Min studie syftar till att bidra med kunskap kring hur pedagoger upplever förskolebarnets stress vid måltidssituationer. Studien utgår ifrån det salutogena sättet att se på hälsa, vilket syftar till att befrämja en individs aktuella hälsosituation. En kvalitativ metod har varit mitt tillvägagångssätt för att utföra studien. Kvalitativ forskningsmetod skapade möjligheten att kunna bidra med en nyanserad bild över hur pedagoger inom förskolans verksamhet upplever förskolebarnets stress vid måltider. Det forskningsverktyg som jag använt har varit semistrukturerade intervjuer tillsammans med sex stycken pedagoger. De arbetar på olika förskolor i olika områden i en liten stad. Förskolorna avviker från varandra i storlekssammanhang och personaltäthet. Gemensamt för förskolorna är att de har tillgång till ungefär lika stora utrymme och samma materiella ting. Gemensamt är också att pedagogerna på de olika förskolorna upplever att barnen är eller lätt kan bli stressade vid måltidssituationer. Stressen kan uppstå genom flera olika moment som de intervjuade pedagogerna beskrivit. Det kan till exempel vara så att pedagogens stress kan smitta av sig till barnet. Barnet kan drabbas av olika psykiska tillstånd så som neofobi, aversion och matvägran med den gemensamma nämnaren att barnet inte äter på grund av upplevd stress. Barnets stress kan yttra sig på olika sätt. Det kan vara genom att barnet blir högljutt, apatiskt, oroligt eller att barnet får svårt att sitta stilla. Pedagoger kan minska barnets stress genom att vara en förebild som föregår med gott exempel. Förebilden verkar som en inidvid för barnet att imitera under måltider. Till exempel är det av vikt att förebilden har ett gott bordsskick för barnet att efterlikna. Pedagogerna som intervjuats anser att även vårdnadshavare bör vara goda förebilder till barnet vid måltider i hemmet. Det är viktigt att vårdnadshavare upprätthåller måltider där alla familjens medlemmar tillåts delaktighet. Pedagogerna menar att det även är av vikt att också hemifrån berikas av förebilder för att barnet ska veta hur hen ska föra sig vid måltider i förskolan. Resultatet bidrar till en bild av att pedagoger i förskolan idag generellt behöver fler verktyg och mer erfarenhet för att kunna bemöta samt rusta förskolebarnet med detsamma för att kunna hantera sin stress.