Medling är ett viktigt verktyg i verktygslådan för hantering av konflikter. Mycket av forskningen har fokuserat på externa aktörer som kommer från utanför konflikten och som är neutrala till konfliktparterna och sammanhanget, men interna aktörer som är partiska har mindre uppmärksamhet i medlingslitteraturen. Baserat på detta syftar studien till att förstå effekterna av olika typer av medlare, nämligen medling av extern-neutrala och interna-partiska medlare och effektivitetensom dessa medlare kan ha i fredsavtal. Baserat på detta är studiens forskningsfråga, Vilken medling är effektivaste för att nå ett hållbart fredsavtal i bräckliga stater, Inter-partisk eller Extern-neutral medling? För att svara på forskningsfrågan använder studien den kvalitativa metoden av fokuserad och strukturerad jämförelsemetod. Empirisk analys, som omfattar perioden 1991–1998, baserad på medlingsprocesserna i de två fallen av studien, nämligen södra Somalia och den självdeklarerade republiken Somaliland (norra Somalia) används. Studiens hypotes är att interna-partiska medlare är mer sannolikt att generera ett hållbart fredsavtal vilket bygger på förhandlingsteori där trovärdiga bärare av information kan förhindra informationsproblem och därmed skapa hållbar fred. Det empiriska resultatet av studien stödjer denna hypotes.