear, depression, anxiety and loneliness. Living with a changed body hindered everyday life and triggered feelings of dissatisfaction and frustration. The participants experienced restrictions in travel, career and social outlooks. Furthermore, patients with type 2 diabetes blamed themselves of getting diabetes. They also felt judged and blamed by others for getting diabetes type 2 because it is seen as a lifestyle disease. The consequence of this was that many participants hid their illness from others. Conclusions:  Many factors must work together, for life with type 2 diabetes to workout. It is the nurse’s responsibility support and provide the patient with the information needed to cope with the management of the disease, however, it is the patient’s responsibility to implement it. Furthermore, there is a lot of stigma against type 2 diabetes and more education is needed for patients, health care professionals and relatives/ the public in order to fight it. / Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom som har en stor påverkan på patientens liv. Sjukdomen kan leda till många följdsjukdomar och innebär olika typer av lidande för patienten. Behandlingen består av både medicin och livsstilsförändringar där egenvården har en stor betydelse. Tidigare forskning visar att livet med diabetes typ 2 innebär en stor förändring som berör personen psykiskt, fysiskt, andligt och socialt. Dessutom finns det många människor som hade svårigheter att göra dessa förändringar. Patienter upplever skamkänslor eftersom diabetes typ 2 ses som en livsstilssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. En manifest innehållsanalys gjordes på 13 artiklar. Resultat: Människor med diabetes typ 2 upplevde negativa känslor som bland annat rädsla, depression, oro och ensamhet. Att leva med en förändrad kropp hindrade det vardagliga livet och triggade igång känslor av missnöje och frustration. Deltagarna upplevde restriktioner i resor, karriär och sociala utsikter. Vidare, anklagade patienter med diabetes typ 2 sig själva för att ha fått diabetes. De kände sig även dömda och anklagade av andra för att ha fått diabetes genom att ha en dålig livsstil. Konsekvensen av detta blev att många deltagare dolde sin sjukdom för andra.  Slutsats: Många faktorer måste samverka för att livet med diabetes typ 2 ska fungera. Det är sjuksköterskans ansvar att stötta och ge patienten informationen som krävs för att klara av hanteringen av sjukdomen dock är det patientens ansvar att genomföra det. Det finns mycket stigmatisering mot diabetes typ 2 patienter och det krävs mer utbildning för patienter, vårdpersonal och närstående/allmänheten för att kunna kämpa emot det.

No abstract available. / Thesis (M.D.)-University of Natal, 1990.

No abstract available. / Thesis (M.D.)-University of Natal, 1982.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som obehandlad eller dåligt skött, kan leda till svåra komplikationer. Emellertid är det en av få sjukdomar som till viss mån, går att kontrollera och styra med livsstilsförändringar, däribland fysisk aktivitet. Sjuksköterskans roll är att stötta, informera och ge individen råd, dock ligger mycket på personens egna vilja, drivkraft och motivation till att genomföra en förändring till ökad motion. Syfte: Syftet var att belysa följsamheten till fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades med Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna brist på motivation och egen drivkraft som motivation med tillhörande underkategorier hotande egenvårdskapacitet, avsaknad av socialt stöd, upplevelsen av att vara begränsad och miljöns betydelse respektive att förstå sin sjukdom, att leva med en rädsla för komplikationer, behov av stöd samt behov av kunskap. Slutsats: Det huvudsakliga fyndet som framkom i litteraturstudien berörde motivationens betydelse för följsamheten till fysisk aktivitet, hos personer med diabetes typ 2.

Bakgrund: Diabetes är en av de sjukdomar som är mest växande globalt. I Sverige är det över 400 000 människor som lever med diabetes. Diabetessjukdomen finns i olika former och de vanligaste formerna är diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Risken att bli drabbad av den sjukdomen ökar vid fetma, tobaks- och alkoholkonsumtion. Därför kan det bli nödvändigt att genomföra livsstilsförändring för att förbättra den mentala och fysiska hälsan hos personer som lever med diabetes typ 2.   Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever att genomgå livsstilsförändringar till följd av sjukdomen. Syftet var också att beskriva datainsamlingsmetoderna i de inkluderade artiklarna i resultatet.   Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design som baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar.   Huvudresultat: Resultatet för denna litteraturstudie baserades på möjligheter och svårigheter som påverkade upplevelsen av att genomgå livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2. Utifrån möjligheter har fyra subteman identifierat: Kost och motion som motivationsfaktorer, erhållen kunskap, betydelsen av stöd från omgivningen och att ta personligt ansvar. I huvudteman svårigheter presenterades dessa subteman: Kost- och motions påverkan på det sociala och vardagliga livet, brist på kunskap samt krav och inre kamp.   Slutsats: Flera personer fick blandade känslor utifrån upplevda möjligheter och svårigheter som de har stött på under livsstilsförändringen. Det blir viktigt att sjukvårdspersonal får en bättre helhetsförståelse kring patienters olika upplevelser av att genomgå en livsstilsförändring för att kunna optimera en personcentrerad vård, egenvårdsinsatser och tillgodose patienters egenvårdsbehov.

Bakgrund: Diabetes är en folksjukdom som drabbar allt fler i världen.Från år 1980 har antalet personer med diabetes ökat från ca 108 miljoner till 422miljoner år 2014. Diabetes typ 1 och diabetes typ 2 är de vanligast förekommandetyperna av diabetes. Diabetes typ 2 är i hög grad ärftlig men det finns fleralivsstilsförändringar människan kan göra för att förebygga eller minska risken förkomplikationer, bland annat ökad fysisk aktivitet. Vid diabetes typ 2rekommenderar Socialstyrelsen 30 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per dageller 150 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per vecka.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka det vetenskapliga stödet förolika egenvårdsinsatser som sjuksköterskan kan rekommendera för att öka fysiskaktivitet hos patienter med diabetes typ 2.Metod: En litteraturstudie baserad på studier med kvantitativ ansats hargenomförts. Deltagarna i studierna var vuxna patienter med diabetes typ 2.Interventionernas syfte var att öka den fysiska aktiviteten hos deltagarna.Resultatet i litteraturstudien bygger på data från tio olika vetenskapliga artiklarfrån databaserna Cinahl och PubMed.Resultat: Olika former av insatser från sjuksköterskan exempelvis rådgivande,individuell- eller grupputbildning samt med hjälp av olika tekniska hjälpmedelsom komplement visade resultat i form av ökad fysisk aktivitet hos deltagarna.Konklusion: Det finns ett flertal insatser som kan hjälpa patienter med diabetestyp 2 att öka sin fysiska aktivitet och minska risken för diabetesrelateradekomplikationer. I genomförandet av dessa insatser har sjuksköterskan en viktigpedagogisk, motiverande och stödjande roll gentemot patienterna.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2)är en av den vanligaste sjukdomarna och den ökar mer och mer på grund av ohälsosam livsstil. Faktorer som höjer risken för att utveckla DMT2 är livstillfaktorer som till exempel tobak, minskad fysisk aktivitet, stillasittande liv, matvanor och fetma. Sjukdomen behandlas med hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinering. Syftet: Syftet med studie var att beskriva personers upplevelser av att leva med DTM2. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande design som bygger på 13 kvalitativa artiklar. Resultat: personerna upplever en psykologisk påverkan som visar sig som oro, rädsla, nedstämdhet och oro över framtiden. Personerna upplever också olika sociala begränsningar. Egenvården som främst består av medicinering, kost och fysisk aktivitet upplevs som mycket viktig. Kunskap och stöd av närstående och vårdpersonalen upplevs som viktig. Slutsats: Personer med DMT2 känner sig nedstämda och upplever oro. Genom att få stöd från närstående och vårdpersonal underlättas personernas självhantering av sjukdomen. Personerna upplever att umgänget med andra personer minskas på grund av sociala begränsningar. Olika copingstrategier samt egenvård spela stor roll för personer med diabetes typ 2. Mer kunskap inom området vore önskvärt för att ge ett adekvat bemötande. Nyckelord: diabetes mellitus typ 2, dagligt liv, upplevelser.

Background: Type 2 diabetes mellitus is a metabolic disorder characterized by the rise of fasting plasma glucose from its normal range (≥125mg/dl). It is marked by insufficient production of insulin from pancreatic β-cells as a result of failed compensation due to insulin resistance. Several treatments are available for the disorder, which mainly focus on improving the sensitivity of insulin in different body tissues. Recently, probiotics were suggested as candidate treatments for type 2 diabetes and for extending lifespan as well. This experiment aims to investigate such claims using Drosophila melanogaster as a disease model.   Results: Other than the observed low average weights in treated larva samples, probiotics did not show any other significant results in affecting the length, glucose, glycogen, and trehalose levels (One-Way ANOVA and Kruskal-Wallis, p>0.05). Real-time PCR was only carried out once. Thus, no statistical tests were reliable enough to analyse the data obtained. The longevity study, on the other hand, did show significance (Log-rank (Mantel-Cox) test and Gehan-Breslow-Wilcoxon test, p<0.0001), as the probiotic Bifidobacterium lactis extended the lifespan of adult flies feeding on a high sugar diet significantly when compared to the control ones feeding on only high sugar diet without probiotics.   Conclusion: Except for weight measurements, none of the other results was reliable enough to make a concrete conclusion on whether the treatments indeed worked in reversing type 2 diabetes symptoms or not. Real-time PCR results did show some effects of some of the treatments at different developmental stages. However, unless Real-time PCR is repeated at least once using the same protocol, no deduction can be made. Additionally, the data obtained hint that the dosage used (0.025 g) was too high for larvae and adult flies and might have caused malnutrition by blocking their midgut and decreasing food absorption. Hence, false significant or non-significant results were acquired instead.   Further studies are required using a much lower probiotic dosage if Drosophila is used as a disease model. Although, other models such as mice or rats are recommended in this case, in order to reach a solid conclusion about the effectiveness of probiotics in treating type 2 diabetes mellitus. Baring these thoughts in mind and based on the results of this experiment, the null hypothesis indicating that there is no significant relationship between the use of probiotics and reversing type 2 diabetes mellitus symptoms is therefore accepted.