<p><strong>Många och gamla! - Hur vill 40-talisterna ha sin framtid inom äldreomsorgen?</strong></p><p>Syftet med den här studien är att undersöka hur fyra informanter, vilka är födda mellan åren 1940 till 1949, ser på sin framtid som eventuellt hjälpbehövande inom äldreomsorgen samt vilka behov, farhågor och förväntningar de har.  För att utföra denna studie har vi använt oss av en kvalitativ metod med intervjuer, där fyra informanter, två kvinnor och två män deltog. Intresset för studien och framtidens äldreomsorg är stort. Det märktes inledningsvis i studien att många ville få chansen att komma fram och berätta om deras känslor i ämnet. Intervjuerna baseras på ostrukturerade frågor som öppnar upp för informanten att berätta mer än vad strikt strukturerade frågor gör, och intervjuerna fortlöpte mer som samtal. Arbetet bygger på resultatet av intervjuerna och är analyserade med hjälp av livsloppsperspektivet, Eriksons utvecklingsteori och rollteorin.</p><p> </p><p>En av de delar som uppmärksammas i undersökningen är att åsikterna skiftar hos våra informanter om hur dagens äldreomsorg bedrivs och hur de vill ha det i framtiden. En slutsats som dras utifrån studien är att våra informanter inte tror att 40-talisterna kommer att ha mer krav på framtidens äldreomsorg. Det viktigaste för våra informanter var att få vara frisk så de kan få göra det som önskas göra, men även att bli behandlade som människor om och när de blir kunder inom äldreomsorgen är något de prioriterar. En av informanterna upplever den tid han är i nu som en tid då krämporna börjar komma och arbetet blir tyngre att sköta, han ser tillbaka på sin uppväxt och ser att det arbete han haft i ungdomen nu tycks ha satt sina spår. Flertalet av informanterna i studien uppger att de känner att de är på de nedre trappstegen i livet, detta till trots, har ett par av dem som medverkade i studien, svårt att tala om framtiden som hjälpbehövande, då de helst vill se bort, och inte tänka på detta. Ett par av våra informanter tar förgivet att deras anhöriga och då främst barnen kommer att finnas där och strida för dem då det behövs. Det är många i denna generation som inte vågar bli gamla på grund av den vård som finns idag, <em>"Som äldreomsorgen ser ut idag hoppas jag att jag avlider innan det blir dags att få hjäl</em>p" uttrycker sig en av våra informanter och härigenom ser vi den rädsla som vi talar om inledningsvis i arbetet. </p>

Många och gamla! - Hur vill 40-talisterna ha sin framtid inom äldreomsorgen? Syftet med den här studien är att undersöka hur fyra informanter, vilka är födda mellan åren 1940 till 1949, ser på sin framtid som eventuellt hjälpbehövande inom äldreomsorgen samt vilka behov, farhågor och förväntningar de har.  För att utföra denna studie har vi använt oss av en kvalitativ metod med intervjuer, där fyra informanter, två kvinnor och två män deltog. Intresset för studien och framtidens äldreomsorg är stort. Det märktes inledningsvis i studien att många ville få chansen att komma fram och berätta om deras känslor i ämnet. Intervjuerna baseras på ostrukturerade frågor som öppnar upp för informanten att berätta mer än vad strikt strukturerade frågor gör, och intervjuerna fortlöpte mer som samtal. Arbetet bygger på resultatet av intervjuerna och är analyserade med hjälp av livsloppsperspektivet, Eriksons utvecklingsteori och rollteorin.   En av de delar som uppmärksammas i undersökningen är att åsikterna skiftar hos våra informanter om hur dagens äldreomsorg bedrivs och hur de vill ha det i framtiden. En slutsats som dras utifrån studien är att våra informanter inte tror att 40-talisterna kommer att ha mer krav på framtidens äldreomsorg. Det viktigaste för våra informanter var att få vara frisk så de kan få göra det som önskas göra, men även att bli behandlade som människor om och när de blir kunder inom äldreomsorgen är något de prioriterar. En av informanterna upplever den tid han är i nu som en tid då krämporna börjar komma och arbetet blir tyngre att sköta, han ser tillbaka på sin uppväxt och ser att det arbete han haft i ungdomen nu tycks ha satt sina spår. Flertalet av informanterna i studien uppger att de känner att de är på de nedre trappstegen i livet, detta till trots, har ett par av dem som medverkade i studien, svårt att tala om framtiden som hjälpbehövande, då de helst vill se bort, och inte tänka på detta. Ett par av våra informanter tar förgivet att deras anhöriga och då främst barnen kommer att finnas där och strida för dem då det behövs. Det är många i denna generation som inte vågar bli gamla på grund av den vård som finns idag, "Som äldreomsorgen ser ut idag hoppas jag att jag avlider innan det blir dags att få hjälp" uttrycker sig en av våra informanter och härigenom ser vi den rädsla som vi talar om inledningsvis i arbetet.