Bakgrund Psykossjukdomar förekommer över hela världen och riskerar att leda till ett stort lidande för den drabbade individen och dennes anhöriga. Läkemedelsbehandlingen är en viktig del av behandlingen vid psykossjukdomar och syftar till att hjälpa individen att återgå till ett så normalt liv som möjligt. Bristande följsamhet till läkemedelsbehandlingen vid psykossjukdom är en vanlig orsak till att patienten återinsjuknar i en psykos och utgör en betydande riskfaktor för behov av sjukhusinläggning. Tidigare forskning har påvisat att problemet ofta underskattas och att sjukvårdspersonal ägnar för lite tid åt att hjälpa dessa patienter nå en högre grad av följsamhet. Syfte Att belysa omvårdnadsåtgärder som kan bidra till att öka följsamheten till ordinerad läkemedelsbehandling hos patienter med psykossjukdomar. Metod För att sammanfatta kunskapsläget inom forskningsområdet valdes litteraturöversikt som metod. Sökningar efter relevanta artiklar utfördes i databaserna Cinahl, Pub Med och PsycInfo. Artiklarna klassificerades och granskades med avseende på vetenskaplig kvalitet utifrån ett bedömningsunderlag och fördes in i en matris. Resultat Följande teman framkom; erfarenheter av omvårdnad i klinisk verksamhet för förbättrad följsamhet, att stärka den terapeutiska alliansen samt omvårdnadsåtgärder för att förbättra följsamheten. Omvårdnadsåtgärder för att förbättra följsamheten delades in i tre underkategorier; Compliance- och Adherence therapy, familjeinterventioner samt telefon- och smsinterventioner. Slutsats Resultaten indikerade att sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att öka följsamheten till läkemedelsbehandling är inriktade mot flera olika faktorer som påverkar följsamheten. Resultaten indikerade att samtliga presenterade omvårdnadsåtgärder ger viss effekt på följsamheten och den terapeutiska alliansen föreföll vara den mest betydelsefulla faktorn.

Bakgrund: Bristande följsamhet till läkemedelsbehandling både på lång och kort sikt är ett problem i behandlingen av patienter som genomgått hjärtinfarkt. Den farmakologiska behandlingen utgör dock en central del i den sekundärpreventiva vården efter hjärtinfarkt med påverkan på både livskvalitet och överlevnad. Brister i följsamhet ses vid all läkemedelsbehandling men tenderar att tillta ju längre behandlingen pågår. Den varierar också med olika typer av läkemedelsterapier där minst följsamhet till läkemedel kan ses vid förebyggande behandling. Följaktligen riskerar den farmakologiskt sekundärpreventiva och delvis livslånga behandlingen efter hjärtinfarkt att fallera. Syfte: Syftet var således att belysa barriärer som påverkar följsamhet till läkemedelsbehandling hos patienter efter hjärtinfarkt. Design: En litteraturöversikt med systematisk sökstrategi användes som design för att svara mot syftet. 16 vetenskapliga artiklar, varav 11 kvantitativa och fem av mixad metod erhölls efter systematiska sökningar i databaserna CINAHL och PubMed och vidare kvalitetsgranskade. Dessa sammanställdes genom integrerad analys utifrån Whittemore och Knalf’s modell. Resultat: Patientens attityd och kunskap, hälsoaspekter, sociodemografiska parametrar samt erhållet stöd och behandling är faktorer som kan utgöra barriärer för följsamhet till läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt. Slutsats: Kunskap och medvetenhet hos sjuksköterskan och övrig vårdpersonal kring barriärer till följsamhet till läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt är central. Utifrån denna kunskap kan adekvata omvårdnadsåtgärder och interventioner vidtas för att främja följsamheten till förskrivna läkemedel. Att överleva hjärtinfarkt innebär förändringar och utmaningar för den drabbade som behöver bearbetas och integreras i det fortsatta livet. De drabbade patienterna behöver få möta sjuksköterskor som har gedigna kunskaper om vanligt förekommande reaktioner, utmaningar och problem som patienten ställs inför. Att förstå detta skeende genom att betrakta det som en transition kan hjälpa sjuksköterskan att identifiera hur patientens behov av stöd ser ut vid den unika tidpunkten. / Background: Lack of medication adherence, both long and short term, is a problem in the treatment of patients after a myocardial infarction. Pharmacological treatment is a central part of the secondary preventive care after myocardial infarction affecting both quality of life and survival. Deficiencies in adherence are seen in all types of drug treatment but tend to increase the longer the treatment lasts. It also varies with different types of drug therapies where the least adherence to drugs can be seen in preventive treatment. Consequently, this puts the pharmacological secondary preventive and partly lifelong treatment after myocardial infarction at risk. Aim: The aim was to highlight barriers affecting medication adherence in patients after myocardial infarction. Design: A literature review with a systematic search strategy was used to answer the aim of this study. Sixteen scientific articles, of which eleven were quantitative and five of mixed method were obtained after systematic searches and quality review in CINAHL and PubMed databases. An integrated analysis based on Whittemore and Knalf's model was used to analys the data. Results: The patient's attitude and knowledge, health aspects, sociodemographic parameters and the support and treatment received are factors that can constitute barriers to medical adherence after myocardial infarction. Conclusion: Nurses and other health personnels´ knowledge and awareness regarding barriers to medication adherence after myocardial infarction is central. Based on this knowledge, adequate nursing measures and interventions can be taken to promote adherence to prescribed medication. Surviving a myocardial infarction means changes and challenges for the person that needs to be processed and integrated into their daily life. Patients impacted need to meet nurses who have good knowledge of common reactions, challenges and problems that they may face. Understanding these course of events by considering it as a transition can help the nurse identify the patient's need for support at this unique time.